Problemet med hen

Jag känner att det är dags för mig att ta bladet från munnen i hen-debatten. Jag gör det som språkvetare och tidigare “hen”-förespråkare.

Ja, på Språkkonsultlinjen vid Stockholms universitet diskuterade vi “hen”/”henom” kring 2001. I en rapport jag skrev om Migrationsverket, där jag gjorde praktik, rekommenderade jag att man använde ordet i utredningar där könet var oviktigt eller inte fick avslöjas. Jag förespråkade alltså ett användande av “hen” redan för mer än 10 år sedan.

Men myndighetsspråk och lagtexter är en sak, vardagligt språk en annan. Jag är kritisk till all påverkan uppifrån på språkanvändning. Det bästa som sagts i hendebatten sades av DN På stans åsiktsmaskin:

Om svenska folket tycker att ”hen” är ett användbart ord så kommer det att användas och därmed bli en del av språket. Om folket finner ”hen” onödigt kommer det inte att bli en del av språket.

Ja, så enkelt är det. Allt annat är social ingenjörskonst. Jag tror inte att “hen” kommer att bli en del av svenska språket. Anledningarna är både språkliga och politiska. Om vi börjar med de språkliga:

Man får ofta höra av “hen”-förespråkare att finskan minsann har ett sådant här system för genus. Alltså kan det inte vara helt fel. Nej, det är sant. Det är inte fel. Det är finska. Ungerskan har också samma ord för “han” och “hon”. De säger “ö”. (Mitt ungerska ex hade jättesvårt att skilja på “han” och “hon” i svenska och engelska.)

Men man ändrar inte språket hipp som happ. Ändringar sker, som På stan påpekar, inte genom dekret uppifrån utan genom hur språket används. Svenskan hade en gång i tiden objektsformen “ham” i stället för “han”, men den försvann. Danskan har den kvar. Dessa förenklingar brukar ofta kallas “språkets förfall” av upprörda insändarskribenter. Jag kallar det språkets utveckling. Bottom line är att den sker intuitivt, under lång tid, och på ett sätt som inte går att sätta fingret på.

Det finns dock ordgrupper som är lättare att ändra på, och där förändringar sker snabbare. Substantiv är den mest tacksamma ordgruppen att förändra. Det är därför, Jorunn Friis Reset, som ordet “snippa” hade så lätt att ta sig in i svenskan. En annan anledning är förstås behovet. Föräldrar hade inget bra ord för det som kom att bli “snippa”, en bra anledning att börja använda ett nytt ord. Ordet “okej” kom in i svenskan på samma sätt – det gav oss ett fantastiskt ord som vi inte visste att vi saknade! Verb är också rätt flexibla. Man kan embrejsa och förstå nya verb utan större besvär.

Men “hen” är alltså ett pronomen, och sådana är svårändrade. De är att likna vid andra småord som till exempel konjunktionerna: “och”, “eller” osv. Dessa småord sitter i vår ryggmärg snarare än i vårt medvetna språkanvändande. Att ändra på dem innebär ett instinktivt motstånd. Det måste finnas goda skäl om vi ska in och mixtra i de mest grundläggande orden. Mer om det snart.

Det här med instinktivt motstånd: Jag har bytt förnamn en gång i tiden. Jag har alltid haft Karl som andranamn, men när jag började använda det som tilltalsnamn 1996 upplevde jag hur svårt mina nära hade att vänja sig vid det. Jag krävde förstås att de skulle respektera mitt namnbyte. Värst var det för familjen. Det var pinsamt för oss alla i början. Det gick, men det tog några år och stor envishet. Jag berättar detta bara för att visa hur viktigt språket är för oss, framförallt när det gäller människor.

Så långt alltså de språkliga skälen till att användandet av “hen” och “henom” är mer problematiskt än vad många inser.

Låt oss gå över till de politiska skälen:

När jag rekommenderade Migrationsverket att använda ordet “hen” år 2001 var det som sagt av praktiska skäl. I anonymiserade texter fick den omtalades kön inte framgå. “Hen” var alltså en teknisk term som gjorde texterna smidigare än att ständigt hänvisa till “den tilltalade” eller “personen i fråga” osv.

Men det jag nu läser i tidningarna handlar om något annat. En pappa som nyligen börjat använda ordet “hen” säger om sina barn – apropå vilket pronomen de kommer att använda när de växer upp:

Känner de sig inte som en ”han” eller ”hon” är det väl skitbra om det finns ett ”hen”.

I dag är alltså “hen” snarare att betrakta som en identitetsmarkör än en teknisk lösning. Och då är det faktiskt inte självklart att man är för ett införande av “hen”, även om man är en modern människa och inte stockkonservativ (vilket man utmålas som om man är kritisk till ordet). För vad innebär det egentligen? Vilken politisk ideologi representerar begreppet? Jo, den om att könsroller är fel. Vilket varit den dominerande inställningen i Sverige de senaste ca 20 åren. I Sverige i dag går alla föräldrar runt och skäms över att de nog inte uppfostrar sina barn så könsneutralt som de borde.

Men åsikten att könsroller är fel är inte teoretiskt grundad. Den har bara blivit just den trendiga åsikt som man ska ha i Sverige i dag, och som man blir retad av kultursidorna för om man inte har. Därför bör vi inte diskutera om “hen” i sig är bra eller dåligt. Vi bör diskutera om könsroller är bra eller dåliga.

Elise Claeson säger att “hen” gör barn förvirrade. Självklart. Deras föräldrar och förskolelärare saknar ju den teoretiska grunden. Alltså använder de inte ordet övertygande, utan för att de vill vara moderna föräldrar i framkant, oavsett vad detta nu innebär för stunden.

Däremot tror jag inte att några barn kommer ta skada av “hen”. Skada tar man av andra saker. Tvärtom är det nog så att föräldrar som lägger så mycket kraft på sina barns pronomen nog också lägger kraft på resten av uppfostran.

Själv är jag en stark förespråkare inte bara av könsroller utan av alla roller. Det är de som gör oss till människor. Därför är jag kritisk till införandet av “hen”, men än mer kritisk är jag till det unisona hyllandet av ordet.

18 thoughts on “Problemet med hen

  1. I’d be genuinely interested in hearing your arguments in favour of gender roles because even if I had to play the devil’s advocate I would have a hard time coming up with any good reason to keep them.

    All I can see is how they pressure people into living up to stereotypes, how they keep them from fully unfolding their personality because people feel bound by synthetic rules that don’t serve any purpose in our modern times where everything, from food to war, is a product of technology.

    But I’m not saying I have insight to the ultimate wisdom here of course, maybe I’m missing something that I didn’t consider before.

    So while I am very much in favour of using hen, at least considering what I know and believe right now, I don’t even care that much about the actual outcome of the debate around this word. I’m just grateful that there is such a discussion in the first place because it will hopefully lead, as you said, to a debate about gender roles in general.

  2. Instämmer också helt i DN På Stans åsikt.

    Jag tror emellertid att “hen” precis som “snippa” har en framtid. I mitt liv hade jag behövt ordet varje gång jag skriver en uppsats i skolan och tvingas upprepa “han eller hon” till leda. Detta knyter ju an till dina exempel om “personen i fråga” och “den tilltalade”. Eftersom “hen” i detta sammanhang är jättepraktiskt tror jag att den akademiska/byråkratiska världen i en inte allt för avlägsen framtid kommer att släppa in det. Och då tror jag att vi får betrakta det som etablerat.

    Sen tycker jag inte att ordet är fel bara för att en och annan förvirrad förälder använder det av fel anledningar.

  3. Men sluta nu.. Det är INTE svårt eller jobbigt att skriva “han eller hon”..
    Politisk korrekthet leder till att man glömmer de stora problemen för att istället i så hög grad visa hur “moralisk” man är. Det blir viktigare att framstå som moralisk än att faktsikt vara det.

  4. n’hen är inget nytt. Det uttalas lite olika: n’hän eller n’hen, men vanligtvis ligger det närmare n’hän varför det bör stavas så. Obs! det får inte förväxlas med hän alt. hänan(uttalas med långt ä)som är detsamma som gammelsvenskans här

  5. Återkommer då glömde kommentera det nya snuskordet.
    För kvinnoskrevet behövs då inget nytt ord (det finns nästan lika många benämningar som det finns hyskor höll jag på säga, men det var att ta i) I.a.f finns inget annat som har sååå många synonymer

  6. erik: på vilket sätt skulle hen vara praktiskt?!
    Att ersätta han och hon med hen är ju rena idiotin. Ett vansinnigt sjukt påhitt, men vad är det roliga i det?

  7. På franska har man ils och elles, alltså könsbestämda pronomina i tredje person pluralis. Hur gör man om man talar om en könsblandad grupp? Man använder maskulinum. Samma sak har fungerat bra på svenska hittills.

    Sedan avslöjar sig henvännerna genom att inte bara införa ett nytt pronomen, utan också genom att ersätta “man” med det ogrammatiska “en”.

  8. Ordet “hen” fyller ju inte någon ny funktion i svenskan. Och man behöver inte skriva han/hon, utan kan använda ett redan existerande ord.
    Om jag skall nämna en person som jag inte vet könet på, eller av någon anledning inte vill eller får könsbestämma, så har jag inga problem att beskriva denne utan att använda “hen”.
    Såg ni det femte ordet från slutet i förra meningen? Det är en könsneutral benämning av en person i bestämd form. Det fungerar jättebra.

  9. föredrar nog att kallas transexuell före att bli kallad för hen, det låter konstigt i mina öron.
    Men jag har verkligen inget emot om könrollerna blir mer utsuddade.

  10. Så det är allt? Du är emot ordet av ideologiska skäl? Känns lite småaktigt tycker jag. Du pratar om införande av ordet i vardagstal som ingeniörskonst, som om det var någonting illa, en konspiration mot samhället. Mot det ställer jag två saker:
    1. feminister coh queera personer är också medlemmar i samhället,en del av folket. Vi har precis lika mycket rätt som vem som helst att uttrycka oss, skriva böcker, artiklar och annat på vårt eget uttryckssätt och tipsa om finurliga språkliga lösningar om vi vill. Språket förändras genom att det används, och om det är som du säger att det inte finns något utrymme för det här ordet, kommer det försvinna av sig självt. Så antingen låter du utvecklingen gå som den vill, eller så gör du som du gör nu och fortsätter skambelägga folk för hur de uttrycker sig, vilket om du har rätt om ordet är fullständigt slöseri med energi. Såvida du inte tror att man kan påverka utvecklingen åt ett visst håll genom denna skambeläggning, vilket skulle vara social ingenörskonst.
    2. Appropå social ingenörskonst, finns det ett fenomenalt prejudikat till det här i Du- reformen.

  11. Hej illy,

    det var inte meningen att skambelägga någon. Men ja, jag menar alltså att ordet representerar en ideologi som jag inte tycker det är självklart att man måste stödja. I slutändan är det precis som du (och jag, och På stan) skriver: Språkbrukarna bestämmer. Och jag tänker verkligen inte hindra någon från att använda ordet.

    Vad gäller du-reformen är jag kritisk till den också. Det nya niandet visar att människan har ett behov av att uttrycka statusskillnader, vilket ju var vad vi försökte få bukt med i Sverige genom du-reformen.

  12. På finska använder man pronomet “hän” men det förutsätter att man vet vilken person man talar om – exempelvis “hän” (Peter) sa si eller “hän” (Lisa) gjorde så – det är alltså inte könsneutralt – men det finsk-ugriska språket tillhör inte den indoeuropeiska språkgemenskapen.

    Därför finns inget motsvarande på vare sig tyska, engelska, franska eller svenska. Det skulle alltså innebära ett större ingrepp i grammatiken om man på konstgjord väg införde ett icke-indoeuropeiskt pronomen i svenskan.

  13. ante:

    det störigaste med den här debatten är att den är så svår att föra i skrift. Du tolkar uppenbarligen mitt inlägg som att jag vill avskaffa orden han och hon. Det vill jag inte. Jag gissar att 2/3 av alla “hen”-hatare skriver i helig vrede utan att ha förstått alls vad det handlar om.

    Det jag menar är att det jobbigt att i en uppsats skriva “han eller hon” (observera citationstecknen) gång på gång när könet är obekant. Exempelvis: “När studenten doktorerat måste HAN ELLER HON söka anslag för…”.

    Precis som Donk skriver finns det många lösningar på detta. Man kan exempelvis skriva “denne” och man kan passivisera (…måste anslag sökas…). Men till syvende och sist blir en text full med “denne” rätt ful, och passiviseringar och nominaliseringar funkar inte alltid. Det finns många tillfällen då ett enkelt pronomen som “hen” är överlägset. Och det intressanta är att så många i debatten i rödglödgad vrede vill hindra mig från att använda detta ord. Varför är det så provocerande?

    Som både På Stan och Karl säger: har ordet en funktion kommer det att användas, annars inte. Är inte detta OK?

  14. Apropå ungraren som tänkte “ö” om folk och hade svårt med he och she på engelska. I min inte alltför futtiga spontanstudie av tyskars användning av engelska har jag noterat att det är mycket vanligt att de säger “he” och inte “it” om kuken, eftersom det är en “er” och inte en “es” på tyska. Det låter väldigt fint. Tycker jag vi kunde införa på svenska.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>