Michel Foucault: Sexualitetens historia 2 – Njutningarnas bruk

Band två av Sexualitetens historia är mer historia än analys. Riktigt välskriven historia, om än lika redundant levererad som i första bandet Viljan att veta; det mesta upprepas ett otal gånger, men jag gillar det för det gör att man kan läsa snabbt och ändå få det viktiga inhamrat i hjärnbarken. Det är lite som att lyssna på en föreläsning.

Det handlar om antikens greker, närmare bestämt de som levde på 300-talet före vår tideräkning. Foucault visar pedagogiskt hur de förhöll sig till Njutningen. Han gör det genom tre stora avdelningar: Dietiken (om livsföringen i allmänhet, förhållandet till mat, sömn, sex osv), Ekonomiken (hur man hushåller med sig själv, typ) och Erotiken (pojken som föremål för njutning).

Syftet med denna historieskrivning är att härleda den kristna syn på njutning som präglar dagens samhälle. Kristendomens regelsystem delade upp njutningarna i goda och onda. Det fanns (finns) handlingar som var förbjudna och handlingar som var tillåtna – punkt. Grekerna hade inte denna syn på njutning. De såg njutningen som en i grunden god kraft, men som måste kontrolleras. Det resulterade i en moral – en “praxis” (techne) i stället för en lag – där i princip alla handlingar var tillåtna, så länge de utövades med måtta.

En stor del av boken (och grekernas samhällssystem) handlar just om denna måttlighet (sofrosyne). Den ska utövas på alla livets områden, och sex nämns bara i förbifarten som varken mer eller mindre viktigt än de andra. De samtalande i Platons Staten talar till exempel om vikten att behärska vinets, kärlekens och bordets nöjen (potoi, afrodisia, edodai) (s 48). I en annan text nämner Sokrates att … (s 52)

“hungern, törsten, kärleksbegäret (afrodision epithymia) och vakan är de enda orsakerna till det nöje man har av att äta, dricka, älska, vila och sova när man har väntat och uthärdat dessa behov, så att tillfredsställelsen av dem blir så angenäm som möjligt (hos eni hedista)”

Jag tilltalas av synsättet att sex inte ses som väsensskilt från andra njutningar. Det är så långt ifrån dagens synsätt i väst, där sex regleras av en strikt moral (delvis speglad i lagarna) medan till exempel ätande och sovande inte gör det.

Det är ett slags perfektion man eftersträvar genom denna måttfullhet. På samma sätt som Platon skissade den perfekta staten i Staten går sofrosyne ut på att leva det perfekta livet. Jag både tilltalas av det och är skeptisk. Tilltalas av uppenbara skäl: Harmonisk lycka är tilltalande. Det är skönt när magen, sömnen och sexlivet fungerar som de ska. Men skeptisk av litegrann samma skäl. För när alla människor lever i perfekt måttfullhet har vi slutat vara människor. Det är mänskligt att fela, mänskligt att äta sig däst och att göra sexuella felsteg då och då. Den perfekta människan finns inte, för hon har blivit en robot. Ideal är till för att dyrka och sträva efter, men inte uppnå. Det är mina tankar i ämnet. Och som en vän sa när vi åt pizza i går: Om alla var måttfulla skulle vi inte ha några nobelpristagare i medicin som ägnade varje vaken timme åt att forska. Vad är de annat än intellektuella bodybuilders? (Grekerna ogillade kroppsbyggare eftersom de inte var måttfulla.)

Boken innehåller också kapitel om förhållandet till kvinnan och pojken (eller gossen som han kallas i översättningen). Framförallt de sexuella relationerna med pojkar omgärdades av ett extensivt regelsystem. Förhållandena mellan män och pojkar var problematiska; samtidigt som mannen skulle ta den dominanta rollen såg man pojken som mänsklighetens krona som inte på något sätt fick skändas. Det säger sig självt att man inte visste riktigt hur man skulle få ihop den ekvationen på det rent praktiska planet. Ett sätt var att pojken alltid var tvungen att stå upp när han blev påsatt för att på så sätt behålla sin värdighet, liksom att samlaget var “intercrural”, dvs att mannen förde in sin penis mellan pojkens lår i stället för i hans stjärt. Men överlag nämner inte de klassiska texterna så mycket om de konkreta sexuella handlingarna. De benämns ofta bara med “det”, vilket säger en del om hur komplicerad frågan måste ha varit. Man förhåller sig också extremt nervöst kring frågan om pojkens njutning. Helst skulle han inte njuta, eftersom njutning ansågs vara en kvinnlig last; den fick folk att släppa på garden och det gjorde inte en man. Man får inte glömma att det främsta syftet med man-pojke-sexet var att uppfostra pojken till att bli en bra man. Han var som en skör vas som ska härdas, och det måste ske på rätt sätt.

Ett tema i de böcker jag läst på sistone är att de tydligt avfärdar myten att sexet mellan män och pojkar (i Antikens Grekland, i diverse stammar, osv) skulle ha något att göra med homosexualitet. I den mån man delar upp mänskligheten enligt en sexualitetsskala (vilket grekerna inte gjorde) var det heterosexuella män som hade sex med pojkar, och de hade det vid sidan av sexet med sina fruar. Bögar, dvs det vi i dag menar med bög, fanns även då, men de var lika bespottade i Antikens Grekland som i de flesta andra samhällen i historien. Detta är något som gayrörelsen borde bli medveten om, eftersom den traditionellt har vurmat för Antikens Grekland och framhållit det samhället som ett som var tolerant mot homosexualitet. Så var det inte. Att kalla sexet mellan man och pojke för homosexualitet är att använda våra nutida, protestantiskt kristna glasögon på fenomenet. Ungefär som om någon skulle kalla mig knivman för att jag skär upp brödet med en kniv. Man svarar att “jo, visst, rent tekniskt håller jag förvisso i en kniv, men …” Ja, ni fattar.

Slutligen sög jag i mig avsnittet om grekernas syn på sperma, hur den är “näringsprocessens bottensats (perittoma): slutprodukt, koncentrerad i helt små kvantiteter och lika ändamålsenlig som de tillväxtprinciper organismen drar ur födan” (s 120). Sperma är liv, och därför innebär det en smula död att lämna ifrån sig de värdefulla dropparna. Så förklaras den olust som kan komma direkt efter utlösningen och “den avsmak unga män känner för den första kvinna de råkar ha haft könsumgänge med” (s 121). På ett symboliskt plan är försakandet av sperma en påminnelse om att man lämnat ifrån sig något som det går att bygga en helt ny individ av. Man har alltså “lämnat över”, säkrat släktet (och arten), och blir därmed påmind om att man står ett steg närmare döden. Ja, sperma är liv och sperma är död.

När jag nu skriver denna sammanfattning inser jag att jag måste höja betyget från en fyra till en femma. Jag tog verkligen intryck av den här boken, och jag slukade den som en thriller.

Bokförlaget Daidalos
Översättning: Britta Gröndahl, Per Magnus Johansson
ISBN: 9789171731562

Betyg: 5

Från min nedlagda bokblogg 20 oktober 2009.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Karl Andersson » Michel Foucault: Sexualitetens historia 3 – Omsorgen om sig - August 20, 2012

    […] till band 2 – Njutningarnas bruk – upprepar mycket av det tema som genomsyrade tvåan, nämligen grekernas syn på njutning och […]

Leave a Reply