Katia Wagner: Alexandramannen

Alexandramannen är en reportagebok om Atheer Al Suhairy och de sexbrott mot ett femtiotal unga tjejer som han dömdes för i april 2007. Han hade raggat upp tjejerna på nätet genom att kalla sig Alexandra och låtsas vara en framgångsrik modell och eskorttjej/lyxhora som letade nya tjejer som ville ha sex med “FK” – dvs Atheer – mot pengar. Tjejerna är i femtonårsåldern, ofta yngre än femton. Katia Wagner har träffat sex av dem, och sedan har hon träffat Atheer för att få hans version av historien. Resultatet är ett ovanligt välskrivet reportage, i bemärkelsen att journalisten faktiskt lyssnar på båda sidors berättelser. Och berättelserna är så halsbrytande att man inte kan sluta läsa.

Det är delvis riktigt obehagligt att läsa intervjuerna med tjejerna, som så uppenbart blivit övertalade att gå med på saker som de kanske egentligen inte hade någon lust till alls. Det är ingen tvekan om att flera av dem fått allvarliga men av händelserna: En kan till exempel inte ha sex om hon inte får ha en kudde över huvudet, som hon hade för att slippa se Atheer när han satte på henne. Jag känner ett starkt medlidande med tjejerna i boken.

Men sedan blir det mer komplicerat, för även om någon mår dåligt av en händelse är det inte säkert att den är ett brott. I flera av fallen är det svårt att säga exakt vad som hänt. Inget av fallen klassas heller som våldtäkt: Tjejerna hade träffat Atheer mer eller mindre frivilligt, en del av dem flera gånger dessutom.

I takt med att jag läser tjejernas berättelser framträder bilden av Atheer som en sjukt manipulerande typ. Även författaren nämner hur envetet tjatig han kunde vara under deras intervjuer (s 133):

Atheer Al Suhairys syfte med att ställa upp på intervjuerna är att visa att han är oskyldigt dömd. Han gör det med all sin kraft och ett intensivt och hetsigt ordflöde, som knappt går att hejda.

Det blir så småningom detta som får mig att förstå varför de många och så unga tjejerna inte har kunnat stå emot, utan gått med på att träffa honom och till slut också ha sex med honom mot betalning.

Man kan inte säga att Atheer lyckas i sitt syfte, även om man faktiskt börjar undra lite över den där Alexandra efter ett tag, när han så envetet hävdar att Alexandra existerar och att polisen och åklagaren undanhållit bevis som styrker detta. Men kanske är det också det som är en viktig pusselbit i att förstå det här fallet: När till och med jag börjar bli övertygad av Atheers retorik trots allt som talar emot honom, hur övertygad ska då inte en tonåring bli? En av tjejerna i boken säger sig rentav fortfarande tveka kring om Alexandra existerar eller inte.

Det som främst slår mig om Atheer är att han verkar väldigt omogen. Det är därför han bara träffar tonårstjejer i stället för kvinnor i hans egen ålder. Bara en såpass omogen man kan stå ut med att hänga på msn med en massa tonårstjejer dagarna i ända. Och plötsligt säger han det även själv (s 159):

Glöm inte, jag är en ung man. Jag har inte fått leva ut allting. Jag började se på porrbilder när jag kom till Sverige. Mina erfarenheter är motsvarande en pojke i Sverige som är tolv år.

Den där sista meningen är nyckeln till att förstå Atheer, enligt mig. Faktum är ju att hans beteende är ganska normalt för tonårskillar: De tjatar och tjatar och till slut har de kanske lite fumligt sex med en tjej, och tjejen kanske går med på lite mer än vad hon tänkt. Så har det fungerat i alla tider. Synen på sådana händelser har varierat: Var det våldtäkt, sexuellt utnyttjande eller inget av detta? Självklart spelar samhällets värderingar in här: Samma händelse kan få en tjej att känna sig våldtagen, medan en annan bara kan ha lite allmän bakisångest. Hade Atheer blivit dömd om han var en tonårspojke?

Mina tankar går också till patriarkala kulturer där kvinnan anses svag och måste skyddas. Först är det brödernas ansvar att se till att hon inte råkar illa ut, sedan hennes mans. I väst fördömer vi detta system som vi menar förbjuder kvinnan att ha en egen, fri sexualitet. Men under läsandet av tjejernas berättelser får jag intrycket av att vi i Sverige faktiskt har samma syn på (unga) kvinnor som i de länder vi fördömer, fast vi inte vill erkänna det. Mellan raderna läser jag att ja, hon var visserligen femton och ja, hon träffade visserligen Atheer flera gånger på eget initiativ, men nej, egentligen ville hon naturligtvis inte. För tjejer kan inte vilja. Inte sex och i synnerhet inte analsex. Den kraft med vilken tjejerna ska fås att förstå att de varit med om något hemskt, att de är offer, att de är kränkta, ligger faktiskt inte särskilt långt ifrån det sätt på vilket omgivningen reagerar när en kvinna i de patriarkala kulturerna fått sin “heder” skändad. Kvinnan anses svag och helig även i Sverige.

Det är verkligen inte mitt syfte att raljera över tjejerna i boken – de flesta av dem är dessutom under femton och därmed är brottet solklart. Jag menar snarare att man på ett mer politiskt plan inte kan äta kakan och ha den kvar: Säger man att tjejer har en fri sexualitet och fördömer andra kulturers beskyddande attityd måste man också så att säga betala priset för denna åsikt och sluta “dalta” med tjejerna. Alternativt bli lite mindre fördömande mot de andra kulturerna och inse att där finns en “poäng”, om ni missförstår mig rätt. Det är trots allt ingen slump att detta fall handlar om femtio tonårstjejer och inte tonårskillar. Flera undersökningar i Sverige visar att tonårskillar säljer sex i större utsträckning än tonårstjejer. Men eftersom de inte får höra att de är offer så blir de heller inga offer. Återigen: Gränsen mellan våldtäkt, sexuellt utnyttjande och inget av detta är flytande, men en kille verkar ha lättare att skaka av sig en otrevlig händelse och gå vidare. Om detta är bra eller dåligt vet jag inte; kanske borde pojkarna “inse” att de blivit utnyttjade och anmäla förövaren lika ofta som tjejerna gör det. Eller så är det tjejerna som borde bli mer som pojkarna för att slippa internera ett livslångt trauma. Eller så måste vi fundera på om tjejer och killar generellt sett är väldigt olika och utforma samhället efter det, men det är en obekväm åsikt som går stick i stäv med de jämställdhetssträvanden som bygger på att män och kvinnor är likadana, och därför kommer ingen att uttala en sådan möjlighet. Med resultat att fler unga människor mår dåligt.

Slutligen några ord om bokens formgivning: Jag gillar den inte. Jag förstår hur formgivaren tänkt: Varje kapitel inleds med en helt svart sida med negativtext. Även domarna i slutet av boken återges på helt svarta sidor. Ondska, ska man tänka. Eller i alla fall dödligt allvar. Jag tycker det är lite väl enkelt. Däremot funkar tjejig rosa som komplementfärg både grafiskt och symboliskt. Men den upp-och-ner-vända kvinnosymbolen, nja, lite väl enkel symbolik där. Och att en muspekare närmar sig den “fallande” kvinnosymbolen … Vad säger man. Jag hade kanske inte stört mig så mycket på det om det inte vore för att muspekaren är felvänd (eller är det ännu en kaka på den redan övermättade symbolkakan?) och att Alexandramannen är särskrivet, vilket får mig att tänka: “Alexandra. Mannen. Myten.” Vilket inte blir särskilt lustigt i sammanhanget.

ISBN 9789163318498

Betyg: 3

Från min nedlagda bokblogg 16 augusti 2009.

2 Responses to Katia Wagner: Alexandramannen

  1. Micke December 29, 2012 at 20:54 #

    Efter att ha jobbat med ärendet och både lyssnat och läst allt i fallet “Alexandramannen”
    undrar jag vart Katja Wagner har fått allt ifrån.

    Då hon är journalist behöver hon inte heller uppge sina “källor” mycket att det
    som står i boken har hon nog själv hittat på själv.

    Att hon utan utbildning sen ska interjuva barn som varit utsatta för sexuella övergrepp
    är under all kritik då det även innom polisen kräver specialkunskap för detta.

    Nää vill rekomendera boken

    “Jag kände mig speciell” : grooming på Internet med Ulrika Rogland
    som var Åklagare i fallet. en bok för dom som gillar fakta.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Några ord om en pojksexskandal | Karl Andersson - August 26, 2014

    […] har tydliga likheter med “Alexandramannen”. Precis som denne har Tony kontaktat en mängd ungdomar på nätet och lockat dem till sig genom […]

Leave a Reply