William Beckford: Vathek

Vathek från 1786 lämnade mig ganska oberörd. Det är en exotisk historia om en kalif som frossar i livets goda och trotsar Muhammed och till slut får sitt straff för detta. Beckford var ung när han skrev romanen och det märks. Den påminner ibland om vad jag själv presterade på högstadiet. (Edit: Skrev jag verkligen det där? Snälla, missförstå mig rätt!)

Roligare att läsa var efterordet av Gabriella Håkansson. William Beckfords liv var nämligen så mycket mer spännande än hans verk. Han levde i en drömvärld, som bland annat tog sig uttryck i att han redan som barn hittade på ett anrikt släktträd åt sin familj, och som vuxen lät konstnärer måla hela den påhittade släktens porträtt.

Beckford ärvde enorma summor pengar och är känd som den gotiske galningen som byggde en gigantisk skräckborg – Fonthill Abbey – vars torn rasade tre gånger. Mindre känt är att han var förhållandevis öppen med sin faiblesse för tonårspojkar, och höll sig med ett stort hov där de flesta var bögar och fick smeknamn som Bijou, Mr Prudent Well-Sealed-up, Countess Pox och Mme Bion. Själv kallade han sig Barzaba när han var på det humöret.

Eftersom jag ganska snart märkte att Vathek inte skulle höra till mina favoritböcker experimenterade jag lite med läsningen av den. När jag var på sidan 60 bestämde jag mig för att varje sida skulle ta en minut att läsa, och höll sedan det tempot tills boken slutade på sidan 134. På så sätt visste jag att läsningen bara skulle ta 74 minuter plus ett par pauser. Att läsa så snabbt var behagligt! Jag tror inte att jag missade mycket, utan gillade tvärtom hur handlingen blev mer koncentrerad. Som gammal korrläsare har jag lätt för att fastna på detaljer, och det gör man förstås inte när man läser enligt minutregeln.

H:ström 2009.
Översättning: Arthur Isfelt
ISBN: 9789173270830

Betyg: 2

Från min nedlagda bokblogg 16 maj 2009.

No comments yet.

Leave a Reply