Kulturrevolution

Den här seriestrippen skrämmer mig. Liv Strömquist har klippt ur tolv stycken ur en Murakamiroman. Dessa utgör “tolv skäl att fira att Haruki Murakami inte fick Nobelpriset”. Det är förstås lite skämtsamt menat, men inte utan allvar; Liv Strömquist är en av Sveriges mest kända politiska tecknare.

Det som skrämmer mig är det totala fokuset på en viss aspekt i ett konstverk. I det här fallet att en man beskriver en kvinnas bröst, vilket enligt Liv Strömquist uppenbarligen är något dåligt, i synnerhet när de beskrivs som vackra.

Utdragen är hämtade ur Haruki Murakamis romansvit 1Q84. Jag slukade den nyligen. 451 + 401 + 505 = 1 357 sidor sträckläsning.

Temat är intressant. Huvudpersonen är en lönnmördare, vars uppdragsgivare är ägare av en stor finansgrupp och därför förfogar över obegränsade resurser. Båda är kvinnor. Och dem de tar kål på är män som misshandlat sina fruar. I den mån man vill tolka innehållet i romaner politiskt skulle man kunna säga att detta är ett feministiskt tema. Man skulle rentav – återigen, om man vill se politiskt på innehållet – kunna se det som ett fett skäl att ge Murakami nobelpriset.

Men nu har jag gått i fällan, för det ska fanimej inte spela någon roll för konsten hur rättrådiga ur feministiskt eller annat politiskt perspektiv huvudpersonerna i en roman är. I så fall skulle ju Michel Houellebecqs Plattform stå sig slätt mot Mästerdetektiven Blomqvist.

Jo, ni minns väl när Plattform kritiserades för att attackera islam? När det i själva verket var bokens huvudperson som attackerade islam, detta efter att hans tjej blivit ihjälskjuten i ett islamistiskt terrordåd. Som om det nu skulle spela någon roll; en romanfigur får väl hata vem och vilka han vill oavsett skäl! Tur för Bret Easton Ellis att Patrick Bateman inte mördade kvinnor eller muslimer. (Eller det kanske han gjorde, jag har inte läst American Psycho.)

Det gör mig ärligt talat bedrövad att se någon såga en så fantastisk romansvit som 1Q84 på så oerhört enkla och förutsägbara grunder. Jag som läst mycket om kommunismens Tjeckoslovakien ser tydliga likheter med hur man tänkte där när man godkände och förbjöd böcker, och förmodligen också när man delade ut priser.

Det finns många andra historiska exempel på hur viss konst betraktats som urartad på grund av att en viss aspekt i den gått emot den rådande ideologin, en aspekt som då tilläts överskugga alla andra kvaliteter hos konstverket på samma sätt som Murakamis beskrivning av bröst blir den enda viktiga bedömningspunkten i Strömquists värld.

Det enda rätta som utövare av konst är att tydligt ta ställning emot ett sådant synsätt. Gör det! Liv Strömquist har visat vilken sida hon står på. Det må vara omedvetet, men det är i alla fall tydligt och måste uppmärksammas. Därav detta blogginlägg trots att jag egentligen har annat att skriva nu. Konsten måste vara fri.

,

4 Responses to Kulturrevolution

  1. Iggy Drougge October 16, 2012 at 01:27 #

    Tror din poäng har svårt att nå fram hos Strömqvist då hennes framgång har byggt just på att paketera de rätta åsikterna på ett otvetydigt sätt.

  2. Karl October 16, 2012 at 03:25 #

    Jo, fast normalt tycker jag bara Strömquist är en medioker, förutsägbar, publikfriande och (därmed) ointressant karriärist. Det här var liksom nåt annat. Hon gick över en viktig gräns.

  3. Kvinna January 17, 2013 at 12:32 #

    Det handlar om att det är en fokusering på kvinnans kropp. Murakami sexualiserar kvinnan. Visserligen skriver han att de är ‘vackra’, men detta bidrar bara till en bild av kvinnan där hon jämt behöver analysera sina bröst. Det är konstigt att detta kommer från en gubbe som har så mycket utrymme.

    Hade du tyckt det varit intressant att läsa om ‘kuk’ hela tiden? Prova att byta ut ‘bröst’ mot ‘kuk’.

  4. Karl January 17, 2013 at 12:46 #

    Kvinna, du verkar inte ha förstått vad jag skrev. Det jag vänder mig mot i bloggposten är just den där fundamentalistiska, politiska synen på kultur som även du nu ger uttryck för. Det är en syn som ärligt talat gör mig deprimerad.

Leave a Reply