7 Japanese lessons in 7 days

Thursday 26 August 2010 | 23.23 | No comments

The printing has been delayed until Tuesday, so I have loads of time on my hands. I use it to learn Japanese from this book:

I find it pretty good. It seemed to be too simple in the beginning, but the slow tempo makes for a more thorough learning. And when you’re learning from a book, you are the one that sets the pace. So far, I’ve devoured 7 chapters in as many days. (Got the book last Friday.) And I tell you, each chapter is several hours of concentration, memorizing and all the stuff that language studies is.

I love it! Haven’t learned a language from scratch for a very long time. Here’s my language studies history:

• Age 0: Swedish. (Hey, I was great at it!)
• Age 9: English in school (mandatory).
• Age 12: German in school (choice; French was the other available language).
• Age 21: Czech at university.
• Age 28: Hungarian at a private school in Budapest.
• Age 35: Japanese by private tutor.

When studying Hungarian I realised that once you’ve learned a language at university level, you can’t go back. I don’t want to look at funny cats or draw lines between fancy illustrations – just give me the complete grammar tables, please!

So I never really learned much Hungarian in the end. A Spanish course I took with a friend had the same problem; a tempo so slow it makes you lose interest. But what can you expect from a course with one lesson a week.

I like the cats (ねこ) in Japanese from Zero though. I gotta be patient with this language. I feel a bit like the Karate Kid – learning lots of meaningless phrases, that hopefully one day will make perfect sense. And I know that will be beautiful.

Learning a language is like going to a gym. You won’t see results immediately. But they’ll come. And they’ll reflect the time and energy you devoted to your training. Just like with your body, you gotta rest for a day inbetween sometimes, to let the new muscles/brain cells grow in you. But right now I’m a linguistic bodybuilder. I want results and I want them now!

And I got the first results some day ago. When I posted this piece of (modified) shota a while ago, the Japanese was just a bunch of exotic signs to me. Seeing the picture again, I realized I could read the text! Not understand it, because I still haven’t learned the words that the signs make up. But I could read out loud all the hiragana parts of the text.

Another result today: I saw a Japanese restaurant called Midori (みどり), and I knew it meant green. That was fun!

In another post I’ll tell you why I decided to learn Japanese.

(Oh, and I tried the street tutor thing again today, but with no luck – he was Korean.)

A little holiday

Monday 23 August 2010 | 23.43 | 7 comments

I went to Prague last Friday. I stay at a couple of friends’ apartment. They are away the whole week and it’s my duty to water the plants and feed René, their intersexual African snail. I don’t have a very good record of keeping plants alive. Never tried the snail thing, so hold your thumbs for me will you.

I’m here to supervise the printing of my next project. No secret what it is, but also no need to get into the details right now – that’s another post. I visited the printing plant today to give them a colour sample for the cover and just to say hello. Turns out they will start printing my thing on Thursday the earliest, or maybe even early next week.

So in the meantime, I’m simply on vacation.

Yesterday, I followed my friend J, his boyfriend M and their friend R to Kutná Hora, where we saw the bone chapel and St Barbara’s cathedral. R is a 23-year-old construction worker, but he also makes a living as a prostitute. The main purpose of the trip was to visit his girlfriend and his two kids. We had so fun that in the end, they decided to join us back to Prague.

The bone chapel in Kutná Hora, Czech republic.

The Czech beer is more wonderful than I ever remembered. Fresh, tickling! It’s not that strong either – you can drink it instead of water. I mean that! Pivo is so integrated in the Czech culture that even 4-year-old kids know how to order it (at least R’s kids). And what other country would have a children’s animated series where a dog goes to buy beer and drinks it? This episode of Maxipes Fik (Fik is a giant dog that can talk) is very entertaining (the beer part starts at 3:00, but the whole episode is lovely):

I started learning Japanese last Wednesday. I have a private tutor in Berlin – my friend W joined in on the first lesson which almost cut the price in half (15 euro per hour for the both of us) – I hope he’ll continue. While in Prague, I rely on a book. I’m so glad I got it before I left Berlin, since my stay here will be prolonged and I will have lots of time on my hands. With languages, as with all kinds of learning, you’ve got to act while the iron is hot. There’s no better learning tool than passion, and right now I possess it.

The day before yesterday I even found myself a tutor on the street. I walked up to a guy who looked Japanese and asked him if he wanted to help me with my studies. He turned out to be a lone 19-year-old traveller from Tokyo who would continue to Budapest the same evening. So I bought him dinner in exchange for his services as my substitute せんせい (sensei). Before we parted he invited me to come visit him in Tokyo. You bet I will – just don’t know when.

Yeah, the energy never dies.

Something sad happened this morning. I live in the suburbs, they look very “Eastern” from a “Western” perspective. (I don’t like this mental division of Europe, but you all know what I mean.) Think huge complexes of high-rise buildings at the end of the subway lines. But they’re not that bad actually, and many of the houses are being renovated and painted in brown and orange colours that actually look quite good against the lush surroundings. My friends chose to live here because they like the outdoors.

Anyway, there was a police car at one of these houses and a blanket covering a body. My first instinct was to take up my camera. How tragic isn’t that. My next instinct was, thank god, not to. I asked a young woman with a baby what had happened. “Some guy jumped from the 17th floor,” she replied. How unfathomably tragic. I’ve never been so close to someone ending his life like that.

At the moment I’m reading André Gide’s L’Immoraliste (in Swedish). For the first time. I’m half through it and I love every single sentence.

What’s more to say? I saw two men holding hands downtown today, and two lesbians who didn’t hold hands but had crewcuts and were dressed in the same kind of camouflage clothes, so I’d say that equals holding hands. The Czech republic is openminded and I think there’s a correlation with the fact that they are least apt to attend services in Europe – see this chart.

I wrote this post at The Globe, a café I used to hang out at back in 1997. It has moved since then though, and despite its fabby space it’s just a remnant of its cosy past. And the internet was so slow I had to wait till I got home to post. Therefore I can also report that the cikadas are singing in the suburb.

St John’s Dance: The Plot

Saturday 14 August 2010 | 5.55 | No comments

It was a good night out, but an even better walk home with The Plot by St John’s Dance. I’ve stopped counting distances in meters – now I just count the number of times I can listen to The Plot on repeat. Just like I used to do with Boom Boom Pow. The Plot reminds me of Fett med soft by Basutbudet. Somebody please explain, I’m sure you google yourselves. Puss.

Bike tour to John Henry Mackay’s grave

Friday 13 August 2010 | 14.39 | No comments

Bör “barnporr” i text förbjudas?

Wednesday 4 August 2010 | 13.32 | 2 comments

Både Ecpat och Rädda barnen har nu fått frågan om texter bör kunna klassas som barnpornografi, enligt samma logik som klassar serieteckningar som barnpornografi. Vi måste få ett svar på detta.

Ecpat undvek frågan i Studio ett:

Programledaren: Men om vi pratar om text då, att läsa en roman som t ex Lolita, borde det också vara olagligt?

Helena Karlén, generalsekreterare Ecpat: Ja det finns ju även olika typer av lolitabilder, men om vi utgår från synsättet på när den här lagen antogs så var ju det att man anser att det här innebär en kränkning mot barn, och det står som sagt jag och Ecpat också bakom, och att detta kan användas på fel sätt: Dels kan det inspirera till ökad konsumtion av övergreppsmaterial, och det vet vi är stort i dag redan i Sverige med upp till 50 000 försök som görs varje dygn att nå övergreppsbilder på nätet, men också som kan användas för att bryta ner ett barns inneboende motstånd till att ägna sig åt den här typen av … (Programtiden är slut och programledaren avbryter.)

Helena Karlén är proffsig. Hon vet att det enda som gäller i media är att få det sagt som man vill ha sagt. Då spelar det ingen roll vad man får för frågor, de fungerar mer som markörer som visar att nu är det din tur att prata och föra fram ditt och din organisations budskap. Men det här sättet att undvika frågan var ovanligt kreativt: Helena Karlén tolkar programledarens tydliga fråga om “en roman som t ex Lolita” som att det handlar om “lolitabilder” och kommer därmed undan. Men vi undrar fortfarande: Vill Ecpat att texter ska censureras i Sverige?

Vad tycker då Rädda barnen? I debatten har de haft en betydligt mjukare företrädare än höken Helena Karlén, nämligen psykologen Olof Risberg. Han erkänner att det givetvis är värre med fotografier än med teckningar, men menar att

… om barn finns, tecknade eller inte, i en sexuell situation så tycker jag att det är barnporr och då tycker jag det är onödigt och fel.

Det är vacker retorik. I stället för att tala om förbud använder Olof Risberg ord som “onödigt” och “fel”. Tja, det kan ju jag också tycka om mycket, till exempel Muhammedkarikatyrerna. Man kan säga att det var onödigt av Jyllandsposten att publicera dem. Men bör vi för den skull ha en lag som förbjuder teckningar av Muhammed eller nakna barn? Ja, menar Olof Risberg, åtminstone vad gäller det senare.

Detta sa han alltså i inslaget från Gomorron Sverige ovan, där en förvånansvärt sorted programledare frågar hur Rädda barnen ställer sig till texter:

Programledaren: Men om vi ska ha en absolut nolltolerans, då borde man ju förbjuda också texter där övergrepp mot barn beskrivs …

Olof Risberg: Nej, det …

P: Enligt samma logik.

OR: Alltså där förstår jag inte riktigt din logik.

P: Jo men alltså, om man har en text som beskriver ett barnporrbrott, det är också en fiktion så att säga.

OR: Ja just det.

P: Om vi jämför den fiktionen med fiktionen tecknad bild, då borde ju även texten var förbjuden?

OR: (Lämnar över till Madeleine Leijonhufvud.)

Ja, där fick ni något att tänka på, Rädda barnen. Vi vill ha ett svar på frågan om Rädda barnen anser att texter bör censureras. (Risberg var tydlig med att Rädda barnen anser att tecknade bilder bör ingå i lagstiftningen.)

Jag tror att Ecpat och Rädda barnen gör sig själva och barnen en björntjänst genom att så hårdnackat försvara en idiotisk lag. Organisationerna gör det allt tydligare att man inte alls har barnens bästa för ögonen. Detta har sedan länge varit uppenbart med Ecpat, vars agenda snarare är allmänt kristet sexualmoralistisk. Det är en tidsfråga innan allmänheten synar Ecpatbluffen.

Rädda barnen däremot bör se upp. Mitt intryck är att organisationen är seriös. Då bör man inte reagera med ryggmärgen och stödja en lagtext som minst av allt räddar barnen. Om Rädda barnen hade lite kurage skulle man ställa sig upp och kräva att barnporrlagen skrivs om – för barnens skull. Man skulle säga:

Vi i Rädda barnen kan visserligen tycka att det är obehagligt att det finns folk som läser serier där barn har sex. Vi har inget till övers för denna subkultur. Men eftersom vi är experter och läst all forskning på området vet vi att det inte finns någon koppling mellan övergrepp mot barn i fiktion och övergrepp mot barn i verkligheten – tack och lov!

Att samhället då lägger resurser på att lagföra övergrepp mot seriefigurer kan vi inte se som något annat än ett stort svek mot de verkliga barn som blir utsatta för övergrepp.

Som barnrättsorganisation manar vi våra medlemmar att hålla huvudet kallt: Låt er inte luras av de hemska övergreppen i serierna, för de är fantasier utan koppling till verkligheten. Det är inte värdigt en seriös organisation som Rädda barnen att tala om “kränkningar av barn i allmänhet”. Då kan vi lika gärna börja tro på tomtar och troll. Vi är inte religiösa. Vi är Rädda barnen och vår uppgift är att rädda barnen. Det gör vi bäst med en barnporrlagstiftning som inte solkas ner av en massa ytligt bjäfs som bara har till uppgift att stilla politikernas samveten. För det är inte politikerna utan barnen som är våra uppdragsgivare. Bara genom att riva upp nuvarande barnporrlagstiftning kan vi på ett effektivt sätt intensifiera kampen mot de verkliga sexualbrottslingar som härjar i vårt land!

Vi är många som skulle ta en barnrättsorganisation med sådan klarsynthet på allvar. (För övrigt borde jag bli talskrivare.)

Några nya inlägg om barnporrlagen och den aktuella domen:

• SVT Rapport intervjuar den barnporrdömde serieöversättaren Simon Lundström: Vansinnigt – det handlar ju om serier
• SVT Rapport intervjuar forskaren Marie Eneman: Handlar mer om sexualmoral än att skydda barn
• Jens Liljestrand i DN: Barnporrlagen tillämpas på ett kulturfientligt sätt
• Oscar Swartz (Texplorer): Se de förbjudna mangabilderna
• Anna Troberg: Är det stjälp eller hjälp vi vill ge?
• Lennart Guldbrandsson (Blog à la Mr Chapel): Vilket är värst: manga eller verkliga övergrepp?
• Mikael Hedberg (Skivad lime): Barnporr som valfråga?
• Per Hagwall (No size fits all): Tankebrott med hemligstämplade bevis samt en rapport från morgonsoffan – jag inser nu att detta var den deltagare i inslaget ovan som kritiserade lagen.
• Niclas Strandh (Deepedition): Sex är alltså värre än våld om barn är inblandade
• Robert Rosén (Utkiksbloggen): Kritiken ökar mot barnporrdomen i Uppsala
• Andra bloggar om barnporr.

Samt förstås mina egna tre inlägg i frågan:

• Så vill Ecpat kränka barnen 1
• Så vill Ecpat kränka barnen 2
• Så vill Ecpat kränka barnen 3

Så vill Ecpat kränka barnen 3

Monday 2 August 2010 | 13.59 | 5 comments

Ecpat anser, i likhet med lagstiftaren, att det bör vara olagligt att sprida serieteckningar av påhittade barn i sexuella situationer eftersom detta utgör en kränkning “av barn i största allmänhet”.

Men om man tycker att en seriefigur kan kränka ett barn borde man rimligtvis tycka att en text kan göra det också, eftersom båda uttrycksformerna beskriver fantasier. Och om man tycker att barn blir kränkta av att förekomma i sexuella situationer borde man rimligtvis tycka att barn blir kränkta även av att förekomma i våldssituationer.

Men det gör inte Ecpat. Åtminstone säger man inte att man gör det – kanske för att det skulle vara för kontroversiellt i dag att kräva censur av text. Det är bara serieteckningar och bara sexuella situationer som Ecpat anser ska vara olagligt. Konsekvensen av denna inkonsekvens har jag gett exempel på i mina föregående två postningar med “Ecpat-godkända” kränkningar av barn.

Min poäng har varit att Ecpat ska precisera sig: Jag gissar att man tycker att såväl teckningarna av Garbage Pail Kids som Apollinaires text kränker barn i allmänhet på samma sätt som man menar att serieteckningar av sexuell karaktär gör. Jag gissar att man därför vill förbjuda även dessa uttryckssätt, och i så fall önskar jag att detta blev tydligt, så att det står klart för oss alla att Ecpat vill

• förbjuda teckningar med barn i sexuella situationer (avklarat)
• förbjuda teckningar med barn i våldssituationer
• förbjuda texter med barn i sexuella situationer
• förbjuda texter med barn i våldssituationer

Och så vidare! Det är som sagt troligt att detta är Ecpats långsiktiga mål, men så länge man inte sagt så ger man de facto sitt stöd åt de tre sista sätten att kränka barn i allmänhet.

Låt oss därför avsluta den här serien med att visa på ett tredje Ecpat-godkänt sätt att kränka barn. Nedan till vänster visas en ruta ur en japansk serietidning där två pojkar har sex. Denna serieteckning är barnporr enligt Ecpat och enligt Uppsala tingsrätts tolkning av svensk lag. (Varken jag eller bloggens servrar lyder dock under denna svenska lag eftersom vi befinner oss utanför landets gränser.)

Jag ska nu “ecpatifiera” denna serieteckning! I stället för två pojkar som har sex visar den nu en pojke som dödar en annan pojke. Sådant är lagligt att visa i serietidningar i Sverige, och Ecpat har inte efterlyst något sådant förbud. Vi har alltså nu ett slags Ecpat-märkning – gör om serierna från att visa barn som har sex till att visa barn som dödas, och Ecpat är nöjda:

En pojke har sex med en annan pojke. Fy! säger Ecpat. En pojke skär halsen av en annan pojke. Mer sånt! säger Ecpat.

Med de här tre postningarna har jag försökt visa på det absurda i att vilja förbjuda seriefigurer i vissa situationer. Kritiken gäller förstås främst lagtexten, men Ecpat har fått exemplifiera eftersom de gett sitt stöd till denna. Har man väl gått in och förbjudit vissa fantasier (allt är ju påhittat – karaktärerna finns inte på riktigt) är steget inte långt till att förbjuda andra. Ja, den logiska förlängningen är faktiskt att förbjuda teckningar av allt som utgör ett brott, bankrån till exempel. Liksom att förbjuda texter som beskriver samma sak.

Detta logiska felslut i barnporrlagen har alltid funnits där, som ett slags virus som under lång tid höll sig lugnt; rättsväsendet såg mellan fingrarna på de välmenande men dumma politiker som stiftat lagen, och ingen åklagare åtalade någon för innehav eller spridande av serieteckningar, vilket gjorde att lagen aldrig prövades i domstol.

I dag har samhället hunnit ikapp den absurda formuleringen i lagtexten. I dag kan en åklagare utan att skämmas väcka åtal för innehav eller spridande av nakna seriefigurer. De logiska konsekvenserna av detta är som sagt att göra även andra skildringar i serier olagliga, liksom att förbjuda texter som beskriver sex, våld, med mera. Viruset har blommat ut. Därför måste barnporrlagen revideras så att den inte längre innefattar tecknade bilder. Detta bör alla som månar om ett demokratiskt samhälle kräva.

Förutom Expressens ledare i ämnet, läs även Johannes Forssberg: Granska Ecpat (från 2008).

Mycket bra söndagskrönika av Sanna Rayman: Vem ska få styra din blick?

Så vill Ecpat kränka barnen 2

Monday 2 August 2010 | 0.05 | 5 comments

Ecpat anser att det är rätt att tecknade serier kan klassas som barnpornografi, eftersom en sexuell teckning av ett barn innebär en kränkning “av barn i största allmänhet”.

I min förra postning uppmärksammade jag att Ecpat enbart anser att tecknade bilder av sexuell karaktär innebär en sådan kränkning. Det är fortfarande okej att i en teckning kränka barn i allmänhet på andra sätt, till exempel genom att lemlästa dem. Eller? Om så inte är fallet är det viktigt att Ecpat meddelar detta. I annat fall har producerandet, spridandet och konsumerandet av sådana här bilder Ecpats stöd.

Låt oss nu pressa Ecpat på ännu ett svar: Bör sexuella skildringar av barn i text förbjudas? Helena Karlén undvek frågan i Studio ett. Det är inte omöjligt att organisationen har detta som ett långsiktigt mål, men i så fall bör vi få reda på det. Ecpat måste precisera sig så att vi vet vad för typ av organisation vi har att göra med.

Så länge Ecpat inte går ut med att sexuella skildringar av barn i text är en “kränkning av barn i största allmänhet” och därmed bör göras olagliga enligt samma logik som man använder på serietidningar anser organisationen att texter som denna bör få skrivas, tryckas och distribueras:

The baby girl was crying on the ground. Mony grabbed her and unswathed her. Then he kissed her little pink bottom and her chubby hairless little slit. Then, covering her mouth with one hand, he applied her slit to his prick and violated her. His cock tore the child’s flesh. Mony didn’t take long to come. He was ejaculating when the father and the mother, perceiving the crime too late, hurled themselves upon him.

Det ni just läst är en av Ecpat sanktionerad textskildring av ett spädbarn som blir våldtaget, signerad Guillaume Apollinaire. Om du nödvändigtvis måste kränka barn i allmänhet sexuellt, gör det på det här sättet, säger Ecpat. Beskriv i text hur du våldtar ett spädbarn. Sådant bör vara lagligt enligt Ecpat. (Om inte, vänligen meddela detta.)

Older posts »

Val 2010

Recent posts

• 7 Japanese lessons in 7 days
• A little holiday
• St John’s Dance: The Plot
• Bike tour to John Henry Mackay’s grave
• Bör “barnporr” i text förbjudas?
• Så vill Ecpat kränka barnen 3
• Så vill Ecpat kränka barnen 2
• Så vill Ecpat kränka barnen 1
• Bike tour from Berlin to Potsdam and back
• Bike tour from Bad Saarow around Scharmützelsee and then to Erkner

Recent comments

• aljoshka: I'm studying at the university. I'm not sure what I'll study
• erik: i just finished The Immoralist too! after that i jumped to t
• Josh: You two are from Uppsala too? What's with everyone coming fr
• Karl: You go to school, aljoshka? Please tell us a bit more about
• aljoshka: Just a couple of days ago, I had my first couple of German "
• Karl: Well I'm up for that game. :) Cool that your nbf is also
• Josh: I'd say "can't wait for the book" but it's probably done way
• Karl: How lovely! :) But do take the route next to the Avus (A115)
• Winston Chmielinski: Karl, how random, I google'd "Bike to Potsdam" for routing i
• morr: Fasen... jag skummade igenom andra halvan av texten och kom

Archive

• August 2010 (8)
• July 2010 (8)
• June 2010 (8)
• May 2010 (12)

About me

I'm a Swedish writer and publisher, based in Berlin.

Recent Projects

Vintage Pride


Destroyer Magazine


The Sculpture Map


Super-Ali

Art

• Aarinfantasy
• Adjoun
• Johan Svenson
• Milkkore
• Pink Neptune
• Pleasure is easy
• Skyclad Scribble

In Swedish

• Bo I Cavefors
• Copyriot
• Daniel Björk
• Isobel Hadley-Kamptz
• Louise P
• Nonicoclolasos
• Oscar Swartz
• Panchamkauns
• Unni Drougge
• 之乎者也

Politics

• Copy me happy
• Netzpolitik (in German)
• Sankaku Complex
• Stilgherrian

Projects

• Diaspora
• Flattr
• If We Ran the World
• Oneswarm
• Pirate Parties International
• Tor
• Wikileaks

Admin

• Log in
• XHTML