Kulturarbetare, ta ställning!

Jag lyssnade på ett två veckor gammalt (1 februari 2011) avsnitt av Nya Vågen, och ett panelsamtal mellan Elsa Westerstad (kulturredaktör Fokus, född 1975), Martin Aagård (kulturjournalist Aftonbladet, född 1971) och Arkan Asaad (författare, född 1980):

Arkan Asaad: Vad jag uppmärksammat och blivit ganska bestört av är den här domen som fälldes i går, hur man bokstavligt talat dömde vår kultur och vår frihet, att det inte handlade om barnpornografi i den här frågan.
Jag är så starkt emot … det finns inget mer avskyvärt än barnpornografi. Men i den här frågan tycker jag inte man dömde rätt i det här fallet.
Jag tycker det var så oerhört synd att man inte gick in och förklarade vad den här killen hade gjort.
Man hittade bilder som var del i hans arbete, han jobbade med det här för att kunna översätta mangaserier. Jag själv har vuxit upp med mangaserier och anime. I mina ögon, när jag såg de här bilderna tyckte jag inte att det här var okej [att dömas för sådana bilder].
Och det var så tragiskt. Vad ska man göra i framtiden, ska man börja förbjuda de här nakna älvorna som vi sätter upp i olika konstmuseer? Ska man förbjuda trollfenomen? Ska vi börja förbjuda Astrid Lindgrens böcker?

Programledaren: För de här bilderna var alltså tecknade.

Martin Aagård: Har du sett de här bilderna som han dömdes för?

Arkan Asaad: Det har jag.

Martin Aagård: För jag har bara sett nån, som hade blivit friad, och den var ju inte så uppseendeväckande kanske.

Arkan Asaad: Det är väldigt vanligt inom den japanska kulturen där man i en surrealistisk värld bygger upp de här så kallade serierna, så man vet inte om de är vuxna eller barn … Det är en uppbyggd värld som är så långt från barnpornografi man kan komma.

Programledaren: Men du menar att man borde ha en lag där inte tecknade bilder ingår som en del av barnpornografibrottet? För måste inte hovrätten fälla honom med tanke på hur lagen ser ut?

Arkan Asaad: I det här fallet, man måste ju verkligen gå in individuellt i olika fall, men jag tycker att i det här fallet borde man hämtat nån som var expert i det här och lagt fram för dem som dömmer den här killen: Vad är manga? Vad är anime? Och var kommer det ifrån? Jag tror man dömde i okunskap, och det är det som är skrämmande.

Martin Aagård: Men det verkar ju som att rätten var inte så intresserad av att döma något hårt straff, för han fick ganska låga böter för det där …

Elsa Westerstad: Men jag måste ändå fråga, det är absurt vid första anblicken och man blir väldigt upprörd och tycker att det är märkligt och en trubbig lagstiftning. Men samtidigt. Det kan ju vara så att vi måste ha den här lagen för att vi inte ska normalisera vårt sätt att se på barn i sexuella situationer, alltså underåriga.
Förstår ni att det är mer ett sätt att påverka värderingar men också ett farligt sätt att trampa på yttrandefriheten, kanske.

Martin Aagård: Fast det är en farlig väg att börja på, om man ska påverka folks värderingar i konst. Konsten måste ju ändå få prova moraliskt förkastliga områden.

Elsa Westerstad: Svar ja, men samtidigt, om man ser barnen som utsatta och utan makt på ett sätt som andra i samhället faktiskt inte har.
Madeleine Leijonhufvud gick ut och sa att då skulle man kunna prata om kränkningar mot kvinnor också, men där skulle man ändå kunna ha en diskussion om barnen som utsatta och värnlösa på ett annat sätt än andra i samhället. Jag är också emot det men jag tycker det finns en diskussion att ta.

Asaad inleder vettigt naturligtvis – klart att domen är både tragisk och skrämmande. Även om jag tycker han motsäger sig lite när han först talar om det principiellt farliga med att förbjuda teckningar, och sedan om att “gå in individuellt”, där han verkar mena att just i detta fall borde mannen inte dömts eftersom det handlade om manga.

Men det som händer sen, efter att Asaad hållit sin inledning, gör mig obehaglig till mods. Man kunde förvänta sig att de två kulturjournalisterna skulle ge Asaad eldunderstöd, renodla argumenten och unisont fördöma den lag som på ett uppenbart sätt påverkar deras yrkesutövning. Men det gör man inte.

I stället för man ett verserat kultursamtal. Aagård beskriver den bild han sett (troligen den som Aftonbladet publicerade) som “inte så uppseendeväckande kanske”. Varför säger han inte: “Men det är ju helt SJUKT att en svensk tingsrätt ansåg att den här tecknade bilden var barnporr, vart är vi på väg, det här är OACCEPTABELT, det var också därför vi publicerade bilden i Aftonbladet, för att det är vårt ansvar som kulturjournalister att göra svenskarna uppmärksamma på vad som håller på att hända i vårt land!” Kort sagt: Varför tar han inte chansen att göra det enda vettiga, nämligen att ta ställning? Tydligt, inte på det där försiktiga kulturdebattsättet.

Westerstads uttalande lämnar mig närmast mållös. Hon är alltså kulturredaktör på Fokus, Sveriges Der Spiegel. Och hon ger sitt stöd åt lagen, i den mån man kan utläsa någon åsikt ur dessa försiktiga formuleringar som väl mest kan sammanfattas i hennes slutord om att “det finns en diskussion att ta”. Så fint.

Slutligen, programledaren Jenny Aschenbrenner. Hon ska vara den objektiva och den som förklarar för lyssnarna. Och hon har ju rätt i att det är lagen snarare än domen som man bör fokusera på.

Men ändå. Hon är programledare för ett kulturprogram i Sveriges Radio. Hur kan hon förnedra sig själv till att ha en objektiv diskussion om mangadomen? Den närmaste jämförelse jag kan hitta är när folk ska ha en objektiv diskussion om homosexualitet. För det enda som är värre än öppna homofobers glåpord är de där resonerande och förment förstående fraserna om “å ena sidan, å andra sidan”.

Vissa ämnen ska inte diskuteras, om ni missförstår mig rätt. I vissa ämnen är en diskussion värderande i sig, och det enda rätta är att gå ut och ta tydlig ställning. Så som ibland sker när det handlar om rasism. Jag tänker på när dagstidningarnas chefredaktörer går samman och kör en kampanj som säger: Vi accepterar inte detta. SÅ borde Kultursverige förhålla sig till mangadomen.

, , , ,

6 Responses to Kulturarbetare, ta ställning!

  1. Oscar Swartz February 16, 2011 at 21:41 #

    Kulturskymning!

  2. Karl February 16, 2011 at 22:01 #

    Ja verkligen. En annan sak jag tycker är obehagligt är när fullt normala (alltså intelligenta) människor som är emot nuvarande barnporrlag börjar diskutera hur gamla seriefigurerna är, hur porriga seriefigurerna är osv. För… DET ÄR SERIEFIGURER!!! För i helvetes jävla skit. Har man väl börjat diskutera sådana subtiliteter hos SERIEFIGURERNA så har man redan förlorat.

  3. Karl March 11, 2015 at 10:20 #

    Fyra år senare konstaterar jag att jag år 2011 fortfarande såg dagstidningars stora kampanjer mot rasism som något hedervärt. Medan begreppet i dag är helt urvattnat och snarast kan likställas med “dissident” i bemärkelsen “utanför mittfåran”, “icke-pk”, och kampanjerna är uttänkta “klickjakter”. Grattis, alla ni som aktivt medverkat till denna förändring genom att låta det gå inflation i en så allvarlig företeelse.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Får vi se ett hat trick från Beatrice? « No size fits all - April 2, 2011

    […] veckorna. Karl ”Bögarnas värsta vän” Andersson krävde i februari att Sveriges kulturarbetare skall ta ställning: Man kunde förvänta sig att de två kulturjournalisterna skulle ge [författaren] Asaad […]

  2. Karl Andersson » Murakami har problem - June 3, 2013

    […] samma Elsa Westerstad (Fokus kulturredaktör) som visade förståelse för det svenska förbudet mot opassande […]

  3. Noterat om yttrandefriheten | Karl Andersson - March 11, 2015

    […] Och maximerar på så vis den massa som kan tänkas tycka om honom. (Aagård förekommer även i denna post från […]

Leave a Reply