Det här tycker jag är viktigt just i dag – så det så! Jajamen så är det!

Jag tar mig friheten att upplåta denna i övrigt seriösa och akademiska blogg åt min kollega Majbritt Ullenstam, som gillar att “knacka kod” och nu vill prova några nya “effekter”. Varsågod, Majbritt.

Välkomna till ännu en blogg där jag, Majbritt Ullenstam, berättar om mitt liv. I detta ingår följande personer, utan inbördes åthutning:

  • Ullabritt.
  • Agnes fick ståkuk när hon stod i duschen i fredags. Oj vad skönt det var, det hade hon som kvinna inte upplevt tidigare. Det kändes som att någon var där med henne. Vem? Kanske var det Ragnar, mannen hon träffat på La Scala veckan innan. Var det du, Ragnar?
  • Ragnar.
  • Bertil Mundebo.

Vi ska också ha numrerade listor. Detta är viktigt för att få ett sammanhang i den struktur som ska presenteras under läsandets gång:

  1. Anna Jonsson var vinnaren. Hennes steg var längre än de andras och hon hade ett större schvung i armen när hon svängde racketen. Därför anser juryn att hon får ta hem Boråspokalen.
  2. Ulrika Aronsdotter kom tvåa.
  3. Kuk-Fredrik kom sist. Han imponerade inte det minsta faktiskt. Noll poäng!

Ja, och så var det det här med citat. Men dessförinnan skulle jag vilja visa hur ett radmellanrum ser ut. Ja just det, ett alldeles vanligt radmellanrum. De där som liksom är lite större än det normala radmellanrummet, det som ska signalera ett nytt stycke. Så här, nu kommer det!

Åh, där kom det. Vad skönt det var. Jag tycker nog att mellanrummet håller sig på en lagom nivå, det sticker inte i ögonen för mycket men man får ändå ett tydligt intryck av att här börjar ett nytt stycke. Ja, så känner jag. Och nurå, nu kommer citatet:

I skymningen kom han, min våldtäktsman. Han närmade sig med smygande steg så jag märkte honom inte förrän han lade ena handen på mitt bröst. Jag skrek, men ingen hörde mig. Vad skulle jag göra? Tja, jag lade upp mig jag, såg ingen annan utväg. Oj vad skönt… jag menar vad hemskt det var!

Här kommer förresten ett andra stycke i denna block quote. Ska bli väldigt spännande att se resultatet av denna revolutionerande åtgärd.

Så skrev Anna-Lena Ehrencrona 1973 i boken “Mitt liv – ett helvete”, som går att köpas på Ilovemags.com.

Och därmed avslutar vi för denna gång. Finns väl ingen anledning att dra ut på lidandet, eller vad säger ni, kära Göteborgare?

,

No comments yet.

Leave a Reply