Daniel Kehlmann: Jag och Kaminski

Jag ville köpa den här boken när den släpptes enbart på grund av dess fantastiska omslag – Lotta Kühlhorn är ett geni! Men jag gjorde det inte eftersom jag tyckte att det var dumt och ytligt att köpa en bok bara på grund av omslaget. Men det är det ju inte! När jag nu äntligen läst boken (den stod i bokhyllan i den lägenhet där jag bor över sommaren) inser jag att boken verkligen var precis så spektakulär som omslaget lät påskina. Ja, Lotta Kühlhorn är ett geni.

Det jag gillade mest med Jag och Kaminski var de hårt utmejslade karaktärerna – framförallt huvudpersonen – och satiren på konstvärlden. Samtidigt är det en utvecklingsroman och när jag i morse läste ut den lämnades jag med en känsla av befrielse. Inte från boken utan från livet – allting kändes lite större än innan jag läste den här boken. Det är så en bra roman ska fungera. Dessutom är historien föredömligt koncentrerad, bara 190 sidor.

Varning för flärptexten dock. Det måste vara den sämsta jag någonsin läst – synopsis snarare än teaser eftersom en stor del av bokens ramhandling avslöjas.

Albert Bonniers Förlag, Panache, 2004
Originalets titel: Ich und Kaminski, 2003
Översättning: Marja Müllner
ISBN: 9789100103187

Betyg: 4

Från min nedlagda bokblogg 23 juli 2009.

No comments yet.

Leave a Reply