Pär Ström kommer bli historisk

Pär Ström. Foto: Den Nya Välfärden.

Den 8 november 2012 meddelade Pär Ström att han lämnar genusdebatten efter att ha tagit emot hot, men framförallt (antar jag) efter att ha häcklats av etablissemanget i fem års tid. Till slut orkar man väl inte mer.

Pär Ström drev under dessa år bloggen Genusnytt, där han samlade exempel – nyheter, studier, myndighetsprojekt med mera – på när jämställdhetstänkandet gått för långt och kvinnor särbehandlas positivt på mäns bekostnad. Bloggen var inte oproblematisk; den saknade helt urval, så viktiga poster drunknade ibland i löjeväckande iakttagelser. Och analysen kunde vara sådär. Inget konstigt med det; Pär Ström är gammal KTH:are, en faktanörd som försåg resten av debattsverige med en fantastisk resurs. Humanister hade kunnat ta vid och fortsätta debatten.

I sitt avslutande inlägg sammanfattade Pär Ström det han kämpat för med den här meningen:

”De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter”.

Jag håller med Pär Ström. Jag tycker att svenska feminister numera verkar ha en grundsyn på kvinnan som svagare och mer skyddsvärd än mannen. Det är inget ovanligt; de flesta kulturer har den synen på kvinnan – mest tydligt är det kanske i arabvärlden. Men jag har svårt att förlika den synen på kvinnan med feminism. Diverse projekt för att hjälpa kvinnor “ta plats” klingar därför falskt i mina öron (precis som liknande projekt för stackars hbt-personer eller andra minoriteter som inte tillåts “komma fram”). Jag har svårt att tänka mig en mer kvinnoförnedrande slogan än “kvinnor kan”. Eftersom den förutsätter motsatsen. Min egen grundsyn på könen är att de är lika goda kålsupare här i världen, fast på olika sätt. Vi lider och njuter ungefär lika mycket. Lagstiftningen ska inte göra skillnad på kön, men bortom lagen ska gälla att: You’re on your own, honey! För såväl kvinnor som män som bögar.

Men det intressanta här är inte min åsikt. Utan det faktum att Pär Ström har ett enormt folkligt stöd. Bloggposten där han tar farväl från debatten har i nuläget 771 kommentarer, vad jag kan döma är det idel hyllningar. Hans avslutande inlägg på SVT Debatt, som avslutas “Tack för mig”, har 1370 kommentarer. Det är spektakulärt.

Samtidigt har Pär Ström noll stöd från etablissemanget. Det gör honom till ett unikum. Det finns inga andra exempel på en debattör som så konsekvent avfärdas av etablerade skribenter. Dessutom är det sällan man ser hans argument bemötas; i stället har Pär Ström gjorts till hackkyckling för hela medie- och twittersverige. Man driver med honom. Det är skamligt.

Ännu skamligare är dessa människors reaktion när Pär Ström nu tröttnade och trädde tillbaka. Den kan sammanfattas i ett hånfullt “Äntligen”. Förstår ni inte vad ni gjort? Ni har tystat en röst inte genom att bemöta hans argument utan genom att gå samman i grupp och mobba en människa.

Som alltid i mobbning är det inte de uppenbara vulgariteterna – som när förlaget Galago skriver “det rötna pisshuvet Pär Ström” – som tar hårdast, utan den subtila samstämmigheten. Minns hur det var på skolgården. Där fanns mobbare, mobbade – och så den rädda massan däremellan. Det är så man ska förstå dessa oändliga tweets som nämner Pär Ström helt kort och på ett införstått sätt som gör att vi förstår vinken: Du är på vår sida, du är också en av oss som gått samman och mobbar. Grattis, fascistiska jävla pk-fittor.

Jag är på Pär Ströms sida. Han är en hjälte. Och till skillnad från er kommer han gå till historien.

No comments yet.

Leave a Reply