Tack Sverker

På min första middag hos Sverker Åström, 1998.

Sverker Åström dog 26 juni 2012.

Jag träffade Sverker under en omvälvande och rolig period i livet under vilken jag lärde känna flera personer som kom att betyda mycket för mig. Tre av dem träffade jag rentav samma kväll. Det var hösten 1998, jag var 23 år och hade just kommit hem från ett år som tjeckiskastudent i Prag. Nu hade jag just börjat på Språkkonsultlinjen vid Stockholms universitet och blivit medlem i redaktionen för humanisternas tidning Känguru. Genom mejlinglistan Homomedia kom jag i kontakt med Oscar Swartz (han skriver också om Sverker). När vi bestämde oss för att träffas live skrev han ungefär: “Jag hänger hos Alexander nu, du kan väl komma förbi?” En halvtimme senare ringde jag på hos Alexander Bard. Han öppnade i t-shirt och kalsonger. Det var lite nervöst att umgås i detta celebra sällskap, men vi hade kul och Alexander upprepade hur smart jag var. Jag tänkte: Vi känner inte varann så det kan ju inte du veta. Men han hade ju rätt. 🙂 Sedan gick vi till releasefesten för Christian Gergils nya tidning M2 på Akvarium i Kungsträdgården, dvs nuvarande TGI Fridays. Och det var där jag blev presenterad för Sverker.

Jag visste knappt vem Sverker Åström var, men hade förstås hört namnet. Han förklarade att han varit kabinettssekreterare. Chef för UD, förtydligade han när jag inte fattade. Han bläddrade intresserat i det ex av Känguru som jag tydligen hade med mig. Sedan bjöd han in mig på middag på tu man hand i sin vindsvåning på Kammakargatan någon av de följande dagarna.

Jag minns inte vad vi pratade om på denna middag, men jag minns att Sverker bjöd på foliegräddad kassler med ananas. Jag minns det eftersom jag inte äter kött, något jag förstås talat om men som Sverker hade glömt. “Jävlar!” utbrast han när han insåg misstaget. Jag fick rota runt lite i frysen och värma vad jag hittade i mikron. Detta satte den opretentiösa tonen för vårt fortsatta umgänge.

Det var bara “introduktionsmiddagen” som var på tu man hand. Nu följde många middagar hos Sverker där varje plats runt det stora bordet var fylld; vi var väl oftast 10 eller 12 personer. Jag lärde känna flera av de återkommande gästerna, vi kallades ibland “Sverkers pojkar” har jag fått höra. En blandning av framgångsrika unga män från relativt fina familjer och helt ordinära killar som jag själv. Sverker hade lärt känna oss alla på liknande sätt tror jag, genom att helt enkelt gå fram och ta för sig på samma självklara sätt som när han bjöd in mig på middag. Den gemensamma nämnaren var att alla var unga, homosexuella, och män.

Sverker gillade homosexualitetens gränsöverskridande kvaliteter. Han menade att gaykulturen är klasslös, och att vi två förmodligen inte hade börjat umgås i ett straight sammanhang. Han hade helt rätt. På middagarna träffade jag (förutom kärnan av unga män) ambassadörer, forskare, författare – Per Wästberg tittade förbi som hastigast, jag hade just läst hans En ung författares dagbok i Prag – och höll kontakten med vissa av dem. Vilken vanlig straight kille tar plötsligt steget in i ett sådant annorlunda liv? Jag var tacksam över alla nya bekantskaper jag fick genom Sverker.

Vi gick på bio en gång och såg Det hemliga palatset (eller vad den nu hette, en kinesisk film med homoerotiskt tema). Vi gick även på operan och såg Viva la mamma! med Ingvar Wixell (som tydligen dog förra året) i huvudrollen. Det var första gången jag satt på parkett. När Sam Westerholms porträttbyst av Sverker skulle avtäckas på Gripsholms slott (Svenska statens porträttsamling) sommaren 1999 ordnade Sverker med stort firande och hyrde en ångbåt som skulle ta gästerna tillbaka till Stockholm. Han klädde upp mig och en annan av “pojkarna” i sjömanskostymer och lät oss servera bål till gästerna när de steg på båten – ett hedersuppdrag!

Efter några år började vi umgås mindre och till slut tappade vi kontakten helt, så som sker med många människor utan att det behöver betyda så mycket – när man träffas nästa gång tar man upp där man slutade senast. Tyvärr träffade jag inte Sverker igen sedan jag flyttade från Sverige. Men jag är oerhört glad att ha fått vara en del i hans fantastiska liv.

2 Responses to Tack Sverker

  1. andreas June 28, 2012 at 12:36 #

    kärlek

  2. Karl June 28, 2012 at 16:04 #

    Vad roligt att du läste, Andreas, för jag tänkte lite på dig när jag skrev. Du var ju också med en gång.

Leave a Reply