Bon interview with me

February 28th, 2011, 12:58 | 1 comment

I’m interviewed by Luis Venegas in the spring issue of Bon Magazine, both the international and the Swedish edition. Here are some photos from the Swedish one. Available at Pressbyrån!

Category: Culture, English, Personal
Tags: , , ,

Half a year of Japanese studies!

February 20th, 2011, 19:14 | 2 comments

This is an uninspired post, but I think I should mention that last Friday (February 18, 2011) marked my half year anniversary of my Japanese studies.

I hardly studied at all last week – so much else to do at the moment – but I do keep meeting my sensei once a week.

So, how good am I? Well, I can speak Japanese – yes! I can hold a simple, very simple, conversation. Understanding is harder. I still only pick up words here and there when listening to Japanese radio, and reading (though I haven’t done much reading outside the text books) is very hard too, not to say impossible. Recognising a few words isn’t reading.

Still, I’m confident I’m very well on my way to mastering Japanese. I think I did the right thing when I started out hardcore – conquering one chapter a day. I invested my passion in my language learning, and I think that’s the only way to do it, at least in the beginning. It’s the way to get over the first threshold, that biggest one of them.

Actually, learning a language is not that different from writing a novel. You got to start out fiercly, devoting all your energy to it. But what’s even more important is to stick to it, every single day. Even when you’re totally uninspired. If you do, you will be amazed at how your language knowledge grows almost magically – just like a novel should if you write a bit every day. That said, learning a language is easier, because you don’t feel that you destroy your work when you have a bad day. Even bad learning is good learning, so to speak, whereas bad writing remains bad writing.

Yeah, I’m babbling. Like I said, I’m uninspired. But still, half a year – yoooooooohooooooooooooooooo!!!!!!!!!!!!!!! :D :D :D

Here are all my study reports up to now:

Category: English, Personal
Tags: ,

Kulturarbetare, ta ställning!

February 16th, 2011, 10:29 | 3 comments

Jag lyssnade på ett två veckor gammalt (1 februari 2011) avsnitt av Nya Vågen, och ett panelsamtal mellan Elsa Westerstad (kulturredaktör Fokus, född 1975), Martin Aagård (kulturjournalist Aftonbladet, född 1971) och Arkan Asaad (författare, född 1980):

Arkan Asaad: Vad jag uppmärksammat och blivit ganska bestört av är den här domen som fälldes i går, hur man bokstavligt talat dömde vår kultur och vår frihet, att det inte handlade om barnpornografi i den här frågan.
Jag är så starkt emot … det finns inget mer avskyvärt än barnpornografi. Men i den här frågan tycker jag inte man dömde rätt i det här fallet.
Jag tycker det var så oerhört synd att man inte gick in och förklarade vad den här killen hade gjort.
Man hittade bilder som var del i hans arbete, han jobbade med det här för att kunna översätta mangaserier. Jag själv har vuxit upp med mangaserier och anime. I mina ögon, när jag såg de här bilderna tyckte jag inte att det här var okej [att dömas för sådana bilder].
Och det var så tragiskt. Vad ska man göra i framtiden, ska man börja förbjuda de här nakna älvorna som vi sätter upp i olika konstmuseer? Ska man förbjuda trollfenomen? Ska vi börja förbjuda Astrid Lindgrens böcker?

Programledaren: För de här bilderna var alltså tecknade.

Martin Aagård: Har du sett de här bilderna som han dömdes för?

Arkan Asaad: Det har jag.

Martin Aagård: För jag har bara sett nån, som hade blivit friad, och den var ju inte så uppseendeväckande kanske.

Arkan Asaad: Det är väldigt vanligt inom den japanska kulturen där man i en surrealistisk värld bygger upp de här så kallade serierna, så man vet inte om de är vuxna eller barn … Det är en uppbyggd värld som är så långt från barnpornografi man kan komma.

Programledaren: Men du menar att man borde ha en lag där inte tecknade bilder ingår som en del av barnpornografibrottet? För måste inte hovrätten fälla honom med tanke på hur lagen ser ut?

Arkan Asaad: I det här fallet, man måste ju verkligen gå in individuellt i olika fall, men jag tycker att i det här fallet borde man hämtat nån som var expert i det här och lagt fram för dem som dömmer den här killen: Vad är manga? Vad är anime? Och var kommer det ifrån? Jag tror man dömde i okunskap, och det är det som är skrämmande.

Martin Aagård: Men det verkar ju som att rätten var inte så intresserad av att döma något hårt straff, för han fick ganska låga böter för det där …

Elsa Westerstad: Men jag måste ändå fråga, det är absurt vid första anblicken och man blir väldigt upprörd och tycker att det är märkligt och en trubbig lagstiftning. Men samtidigt. Det kan ju vara så att vi måste ha den här lagen för att vi inte ska normalisera vårt sätt att se på barn i sexuella situationer, alltså underåriga.
Förstår ni att det är mer ett sätt att påverka värderingar men också ett farligt sätt att trampa på yttrandefriheten, kanske.

Martin Aagård: Fast det är en farlig väg att börja på, om man ska påverka folks värderingar i konst. Konsten måste ju ändå få prova moraliskt förkastliga områden.

Elsa Westerstad: Svar ja, men samtidigt, om man ser barnen som utsatta och utan makt på ett sätt som andra i samhället faktiskt inte har.
Madeleine Leijonhufvud gick ut och sa att då skulle man kunna prata om kränkningar mot kvinnor också, men där skulle man ändå kunna ha en diskussion om barnen som utsatta och värnlösa på ett annat sätt än andra i samhället. Jag är också emot det men jag tycker det finns en diskussion att ta.

Asaad inleder vettigt naturligtvis – klart att domen är både tragisk och skrämmande. Även om jag tycker han motsäger sig lite när han först talar om det principiellt farliga med att förbjuda teckningar, och sedan om att “gå in individuellt”, där han verkar mena att just i detta fall borde mannen inte dömts eftersom det handlade om manga.

Men det som händer sen, efter att Asaad hållit sin inledning, gör mig obehaglig till mods. Man kunde förvänta sig att de två kulturjournalisterna skulle ge Asaad eldunderstöd, renodla argumenten och unisont fördöma den lag som på ett uppenbart sätt påverkar deras yrkesutövning. Men det gör man inte.

I stället för man ett verserat kultursamtal. Aagård beskriver den bild han sett (troligen den som Aftonbladet publicerade) som “inte så uppseendeväckande kanske”. Varför säger han inte: “Men det är ju helt SJUKT att en svensk tingsrätt ansåg att den här tecknade bilden var barnporr, vart är vi på väg, det här är OACCEPTABELT, det var också därför vi publicerade bilden i Aftonbladet, för att det är vårt ansvar som kulturjournalister att göra svenskarna uppmärksamma på vad som håller på att hända i vårt land!” Kort sagt: Varför tar han inte chansen att göra det enda vettiga, nämligen att ta ställning? Tydligt, inte på det där försiktiga kulturdebattsättet.

Westerstads uttalande lämnar mig närmast mållös. Hon är alltså kulturredaktör på Fokus, Sveriges Der Spiegel. Och hon ger sitt stöd åt lagen, i den mån man kan utläsa någon åsikt ur dessa försiktiga formuleringar som väl mest kan sammanfattas i hennes slutord om att “det finns en diskussion att ta”. Så fint.

Slutligen, programledaren Jenny Aschenbrenner. Hon ska vara den objektiva och den som förklarar för lyssnarna. Och hon har ju rätt i att det är lagen snarare än domen som man bör fokusera på.

Men ändå. Hon är programledare för ett kulturprogram i Sveriges Radio. Hur kan hon förnedra sig själv till att ha en objektiv diskussion om mangadomen? Den närmaste jämförelse jag kan hitta är när folk ska ha en objektiv diskussion om homosexualitet. För det enda som är värre än öppna homofobers glåpord är de där resonerande och förment förstående fraserna om “å ena sidan, å andra sidan”.

Vissa ämnen ska inte diskuteras, om ni missförstår mig rätt. I vissa ämnen är en diskussion värderande i sig, och det enda rätta är att gå ut och ta tydlig ställning. Så som ibland sker när det handlar om rasism. Jag tänker på när dagstidningarnas chefredaktörer går samman och kör en kampanj som säger: Vi accepterar inte detta. SÅ borde Kultursverige förhålla sig till mangadomen.

Category: Politics, Swedish
Tags: , , , ,

Bra om mangadomen

February 15th, 2011, 0:39 | No comments

Råkade genom Animeradion snubbla över Tomas Antilas blogg och detta inlägg om mangadomen. Läs! Det är inte bara vettigt, det är rörande också. Tomas skriver bland annat:

Jag vill att den här lagen försvinner OMEDELBART! Jag är inte pedofil och vill inte klassas som sådan. Jag är inte ett dugg intresserad av riktiga människor, och i synnerhet inte yngre personer. Verkliga människor lyssnar på mig, kramar mig och får mig att må bra och känna mig trygg, och börjar sedan hata mig och säga elaka saker om mig. Tecknade figurer gör ingenting. Dom varken hatar eller älskar. Dom existerar enbart i min fantasi. Det är det som är det magiska med tecknade figurer.

Han fortsätter:

En tecknad figur är inte en verklig människa, det är en symbol. Tecknaren kanske säger: det här är en skolflicka hon är femton år. Men när jag ser figuren tolkar jag symbolen på ett annat sätt. I mitt huvud gör jag om figuren till något jag kan relatera till. Jag ser aldrig åldrar, jag jämför alltid med mig själv. Jag ser det lite som teater; det finns en massa roller och sedan finns det folk som spelar de rollerna. Tecknaren är i regel alltid mycket äldre än den tecknade figuren. Det är tecknaren som spelar den yngre figuren, det är inte på något sätt en verklig ung person. Det är blott en tolkning, en skev verklighet, på sin höjd ganska trovärdig.

Och avslutar:

Men jag är verkligen ledsen Asuka, jag kan inte älska dig längre. Jag föll för dig redan när jag var i din ålder, och har älskat dig sen dess. (förutom ett kort Ayanami Rei-uppehåll 2005) Men tyvärr blir jag bara äldre och äldre för var dag som går, medan du fortsätter att vara fjorton år. I min fantasi är du 25 och ständigt sur över att jag inte tar itu med mitt liv. Men lagen säger att du är fjorton och jag inte får ha bilder på dig. Jag kommer ta bort dig, jag önskar bara att jag kunde ta bort dig från mitt egna minne lika lätt. Jag kommer aldrig glömma hur mycket du betydde för mig, och hur mycket jag älskade dig. Jag minns när jag såg “You can (not) advance” i våras. Jag älskade verkligen scenen när man förstod att du likt alla andra också var väldigt, väldigt ensam, och inte ville sova själv. Jag hoppas att du nån dag kan förlåta mig, men jag kunde aldrig vara den du ville att jag skulle vara.

Verkar finnas mycket mer att läsa på den bloggen, men det här var väl en bra början!

Category: Politics, Swedish
Tags: , , , , ,

今日は春ですよ！！！

February 4th, 2011, 8:32 | 5 comments

As you know, I listen to a Japanese radio station every day: FM Tanabe. It’s quite frustrating, because so far I’ve hardly understood anything. Yes, dates, days of the week and a word here and there. But nothing more. Until last night, when I for the first time understood a whole sentence. Breakthrough!

The presenter repeated the word 春 (はる/haru). Is he talking about spring? I thought. Hm, doesn’t spring begin today in Japan? I had read something about it the same day. And then he said it:

今日は春ですよ！

Today it is spring!

He repeated it a few times too, to my delight, and also talked about 冬 (ふゆ/winter), all the while sounding very happy. I was happy too. Actually, I fell asleep with a smile on my face. Just like I’ll always remember the first time I really understood manga, I will always remember when I understood my first complete Japanese sentence in a non-study setting.

Category: English, Japan
Tags: , , ,

When will Tokyopop release Loveless volume 9?

February 1st, 2011, 11:52 | 12 comments

I just finished Loveless volume 7, the English translation of the Japanese manga. Even if it felt a bit like a “transport” volume, I still liked it more than volume 6, which was more of a “background” volume. I already own volume 8, but I don’t look forward to the black hole of loss that I fear might open up beyond it. Because there is still no sight of volume 9 in English. Look at this timeline:

What are you doing, Tokyopop? It’s been well over a year since the Japanese volume came out, and the English translations always used to precede the German and French ones.

A user writes at the Tokyopop Loveless page:

So why do other countries get volume 9 of Loveless but we’re left hanging without so much as a word about it being released into English? Don’t add this to the ever growing long lists of series that have canceled due to ‘issues’. I’m forever being let down by this company, why pick up heaps more contracts when there are so many that have yet to be fulfilled? Tokyopop is a joke.

Is Tokyopop having an issue? I hope not!

Loveless was the first anime and manga I seriously watched/read, and subsequently fell in love with, in 2004 or 2005. I don’t remember how I discovered it, but I’m happy I did.

Wait a minute. Does this mean I’m supposed to read volume 9 in Japanese? God, you’re so hard on me!

Category: Culture, English, Japan
Tags: , , , ,