Märklig anklagelse

Aftonbladet har publicerat en märklig anklagelse signerad “Anna”. Det är samma Anna som gick ut i Aftonbladet 2010 och hävdade att hon tagit betalt för att ha sex med Littorin, något som i så fall skulle göra Littorin till en brottsling. Nu anklagar hon Littorin på nytt, detta med anledning av att han blivit intervjuad i SVT (jag har inte sett programmet).

Texten är en litania, jag tänker inte ens bry mig om att citera ur den. De snyftiga bitarna alltså. Däremot skulle jag vilja kommentera följande:

Anna upprepar hur “maktens män” kommer undan med allt, medan hon själv inte får någon “upprättelse”:

Jag är inte ensam om att ha sådana här erfarenheter. Vi är fler. Vi får inte den här upprättelsen. Varför får vi inte det? Varför är det ingen som tycker lika synd om våra trasiga själar och ser vår sida? Varför är ni tysta?

Det där är nonsens. Polisen i Sverige satsar stora resurser på att sätta dit folk som köper sex. Om Anna hade polisanmält Littorin för det brott hon fått honom att begå skulle polisen med stor säkerhet ha inlett en utredning. Det om något vore väl mer “upprättelse” än ett utspel i media. Men så här står det i artikeln från 2010:

Anna vill inte själv polisanmäla sexköpet men är villig att medverka i en utredning.
– Jag har respekt för rättsväsendet och medverkar självklart om det blir en utredning, men jag har inget eget intresse av det, säger hon.

Oj. Från “inget eget intresse” till “trasiga själar”, “en spik i ögat” och att det är “som att någon hånskrattar mig och alla andra i min situation rakt i ansiktet” (där blev det visst lite citat ändå).

Anna drar också stora växlar på det här med makt. Att Littorin har makten att få berätta sin historia, medan Anna och hennes likar inte är lika privilegierade. Jag kan lova att Annas första artikel i Aftonbladet hade bra mycket större genomslag än den där SVT-intervjun hon retar sig på. Herregud, hon fick en minister på fall! Och nu har hon just skrivit en lång text i en dagstidning som senast jag kollade var landets största. Hon har anklagat en person för att ha begått ett brott. Och hon har gjort det utan att använda sitt riktiga namn. Om jag uttrycker det milt: Det finns utrymme för en annan maktanalys här.

Hon skriver också:

Det finns nog de som säger ”jamen sätt dig själv i tv-soffan, stå för vem du är och vad du har gjort!”. Det skulle jag givetvis kunna göra, men det skulle inte ändra något – förutom att jag skulle förlora allt. För det gör sådana som jag, vi kan inte prata oss tillbaka till samhället i en tv-soffa. Vi har inte de kontakterna och det maskineriet bakom oss.

Det där med kontakter är också nonsens. Tevekanalerna skulle bjuda över varandra för att få en intervju med “Anna”. Det enda problemet jag kan se är att de skulle riskera att polisanmälas för förtal. Det är det nämligen att påstå att folk begått brott fast de inte har gjort det. Det är därför vi har rättsväsendet, som Anna säger sig ha respekt för. Ja men berätta din sanning för rättsväsendet då! Hur länge ska denne man tvingas stå ut med att en anonym kvinna sprider lögner om honom i tabloiderna?

Och hur tänker Aftonbladet? Är det fritt fram att anklaga folk hur som helst i medierna? Det skulle vara en intressant utveckling. Kanske något för Publicistklubben att ta upp.

4 Responses to Märklig anklagelse

  1. Anon August 22, 2013 at 01:51 #

    Vad tycker du om Hijabuppropet?

  2. Karl August 22, 2013 at 14:58 #

    Precis. Och SJ är aldrig i tid.

  3. Oscar August 22, 2013 at 15:08 #

    Ja, frågan är ju varför Anna krävde betalt för att ha sex. Tycker det är rätt oartigt att komma med den där artiklen tre år senare. Ber att få påminna om hur det låg till: http://swartz.typepad.com/texplorer/2010/07/varf%C3%B6r-tar-kvinnor-betalt-f%C3%B6r-sex.html

  4. JLR August 26, 2013 at 06:32 #

    Man slutar inte att bli förvånad över att en diskussion som denna kan pågå i ett land som betraktar sig som en rättsstat. Om Littorin har begått ett brott så finns ett sätt att juridiskt reda ut det. Man kan inte bara acceptera ett påstående som Aftonbladet driver fram med anonymt skydd. Vi vet inte vem ”Anna” är och om hon finns. Hon vill ha erkännande (påstås det) men utan att visa sig. Man erkänner inte spöken. Hon tycks ? vara en tjej som ägnat sig åt att lura dumma män med personliga problem att köpa hennes intima tjänster, för att sedan kunna förråda dem. Det är ganska vidrigt och förrädiskt. De har inte misshandlat henne och bara följt hennes önskemål. Att detta kan vara brottsligt i underlandet Sverige är också märkligt. En lag som straffar köp med inte försäljning av något hör inte hemma i en rättsstat. Det är som om man bestraffade den som köper narkotika, men inte det som säljer den.

Leave a Reply