Noterat om yttrandefriheten

Lite gammalt, men det måste sägas. Att svensk kultur- och politisk debatt nu delas på ett extremt tydligt sätt efter attentaten i Paris och Köpenhamn.

Å ena sidan har vi de som försvarar yttrandefriheten. Som menar att yttrandefriheten inte är en fråga om just det eller det uttrycket – det må vara kränkande teckningar eller kränkande ord – men att vi i väst måste ha rätt att uttrycka även detta, även om någon blir kränkt av det, eftersom vi annars riskerar förbjuda fler och fler uttryck som riskerar kränka någon eller framkalla ett terrorattentat. Vad blir nästa steg om vi låter bli att publicera vissa uttryck? Kan bögkyssar visas i svenska media framledes om de riskerar trampa någon på foten (vilket verkligen inte är långsökt)?

Å andra sidan har vi de som försvarar yttrandefriheten. Men lägger till ett “men”. Och sedan säger: Vad ska det där vara bra för? Man vill fråga Virtanen: Vad ska bögkyssar i teve vara bra för? Vad ska kvinnor som kör bil vara bra för? Är inte alltför explicita artiklar om sex i tidningen “onödigt”? För det är till den dystopin hans logik tar oss. (Vilket för övrigt gör honom till en utmärkt chefredaktör för Bladet inom en inte alltför avlägsen framtid.)

De två viktigaste texterna som skrivits i denna debatt, och som tar upp just denna vattendelare, är dessa:

Faktum är att de uttrycker mina egna åsikter så exakt att jag inte ser någon mening med att fortsätta skriva det här inlägget. Bye bye!

Eller okej då: Tilläggas kan väl att vi knappast ser något stöd i debatten för rätten att publicera tecknad barnporr. Västvärldens version av kränkande karikatyrer, komplett med blasfemilagar och omgärdande tabu. Nej nej, vi är inte aaalls religiösa!

Tillägg: “Nu lever vi visserligen i en tid då friheten att håna andra människor utnämnts till den viktigaste mänskliga rättigheten av alla, men ändå.” Skriver Martin Aagård. Imponerande fingerspitzgefühl i den balansgången. Officiellt försvarar han förstås yttrandefriheten. Men med detta lilla nålstick ifrågasätter han den. Och maximerar på så vis den massa som kan tänkas tycka om honom. (Aagård förekommer även i denna post från 2011.)

No comments yet.

Leave a Reply