Biking in February 2015

veloviewer_wheel_feb_2015

In February 2015 I deliberately tried to search out new bike routes around Berlin, with varying success.

I’ve never biked this much – 865 km – in a February month. It’s been a race against the weather. Sure, I have warm clothes, but I don’t bike in the rain or snow, at least not in February. So I’ve monitored the weather forecast closely and found the perfect sunny holes in this otherwise so gloomy month. Each ride was a victory!

Other cyclists are slowly turning up: I met Martin and Fabian on Tempelhof. The highlight, however, was a sunny ride to Mittenwalde with Paul last Friday on very good roads; my first fast ride (average speed 31.4 km/h including slow roaming) this year.

Some photos: The map below (hard coded, not embedded) shows my rides in January and February 2015, with markers 1-5 where the photos were taken.

veloviewer_heatmap_jan-feb_2015_markers

11 February 2015: Street vs bike path on Adlergestell east of Grünau, just before Schmöckwitz. Exact position on the OSM map below!

1: 11 February 2015: Street vs bike path on Adlergestell east of Grünau, just before Schmöckwitz.

2: 17 February 2015 at 13.36 - entering Landkreis Potsdam-Mittelmark.

2: 17 February 2015 at 13.36 – entering Landkreis Potsdam-Mittelmark.

3: Same ride. It was my shorts premiere and I got cold from waiting for the ferry in Caputh when the sun disappeared. (Next shorts ride was on 27 February and then it was perfect.)

3: Same ride. It was my shorts premiere and I got cold from waiting for the ferry in Caputh when the sun disappeared. (Next shorts ride was on 27 February and then it was perfect.)

4: 19 February 2015 - enjoying a quarktasche and coffee before ending the ride to Großbeeren with 5 rounds on Tempelhof.

4: 19 February 2015 – enjoying a quarktasche and coffee before ending the ride to Großbeeren with a few rounds on Tempelhof.

5: Perfect road next to Landstraße 40 between Großbeeren and Güterfelde.

5: Perfect road next to Landstraße 40 between Großbeeren and Güterfelde.

And a some photos that are not on the map:

13 February 2015: A trip to Tegel. These paths are nice in theory, but not suitable for fast biking because of pedestrians.

13 February 2015: A trip to Tegel. These paths are nice in theory, but not suitable for fast biking because of pedestrians.

Same ride, ended it - as so often - at Tempelhof.

Same ride, ended it – as so often – on Tempelhof.

15 February 2015: Dropped a water bottle and it broke. So I adjusted the length of the ride accordingly. (Sunday = no shops open, and I don't enter any shops anyway if I can't monitor my bike while inside.)

15 February 2015: Dropped a water bottle and it broke. So I adjusted the length of the ride accordingly. (Sunday = no shops open, and I don’t enter any shops anyway if I can’t monitor my bike while inside.)

Berlin bike accidents roundup February 2015

Welcome to the first monthly roundup of serious bike accidents in Berlin. Serious as in serious enough to make it into a short press release by the Berlin police. (Those short “meldungen” can be found here.) It’s interesting to see what kind of situations led to the accidents, and whether something could have been done to avoid them. So I’ve made a simple illustration of each accident to make them easier to understand. (Sorry for inconsistencies in style, I just started this and am trying out various ways of illustrating accidents.)

Traffic deaths in Berlin

In 2014 there were 52 traffic deaths in Berlin, up from 37 in 2013, according to the yearly traffic safety report. 31 of these 52 deaths, or 60 percent, were cyclists or pedestrians.

I partly do this out of self-interest. Always when I come upon a notice in the newspaper about an injured cyclist, I ask myself: Could this have been me? Usually the answer is no. These roundups of serious bike accidents in Berlin, where I live, will provide a more substantial picture.

I will only make illustrations of the accidents involving cars – there were four of those in the last month. The post ends with a couple of unillustrated incidents that involved pedestrians.

I could not get access to the “meldungen” from the first week of February. I asked the police if they could provide me with these somehow, for the benefit of this micro research project, but they replied that those reports were not available to me.

9 February 2015: Hit when crossing the street

fahrradunfall_0333

Female cyclist, 18, crosses between cars when turning left on Luisenstraße from a bike path at 18.45. She is hit by a female car driver, 21. The cyclist suffered severe injuries and was taken to the hospital. The car driver was not hurt. (Meldung #0333)

10 February 2015: Hit in the bike lane

fahrradunfall_0340

Female cyclist, 28, bikes in the bike lane of Friedenstraße at 17.30. The bike lane is of the most visible kind, where the tarmac has been painted red. A female car driver, 62, ignores the give way sign as she turns right into Friedenstraße. She hits the cyclist, who was taken to the hospital with severe injuries. (Meldung #0340)

18 February 2015: Hit by taxi in the bike lane

fahrradunfall_0411

Female cyclist, 34, passes through the Moritzplatz roundabout at 21.20. A male taxi driver, 49, ignores the give way sign and hits the cyclist as he enters the roundabout. The cyclist suffered severe injuries to the head and was taken to the hospital. The taxi driver was not hurt. (Meldung #0411)

19 February 2015: 83-year-old cyclist hit by opened car door

fahrradunfall_0421

Female cyclist, 83, bikes on Groß-Ziethener-Straße in Lichtenrade at 13.45. An unknown car driver (the police is currently looking for witnesses) opens the door of his or her parked car and hits the cyclist. The cyclist suffered severe injuries to the head and was taken to the hospital. A later press release from 23 February 2015 said she is now being treated for an intracranial hemorrhage and may not survive. (Meldung #0421, #0454)

Bike accidents not involving cars

Except for the accidents involving cars, there were also two bike accidents with pedestrians among the press releases in February 2015:

  • 13 February 2015: Female cyclist, 57, biked on Adalbertstraße, Kottbusser Tor, when a male pedestrian suddenly crossed the street and collided with her. The cyclist fell and suffered severe injures to the head. She was taken to the hospital. The pedestrian disappeared, police are looking for witnesses. (Meldung #0425)
  • 15 February 2015: Female cyclist, 74, biked on the pavement and was pushed to the ground when passing a bus stop with waiting pedestrians at S-Köllnische Heide in Neukölln. She suffered severe injuries and was taken to the hospital. Three young men, 20, 21 and 22, claim the woman tried to hit them with her bike. After she fell, they insulted her. The police are looking for witnesses. (Meldung #0380, #0388)

Turkish market

fruit_p1140718_2000_60

  • 2 kg aubergines with their tops cut off: 1 euro
  • 6 peppers: 1 euro
  • 6 apples: 0.70 euro
  • 6 oranges: 1.70 euro
  • 2 mangos: 1 euro

= 5.40 euro

Kvällstidningarnas kulturchefer om Vilks

Mycket kan man anklaga kvällstidningarna för, men deras kulturchefer – Åsa Linderborg (Aftonbladet) och Karin Olsson (Expressen) – är i alla fall tydliga i sina åsikter:

kulturchefer_vilks

Obs att Linderborgs krönika är från 2010 (den låg högst upp på mest lästa-listan, jag antar att artikeln länkas runt i “sociala medier”, typ “the Facebook”), men diskussionen och omständigheterna är desamma (Vilks har ju utsatts för attentat tidigare), så åsikten i rubriken står sig nog. Det är åskådliggörande att lägga de två rubrikerna intill varandra.

Måste säga att jag gillar Olsson väldigt mycket, trots att hon en gång skrev en ganska fräck artikel om en bok jag gett ut. Men bortom detta ser jag en linje i hennes kulturchefande sedan flera år. Hon försvarar och kämpar aktivt för konstens och fantasins frihet, och tar gärna upp fall som hon personligen inte tycker om. Under mangarättegången blev hon kölhalad av P1-programmet Medierna (som är mitt favoritprogram men som då och då – dock alltmer sällan – tappar koncepten helt) för att hon enligt dem inte fattat allvaret med tecknad barnporr, typ. Så Mediernas rättrådige reporter Petter Ljunggren tog med Olsson till polisen för att testa henne genom att låta henne se bilderna i fallet. Olsson kommenterade efteråt:

Ljunggren tycker att jag och många med mig framställt fallet för oskyldigt, och ifrågasätter att man kan ta ställning mot att teckningar klassas som barnpornografi utan att tittat på dem. Ja, det kan man. Om man inte tycker att fantasier ska kriminaliseras, och värnar största möjliga frihet för konsten.

Linderborg har förvisso också en linje. Men den är inte min.

Jag vill förresten inte heller dö för Vilks rondellhundar. Inte om valet stod mellan mitt liv och en rondellhund. Men det gör det ju inte. Det handlar om vilket samhälle man strävar efter, vad man anser är den ideala situationen, även om den smutsiga verkligheten ofta inte kan leva upp till den. Och vilken denna ideala situation är har kulturcheferna gjort väldigt tydligt.

Sorry Aftonbladet, jag kan inte försvara er längre

Jag brukar alltid försvara kvällstidningarna när folk klagar på att de bara publicerar skit. För det är ju denna skit folk vill läsa. Klaga på folket i stället, brukar jag säga. Kvällstidningarna är bara en spegel av folket, ger folket den skit de vill ha. Skjut inte budbäraren, typ.

Men Aftonbladets senaste kampanj mot Flashback är oetisk på så många sätt att jag måste fråga mig vad som hänt på min gamla arbetsplats (jag jobbade deltid på “Bladet” 2001-2003).

Det börjar med att Jan Helin, publisher, ställer en fråga:

Är det viktigt för yttrandefriheten att få sprida rasism, hat och hot anonymt på nätet?

Och redan där är skadan skedd, enligt mig. Det är en ful retorisk fråga där vi förväntas svara ett rungande “nej!”. Det är naturligtivs inte “viktigt för yttrandefriheten”. Eller vi kanske tycker att “rasism” – hur detta nu definieras för stunden! – är okej, liksom “hat” – ännu svårare att definiera – men naturligtvis inte hot. (Detta regleras f ö redan i svensk lag.) Eller menar vi att det just därför är “viktigt för yttrandefriheten” att få uttrycka rasism, eller varför inte klasshat och manshat – för att det är svårare att svälja än det som smeker oss medhårs? Tja, det kan man ju diskutera. Och ska man läsa Jan Helin välvilligt så var det just det han ville, han “hoppas kunna starta en diskussion om gränser”.

Nej, skamligt är vad det är.

Aftonbladet, som en gång var yttrandefrihetens högborg. Som vid grundandet gäckade staten genom att byta namn till “Aftonbladet 2″, “Aftonbladet 3″ osv för att kunna trycka de obekväma åsikter som staten uppenbarligen inte tyckte att det var “viktigt för yttrandefriheten” att sprida.

En diskussion om yttrandefrihet pågår förvisso ständigt. Och yttrandefriheten, uttrycksfriheten, krymper ständigt. Men tidningsutgivare är normalt på den sida som försöker stoppa den utvecklingen. Här ser vi i stället Aftonbladets publisher ta den roll som antingen staten eller folket (pöbeln) traditionellt har: Den som vill förbjuda fler och fler uttryck. Vad blir nästa steg? Jan Helin ringer Ring P1 och kräver att yttrandefriheten inte ska omfatta dem som menar att elallergi är en bluff. Ärligt talat, är det inte ett slags “hat”? Eller kanske snarare: Skulle det inte kunna betecknas som ett slags “hat”? Och så vidare! Har man börjat rucka på gränserna kan man snart stoppa in vilket trendord som helst i den där frågan om huruvida det är “viktigt för yttrandefriheten” att ditten och datten ska få sägas. Vi behöver inte ens hårdra resonemanget för att förstå att Charlie Hebdo inte kan stå särskilt högt i kurs på Bladet.

Så långt den skamliga ansatsen. Snyftartiklarna i kampanjen har jag inte läst, för de är det minst intressanta i den här soppan. Tjejer gråter ut i Aftonbladet med namn och bild (och exponeras därmed för mångdubbelt fler läsare än vad saken nu ursprungligen gällde), krönikörer skriver snyfthistorier om hur illa berörda de blivit av mejl från läsare (well, är man krönikör på en kvällstidning så kanske man ska ha lite skinn på näsan … och vad jag hört kommer merparten av hoten på Bladet till Jan Helin, men han är kanske inte typen som gråter ut om det i en krönika). Det är en numera klassisk genre (Trolljägarna, Uppdrag Granskning) och syftet är såklart att få läsare/tittare och tjäna pengar. Inget nytt där.

Däremot har jag läst artiklarna om Flashbacks grundare Jan Axelsson. Och man häpnar inför hur Aftonbladet blir alltmer likt Daily Mail (som för övrigt tillsammans med Flashback måste anses vara en av Aftonbladets viktigaste nyhetskällor). Det handlar om två saker: Moralism och lögner.

Så här ser Aftonbladets etta ut den 13 februari 2015:

aftonbladet_flashback

Under vinjetten “Aftonbladet granskar” avslöjar man alltså att Jan Axelssons “nya inkomstkälla” är “porr och telefonsex”. Att han sysslar med porr, denna nya folksport, är alltså nyheten här, det som antas vara komprometterande och få honom att framstå som en dålig människa. (Notera också den andra artikeln, som jag inte behandlar i denna bloggpost, där Aftonbladet gör en poäng av att Axelsson åtnjutit personskydd pga hot från mc-gäng. Och poängen är att han inte har rätt till detta skydd pga att han grundat Flashback, eller vad?)

Ingressen lyder:

Jan Axelsson som ligger bakom omstridda Flashback tjänar i dag också en hel del pengar på porr och telefonsex.

Hans sexsajt vill erbjuda det mesta även om det står att de är “försiktiga med att publicera verk som innehåller våldtäkter, djur och minderåriga”.

What? frågar sig nu kloka läsare. Har Axelsson en “sexsajt” som innehåller “våldtäkter, djur och minderåriga”? Alla tre grejer är ju olagliga, en av dem dessutom olaglig att dokumentera. Och sajten skriver bara att användarna ska vara “försiktiga” med att publicera saker som gäller detta. Men det är ju hemskt! Och olagligt! Vill Aftonbladet att vi ska tänka. Men så läser man artikeln och inser att den “porr” som denna “sexsajt” sysslar med är erotiska noveller:

Sexsajten drivs av Flashback Media Group och är enligt redaktionen “Sveriges största webbplats för erotisk litteratur”.

Okeeej, det kanske gör liiite skillnad, tänker vanligt folk nu som förstår att det är skillnad på videor med riktiga människor och sexnoveller som bara bygger på fantasi. Men Aftonbladet verkar inte göra denna skillnad. Man citerar från sajten:

“Vi försöker verka för att alla smaker ska tillgodoses. Därför tar vi inte ställning för eller emot olika sexuella preferenser”, står det sajten.

Flera berättelser handlar om sex med barn och redaktionen skriver:

“Vi ser en klar skillnad på fiktion och verklighet, och tillåter därför ibland litterära inslag som i verkliga livet skulle uppfattas som direkt olagliga”.

De flesta skulle nog tycka att detta är både vettigt och rimligt. Det var detta som kultursverige diskuterade under mangarättegången 2010-2012. Fast med en viktig skillnad: Diskussionen då gällde huruvida fantasier i form av teckningar skulle vara olagliga. Ingen ifrågasatte att texter fortsatt skulle vara fria. Men det är exakt det som Aftonbladet gör med de där citaten, som finns där för att göra läsaren upprörd.

Så här ser förresten “sexsajten” ut:

sexnovell

Oj oj oj, vilket porrimperium, Aftonbladet! Och nu förstår vi varför Aftonbladet bara skrev att Axelsson tjänar “en hel del pengar” på denna business utan att specifiera någon summa, för ärligt talat – ser det ut som en kassako? Sajten har ju inte ens annonser! Den ser tvärtom ut som en ganska schysst sajt där vanliga svenskar laddar upp sina sexfantasier i novellform. Och faktum är att Aftonbladet själva beskrev den ungefär så i en artikel från 2010, där de tipsade om “11 sajter som ger sexlivet ett lyft”. Första tipset: Sexnovell.se. Man tar sig för pannan:

aftonbladet_sexnovell

Aftonbladet har alltså själva tipsat (en “favorit” i motsats till allt “skräp” man kan hitta) om den sajt som man några år senare skriver en upprörd artikel om. Den enda skillnaden är att man i den senare artikeln inte nämner vilken sajt det gäller. Man vill att läsaren ska bli mer upprörd än vad som skulle vara fallet om han eller hon faktiskt hade sett den oskyldiga, ja t o m Aftonbladet-märkta, novellsajten. Det finns ett ord för det: Lögn. Ja, jag går gärna så långt. Aftonbladet har medvetet fört läsarna bakom ljuset.

Men porren är inte det enda som Aftonbladet tycker är så hemskt med Axelssons business:

Utöver sexannonser tjänar Flashback också pengar på allehanda sexhistorier som folk skickar in till redaktionen utan att få ersättning.

Det kostar 8,65 kronor per minut att lyssna på historierna.

Min första tanke: Finns det verkligen någon som tjänar några grova slantar, eller “en hel del pengar”, på telefonsexlinjer längre? Alltså där man får lyssna på när erotiska noveller läses upp. Ni vet, den där typen av annonser som en viss kvällstidning var full av på nittiotalet. Jag tvivlar. Men även om så är fallet så ser jag inte problemet.

Men det gör Aftonbladet. Historierna som läses upp är ju nämligen de “som folk skickar in till redaktionen utan att få ersättning”. Man antyder alltså att detta är oetiskt. Detta återkommer i beskrivningen av Axelssons andra projekt, en resesajt:

Axelsson driver också en resesajt där med reseskildringar från olika håll i världen. Också här är det läsarna som utan att få ersättning står för en stor del av materialet.

Och detta skulle alltså på nåt nämnvärt vis skilja sig från hur vi bidrar “utan att få ersättning” till andra sajter på nätet, typ friluftssajten Utsidan, Bonniersajten Boktipset, eller, tja, Facebook? Eller för att ta ett i sammanhanget mer relevant exempel: Aftonbladet. Så här kan det låta när Aftonbladet vill att läsarna ska skicka in sina bästa sommarbilder:

Aftonbladets tjänst Tipsa! växer för varje dag. Tusentals läsare har laddat ner vår app till mobiltelefonen. Nu vill vi engagera ännu fler.

Har du sett något roligt, vackert, överraskande eller spännande? Skicka in dina bilder till Aftonbladet med Tipsa! och låt fler ta del av upplevelsen!

Redaktionen går igenom allt inskickat material och publicerar det bästa i ett bildspel varje dag.

Fint va? Tills man kommer till den absolut sista raden i artikeln:

Observera att ingen ersättning utgår för sommarbilderna.

Det är ingen nyhet att kvällstidningar skriver upprört om sex samtidigt som man säljer på sex. Men den här gången var dubbelmoralen så övertydlig att den måste uppmärksammas. Dessutom försöker man smutskasta en människa utan att ha någon som helst substans bakom påståendena. Det är fräckt, oseriöst och skamligt.

Näthat

Vet ni hur det är att bli näthatad? Jo, det ska jag berätta. Det är som att bli nedtryckt med en stövel i dyn. Som att bli spettad på en högaffel till allmän beskådan. Bespottad, belackad, be… beknullad. Ja, så känns det. Som att ens allra innersta slits ur ens mage och upp på silverfatet för dissekering. Att det mest privata blir rullat i smutsen av en osynlig massa, att bli mentalt våldtagen flera gånger om dagen och inte våga gå till jobbet för att det gör så ont i magen, så ont. Kan ni förstå hur hårt de där nålsticken, de där hoten om att man ska “dö din jääävel” och att man är så ful tar. Att gråta sig till sömns, att inte våga öppna dörren när det ringer på, det är som att bli nermejad av en kulspruta av invektiv och undermåliga metaforer, skrivna bakom skärmens anonyma skydd. Det är näthat, det. Och det är så 2013.

King of the Mountain – feeling a rocket in my butt

It was windy today: Beaufort 5 or “fresh breeze” (8-10.8 m/s). I rode right into it for about 30 kilometers towards Henningsdorf, only to enjoy going back (a slightly different way) with strong tailwind. Ended up at Tempelhof, where I missed both Simon and Max by just a few hundred meters according to the Strava flyby animation that we watched in frustration afterwards. I’ll include the gps track on an openstreetmap at the end of the post.

Spring is slowly, slowly making its way through the winter. It’s been around 0 degrees on all my last rides. On Thursday Tempelhof was still a dirty pile of wet snow, but today it was totally cleared up. Otherwise roads are in general better than paths this time of year, I’ve realized. Several of the less ridden paths around the lake I circled were covered with ice today.

20150208_115519_2000_50

20150208_120745_2000_50

20150208_121450_2000_50

Anyway, when you bike, spring is not really a season; it’s a determination.

Managed to get number one on two segments on my way back:

strava_kom2

strava_kom1

I don’t check them while I ride, because I don’t care so much about them. But it’s fun to see what you were matched against afterwards. I also got place 2 on one segment, but as all cyclists know, being number two means you lose.

And then we’ll see if the map manages to get the correct locations for the photos:


Edit 1: Where is the map?! For some reason the OSM shortcode won’t display. I even tried to copy the exact shortcode of previous posts with working maps, but they don’t display either. I guess this post is fucked somehow. Never mind.

Edit 2: Funny. Had to make a new post and now it seems to work – though the photos are still not marked on the map.

For the record: Spittal, Molzbichl, Velden

Our plan was to go skating on a nearby lake, but heavy snowfall made that impossible. We met a family who told us that the tractor that plows the skating area had broken through the ice yesterday. So instead we roamed around to some nearby villages.

Spittal an der Drau

Beautifully situated at an altitude of 560 meters, this small town of 12 000 inhabitants was extremely boring.

P1140654

P1140647

P1140648

Molzbichl

This village, home of Carinthia’s first monastery, was even more boring than Spittal an der Drau.

P1140658

P1140655

Velden

A little luxury resort with expensive hotels overlooking the lake Wörthersee. Probably more fun in any other weather.

P1140663

P1140670

P1140666

P1140665