Gulligull

Hörde en intervju på P1 med en arrangör av “Tjejmarathon”, eller “ett lite bättre marathon” som de skriver på sin hemsida. En av hennes poänger var att tjejlopp alltid var så rosa och gulliga, och de ville visa att tjejer var lika uthålliga som män, hade lika mycket av “tävlingsdjävulen” i sig, som hon uttryckte det.

Under rubriken Vilka är vi skriver Tjejmarathon:

Samtidigt vill vi dra uppmärksamhet till hur enfaldiga tjejlopp är. Korta. Gulliga. Vi ville visa på det som vi ser som en stark egenskap hos kvinnor- uthållighet! Första året var därför Tjejmarathon bara för tjejer- men det var bara för att skapa debatt. Vi välkomnar alla.

Under rubriken Vad vi står för upprepas kritiken mot gullandet:

Samtidigt rörde vi om i den gryta av tjejlopp som omgärdas av lull-lull och gulligull.

Jo, vi förstår. Bort med lullet och gullet. Hur beskriver då Tjejmarathon sitt eget lopp, som ska skilja sig så mycket från de gulliga tjejloppen? Under rubriken Resultatlista 2012 läser vi:

Alla är vinnare. Men alla kom in på olika tider och inte alla hade en Garmin på armen  denna bild till trots. Maria- i rosa ledarlinne från början, klappar faktiskt händerna och slår inte på en GPS eller klocka som vi tror alla andra gör! 🙂. Några kom faktiskt in på samma tider, hand i hand. Och då får man samma placering. För vi gör saker tillsammans- eller hur?

Nej, det var ju inte gulligt alls. Loppets slogan är förresten “Alla ska med”. Ärligt talat, är det inte bara en gradskillnad mellan gullet i Maja Gräddnosloppet och gullet i Tjejmaran? Vad hände med den där “tävlingsdjävulen”?

Jag tycker att alla som arrangerar saker ska ha respekt, så jag tycker den här tjejmaran är ett bra initiativ. Det är härligt med folk som fixar saker och roligt när deltagare aktiverar sig, springer i skogen tillsammans i stället för att sitta framför datorn.

Men om man ska racka ner på andra arrangörer i ens eget segment så får man också tåla lite kritik.

Jag känner igen den här typen av motpositionering från gayvärlden. Man gör ner de andra som gör ungefär samma sak som man själv (“vi är ett gäng bögar som *inte* gillar schlager!”) när man egentligen skulle ha allt att vinna på att samarbeta. Eller bara göra sin egen grej utan att nämna hur dåliga de andra arrangörerna är.

Den riktiga tävlingsdjävulen, oavsett kön, hittar man nog i allmänna lopp, som t ex Berlins cykellopp Velothon. Det var faktiskt två kvinnor som var snabbare än mig 2013, och en som hade samma medelhastighet (39,11).

No comments yet.

Leave a Reply