Att (inte) åka buss i Stockholm

Man läser en skylt vid busshållplatsen om att det inte går att köpa biljett på bussen.

Så man försöker köpa en sms-biljett, men det fungerar inte eftersom ens mobilnummer är tyskt.

Så man provar med sitt nyinköpta svenska kontantkort, men det fungerar inte heller eftersom kortet är spärrat för betaltjänster, och just där vid busshållplatsen har man inget nummer till mobilföretagets kundtjänst för att be dem ta bort den spärren.

Man läser att man kan köpa biljett i automat, men någon sådan syns inte till.

Man läser att man också kan köpa biljett hos en “ticket vendor”, men vilka dessa är har man ingen aning om.

Så man gör en överslagsräkning: Gå åt ena hållet och hoppas på att hitta ett 7-Eleven eller var man nu kan köpa biljetter. Eller gå åt andra hållet. Man har två tunga resväskor. Andra hållet är från Tjärhovsplan till Slussen. En station. Nedförsbacke.

Så man går.

Och köper en biljett för 36 kronor i en automat vid Slussen där man ska på tunnelbanan.

Allt är frid och fröjd igen!

Varför skriver jag detta rätt irriterade inlägg? Jo, dels för att visa att biljettsystemet inte fungerar tillfredsställande för dem som kommer till Stockholm från andra länder och med tungt bagage. Dvs turister. Systemet kräver antingen planering eller ett svenskt mobilnummer.

Och dels för att visa på något större som går att iaktta i det mindre: Min vän berättade för mig att man sedan någon månad tillbaka måste registrera sitt kontantkort om man ska betala med det. (Mycket riktigt: Exakt 15 timmar efter att jag försökte köpa resan fick jag ett sms från Comviq där de bad om mitt personnummer i utbyte mot att bryta betalspärren.) Detta för att förhindra penningtvätt.

Min fråga är då: Vem tror att någon bedriver penningtvätt genom att göra sms-betalningar på 36 kronor eller liknande småbelopp?

I själva verket handlar denna reglering förstås om att man vill ha kontroll på vem som använder kontantkorten. Egentligen är det förvånande att man fortfarande får använda dem anonymt. I Tyskland måste man sedan länge registrera sitt kontantkort, och det är knappast förvånande att detta nu sprider sig till Sverige också.

Men varför kan man då inte köpa en biljett på bussen i Stockholm?

Jag ringde SL:s kundservice för att fråga. Telefonisten bad mig vänta medan hon tog reda på svaret, som var: För att få bort kontanthanteringen och därmed rånrisken. Ett argument jag köper. Om det inte vore för att man inte heller kan betala med kort (vilket man t ex kan på Flygbussarna, som inte har någon kontanthantering). Jag frågade därför varför man inte kan betala med kort. På detta hade telefonisten inget svar, men hon gissade att det var för att det skulle ta för lång tid.

Mitt förslag till SL: Lista åtminstone de närmaste biljettförsäljarna vid de busshållplatser som saknar biljettautomat.

Nu har jag köpt remsa.

,

One Response to Att (inte) åka buss i Stockholm

  1. Oscar Swartz January 22, 2012 at 22:57 #

    Jag grävde i hur det där hängde ihop i en artikel för Newsmill. Ett par EU-direktiv som fick de konsekvenserna. Man min slutsats var förstås att själva syftet är att få kontroll över betalningar och försöka stoppa “anonyma” ontanter i det digitala samhället. Varje betalning ska kunna spåras till person – för att det går. Det gick inte förut när man hade mynt och sedlar …
    http://www.newsmill.se/node/35214

Leave a Reply