Chaim Potok: The Chosen

The Chosen är en lättläst roman som ger inblick i New Yorks judiska kultur, både den sekulära och den chassidiska. Jag tror boken är något av en klassiker; första sidan är full av lovord och omslaget kallar boken för “the unforgettable bestseller”.

Vi får följa två 15-åringar i Williamsburg under 1940-talet: Sekuläre Reuven och chassidiske Danny. De träffar varandra när Danny träffar Reuvens öga med bollen under en baseballmatch och sedan besöker honom på sjukhuset. Båda är något av underbarn, men för Reuven är en akademisk karriär utstakad medan Danny ska bli rabbi, ja mer än så: Det är hans uppgift att ta över sin fars ämbete som tzaddik och leda församlingen. Ingen av pojkarna är dock särskilt sugen på den väg som deras fäder valt åt dem.

Det här är en bok om vänskap. Jag tycker mycket om detta tema, och den säkerhet med vilken visdomarna om hur man bör leva levereras. Som till exempel när Reuvens far besöker honom på sjukhuset. Reuven har precis berättat för sin far att Danny varit och hälsat på honom (s 74):

“He’s going to visit me again tomorrow, abba.”

“Ah,” my father murmured. He was silent for a moment. Then he said quietly, “Reuven, listen to me. The Talmud says that a person should do two things for himself. One is to acquire a teacher. Do you remember the other?”

“Choose a friend,” I said.

“Yes. You know what a friend is, Reuven? A Greek philosopher said that two people who are true friends are like two bodies with one soul.”

I nodded.

“Reuven, if you can, make Danny Saunders your friend.”

“I like him a lot, abba.”

“No. Listen to me. I am not talking only about liking him. I am telling you to make him your friend and to let him make you his friend. I think—” He stopped and broke into another cough. He coughed a long time. Then he sat quietly on the bed, his hand on his chest, breathing hard. “Make him your friend,” he said again, and cleared his throat noisily.

“Even though he’s a Hasid?” I asked, smiling.

“Make him your friend,” my father repeated. “We will see.”

Detta tema är enormt attraktivt för mig. Jag tycker att vi förlorat den där grundläggande livsvisdomen, eller vad man ska kalla den, i dagens västvärld. Förmodligen delvis som ett resultat av sekulariseringen, för vad är religion annat än ett sätt att konkretisera, eller kanske snarare abstrahera, de levnadsregler som växt fram under lång tid i ett samhälle. Denna förmåga ska vi vara stolta över.

Fler livsvisdomar. Här i en berättelse om en judeförföljelse i Polen (s 99):

At the moment when there seems to be no meaning in life, at that moment a person must try to find new meaning.

Reuven och pappan igen (s 107):

“It all started with a silly baseball game,” I said. “I can’t believe it.”

“Reuven, as you grow older you will discover that the most important things that will happen to you will often come as a result of silly things, as you call them — ‘ordinary things’ is a better expression. That is the way the world is.”

Pappan på sidan 204:

“I learned a long time ago, Reuven, that a blink of an eye in itself is nothing. But the eye that blinks, that is something. A span of life is nothing. But the man who lives that span, he is something. He can fill that tiny span with meaning, so its quality is immeasurable though its quantity may be insignificant. Do you understand what I am saying? A man must fill his life with meaning, meaning is not automatically given to life. It is hard work to fill one’s life with meaning. That I do not think you understand yet. A life filled with meaning is worthy of rest. I want to be worthy of rest when I am no longer here. Do you understand what I am saying?”

Lite senare i samma konversation (s 205):

“I did not want to sound morbid. I only wanted to tell you that I am doing these things I consider very important now. If I could not do these things, my life would have no value. Merely to live, merely to exist—what sense is there to it? A fly also lives.”

Vis eller cynisk? Du väljer!

Varför är boken så lättläst och bra? Kanske av följande skäl:

  1. För det första är den uppbyggd i scener. Baseballmatchen utgör hela första kapitlet (den fångade mig dock inte), sedan kommer en kväll på sjukhuset, och så vidare. Det kan gå lång tid mellan scenerna.
  2. För det andra är den karaktärsdriven. Vi fortsätter läsa för att vi lärt känna karaktärerna, tycker om dem och vill veta hur det går för dem. Detta gör mer för läsglädjen än aldrig så avancerade intriger.
  3. För det tredje finns en grundläggande konflikt, som inte är så tydlig från början men som växer sig allt starkare: Att bryta med det liv man blivit “chosen” till.

Jag hittade denna bok av en slump i en väns bokhylla. Potok kände jag bara till som upphovsmannen till ett citat jag lagt på minnet några år tidigare:

Every man who has shown the world the way to beauty, to true culture, has been a rebel, a “universal” without patriotism, without home, who has found his people everywhere.

Jag gillade titeln The Chosen, som jag spontant översatte med “den utvalde”, men det skulle väl snarare skrivas “the chosen one” på engelska. Alltså syftar titeln inte på den utan på dem: Reuven och Danny. Som blivit utvalda till sina respektive karriärvägar, men som också har valt varandra som vänner. Slutligen är titeln förstås också en allusion till det utvalda folket.

Jag försökte nu ta reda på vad boken heter på svenska, men det verkar som att den inte finns i svensk översättning. (Däremot finns den tydligen som film från 1981 och heter då De utvalda på svenska.) Detta är alltså en bok som låg på New York Times bästsäljarlista i 39 veckor och sålde i över 3,4 miljoner ex. The Chosen är Potoks mest kända bok. Men det verkar inte som om någon av hans böcker finns i svensk översättning. Han har inte ens en svensk wikipediasida. Kanske beror det på att temat i hans böcker inte berör oss svenskar eftersom vi inte har någon stor judisk befolkning eller några direkta erfarenheter av deportationerna.

Chaim Potok: The Chosen, 1967
ISBN: 9780449213445

Betyg: 4

Från min nedlagda bokblogg 14 november 2010.

Detta inlägg får avsluta repriseringen av bokrecensioner – hoppas de kunnat glädja någon!

No comments yet.

Leave a Reply