Se Bamse lacka ur på Lille Skutt!
May 19th, 2011, 21:19 | No comments
Ritad av mig för ca 17 år sedan. Inte helt inaktuell! (Se även HD och HAX.)

Kulturarbetare, ta ställning!
February 16th, 2011, 10:29 | 3 comments
Jag lyssnade på ett två veckor gammalt (1 februari 2011) avsnitt av Nya Vågen, och ett panelsamtal mellan Elsa Westerstad (kulturredaktör Fokus, född 1975), Martin Aagård (kulturjournalist Aftonbladet, född 1971) och Arkan Asaad (författare, född 1980):
Arkan Asaad: Vad jag uppmärksammat och blivit ganska bestört av är den här domen som fälldes i går, hur man bokstavligt talat dömde vår kultur och vår frihet, att det inte handlade om barnpornografi i den här frågan.
Jag är så starkt emot … det finns inget mer avskyvärt än barnpornografi. Men i den här frågan tycker jag inte man dömde rätt i det här fallet.
Jag tycker det var så oerhört synd att man inte gick in och förklarade vad den här killen hade gjort.
Man hittade bilder som var del i hans arbete, han jobbade med det här för att kunna översätta mangaserier. Jag själv har vuxit upp med mangaserier och anime. I mina ögon, när jag såg de här bilderna tyckte jag inte att det här var okej [att dömas för sådana bilder].
Och det var så tragiskt. Vad ska man göra i framtiden, ska man börja förbjuda de här nakna älvorna som vi sätter upp i olika konstmuseer? Ska man förbjuda trollfenomen? Ska vi börja förbjuda Astrid Lindgrens böcker?Programledaren: För de här bilderna var alltså tecknade.
Martin Aagård: Har du sett de här bilderna som han dömdes för?
Arkan Asaad: Det har jag.
Martin Aagård: För jag har bara sett nån, som hade blivit friad, och den var ju inte så uppseendeväckande kanske.
Arkan Asaad: Det är väldigt vanligt inom den japanska kulturen där man i en surrealistisk värld bygger upp de här så kallade serierna, så man vet inte om de är vuxna eller barn … Det är en uppbyggd värld som är så långt från barnpornografi man kan komma.
Programledaren: Men du menar att man borde ha en lag där inte tecknade bilder ingår som en del av barnpornografibrottet? För måste inte hovrätten fälla honom med tanke på hur lagen ser ut?
Arkan Asaad: I det här fallet, man måste ju verkligen gå in individuellt i olika fall, men jag tycker att i det här fallet borde man hämtat nån som var expert i det här och lagt fram för dem som dömmer den här killen: Vad är manga? Vad är anime? Och var kommer det ifrån? Jag tror man dömde i okunskap, och det är det som är skrämmande.
Martin Aagård: Men det verkar ju som att rätten var inte så intresserad av att döma något hårt straff, för han fick ganska låga böter för det där …
Elsa Westerstad: Men jag måste ändå fråga, det är absurt vid första anblicken och man blir väldigt upprörd och tycker att det är märkligt och en trubbig lagstiftning. Men samtidigt. Det kan ju vara så att vi måste ha den här lagen för att vi inte ska normalisera vårt sätt att se på barn i sexuella situationer, alltså underåriga.
Förstår ni att det är mer ett sätt att påverka värderingar men också ett farligt sätt att trampa på yttrandefriheten, kanske.Martin Aagård: Fast det är en farlig väg att börja på, om man ska påverka folks värderingar i konst. Konsten måste ju ändå få prova moraliskt förkastliga områden.
Elsa Westerstad: Svar ja, men samtidigt, om man ser barnen som utsatta och utan makt på ett sätt som andra i samhället faktiskt inte har.
Madeleine Leijonhufvud gick ut och sa att då skulle man kunna prata om kränkningar mot kvinnor också, men där skulle man ändå kunna ha en diskussion om barnen som utsatta och värnlösa på ett annat sätt än andra i samhället. Jag är också emot det men jag tycker det finns en diskussion att ta.
Asaad inleder vettigt naturligtvis – klart att domen är både tragisk och skrämmande. Även om jag tycker han motsäger sig lite när han först talar om det principiellt farliga med att förbjuda teckningar, och sedan om att “gå in individuellt”, där han verkar mena att just i detta fall borde mannen inte dömts eftersom det handlade om manga.
Men det som händer sen, efter att Asaad hållit sin inledning, gör mig obehaglig till mods. Man kunde förvänta sig att de två kulturjournalisterna skulle ge Asaad eldunderstöd, renodla argumenten och unisont fördöma den lag som på ett uppenbart sätt påverkar deras yrkesutövning. Men det gör man inte.
I stället för man ett verserat kultursamtal. Aagård beskriver den bild han sett (troligen den som Aftonbladet publicerade) som “inte så uppseendeväckande kanske”. Varför säger han inte: “Men det är ju helt SJUKT att en svensk tingsrätt ansåg att den här tecknade bilden var barnporr, vart är vi på väg, det här är OACCEPTABELT, det var också därför vi publicerade bilden i Aftonbladet, för att det är vårt ansvar som kulturjournalister att göra svenskarna uppmärksamma på vad som håller på att hända i vårt land!” Kort sagt: Varför tar han inte chansen att göra det enda vettiga, nämligen att ta ställning? Tydligt, inte på det där försiktiga kulturdebattsättet.
Westerstads uttalande lämnar mig närmast mållös. Hon är alltså kulturredaktör på Fokus, Sveriges Der Spiegel. Och hon ger sitt stöd åt lagen, i den mån man kan utläsa någon åsikt ur dessa försiktiga formuleringar som väl mest kan sammanfattas i hennes slutord om att “det finns en diskussion att ta”. Så fint.
Slutligen, programledaren Jenny Aschenbrenner. Hon ska vara den objektiva och den som förklarar för lyssnarna. Och hon har ju rätt i att det är lagen snarare än domen som man bör fokusera på.
Men ändå. Hon är programledare för ett kulturprogram i Sveriges Radio. Hur kan hon förnedra sig själv till att ha en objektiv diskussion om mangadomen? Den närmaste jämförelse jag kan hitta är när folk ska ha en objektiv diskussion om homosexualitet. För det enda som är värre än öppna homofobers glåpord är de där resonerande och förment förstående fraserna om “å ena sidan, å andra sidan”.
Vissa ämnen ska inte diskuteras, om ni missförstår mig rätt. I vissa ämnen är en diskussion värderande i sig, och det enda rätta är att gå ut och ta tydlig ställning. Så som ibland sker när det handlar om rasism. Jag tänker på när dagstidningarnas chefredaktörer går samman och kör en kampanj som säger: Vi accepterar inte detta. SÅ borde Kultursverige förhålla sig till mangadomen.
Bra om mangadomen
February 15th, 2011, 0:39 | No comments
Råkade genom Animeradion snubbla över Tomas Antilas blogg och detta inlägg om mangadomen. Läs! Det är inte bara vettigt, det är rörande också. Tomas skriver bland annat:
Jag vill att den här lagen försvinner OMEDELBART! Jag är inte pedofil och vill inte klassas som sådan. Jag är inte ett dugg intresserad av riktiga människor, och i synnerhet inte yngre personer. Verkliga människor lyssnar på mig, kramar mig och får mig att må bra och känna mig trygg, och börjar sedan hata mig och säga elaka saker om mig. Tecknade figurer gör ingenting. Dom varken hatar eller älskar. Dom existerar enbart i min fantasi. Det är det som är det magiska med tecknade figurer.
Han fortsätter:
En tecknad figur är inte en verklig människa, det är en symbol. Tecknaren kanske säger: det här är en skolflicka hon är femton år. Men när jag ser figuren tolkar jag symbolen på ett annat sätt. I mitt huvud gör jag om figuren till något jag kan relatera till. Jag ser aldrig åldrar, jag jämför alltid med mig själv. Jag ser det lite som teater; det finns en massa roller och sedan finns det folk som spelar de rollerna. Tecknaren är i regel alltid mycket äldre än den tecknade figuren. Det är tecknaren som spelar den yngre figuren, det är inte på något sätt en verklig ung person. Det är blott en tolkning, en skev verklighet, på sin höjd ganska trovärdig.
Och avslutar:
Men jag är verkligen ledsen Asuka, jag kan inte älska dig längre. Jag föll för dig redan när jag var i din ålder, och har älskat dig sen dess. (förutom ett kort Ayanami Rei-uppehåll 2005) Men tyvärr blir jag bara äldre och äldre för var dag som går, medan du fortsätter att vara fjorton år. I min fantasi är du 25 och ständigt sur över att jag inte tar itu med mitt liv. Men lagen säger att du är fjorton och jag inte får ha bilder på dig. Jag kommer ta bort dig, jag önskar bara att jag kunde ta bort dig från mitt egna minne lika lätt. Jag kommer aldrig glömma hur mycket du betydde för mig, och hur mycket jag älskade dig. Jag minns när jag såg “You can (not) advance” i våras. Jag älskade verkligen scenen när man förstod att du likt alla andra också var väldigt, väldigt ensam, och inte ville sova själv. Jag hoppas att du nån dag kan förlåta mig, men jag kunde aldrig vara den du ville att jag skulle vara.
Verkar finnas mycket mer att läsa på den bloggen, men det här var väl en bra början!
Tags: barnpornografi, barnporr, manga, mangadomen, mangamålet, mangaöversättaren
Swedish manga translator still guilty of child porn charges
January 28th, 2011, 14:11 | 7 comments

Svea Hovrätt, a regional court in Sweden, today found manga translator Simon Lundström guilty of possession of child pornography, because of 51 drawn pictures (cartoons) that were considered child pornography. The court thus confirmed the verdict from July 2010 by local court Uppsala tingsrätt, but lowered the sentence a bit after scrutinising the drawn cartoons.
In a press release, Svea Hovrätt explains that “in four images, it cannot with absolute certainty be ruled that they depict children” and that “in eight images, it is uncertain if they are pornographic in the sense of the law”.
But they also write:
Regarding the remaining 39 images, the court finds that they are, from a legal perspective, to be regarded as pornographic images of children.
It should be remembered that there were no real children depicted in these images – all were cartoons. It was thus fantasy creatures that the court investigated. A bit surprised, they note that some of the “children” have “cat ears and tails”. Nevertheless, they come to this conclusion in the verdict, which I have read:
Even if some of the images do not appear real in all details, there is no doubt that they depict human beings.
Lundström is thus sentenced for child pornography of the lower degree, and has to pay a fine of 5,600 SEK (632 euro).
Lundström is Sweden’s most famous manga expert. He is teaching in this subject at the university and has translated over 80 manga, most of them published by Bonniers, Sweden’s biggest publishing house. One could expect that Bonniers would defend Lundström, since this verdict will most definitely affect their own business, but instead they chose to stop working with him, according to DN.
As a manga expert, Lundström possessed about three million pictures, that were investigated by the police. Of these three million, only 51 were considered child pornography (or 39 of them, according to Svea Hovrätt). One can also note, that out of these 51 pictures, 20 were duplicates from a backup disk.
Lundström says he is surprised at the verdict, and concludes that he must now stop working as an expert of manga in Sweden (from TT Spektra/SvD):
“I can work as a translator, but not as a manga expert, as I would need access to the erotic cartoons that exist in Japan. I’m not even allowed to visit manga artists’ homepages in Japan, since that is considered a crime”, he says.
Many are surprised that drawn cartoons, where no child has been involved in the creation process, can be deemed child pornography in Sweden. In its press release, the court explains the aim of the law:
The reason why the law has been extended to include drawn images is that such images are seen as humiliating to children at large, and not only to the child that might have been used as a model.
Personally, I’m very surprised too. I was convinced Svea Hovrätt would find Lundström not guilty – the court always has a choice to interpret the text in the law. Hopefully, Lundström will appeal to Högsta domstolen, the highest court in Sweden, and it will repeal the ruling.
I’ve chosen to illustrate this post with a painting by Gaston Goor (1902-1977), a French illustrator who worked closely with Roger Peyrefitte. This painting is now most definitely illegal to possess in Sweden. (Neither me nor my blog’s servers reside in Sweden.)
Some Swedish blog reactions to the verdict:
- Wille at Prylfeber recommends Swedish manga fans to go through their mangas and cut out any picture that might be considered child porn in Sweden.
- 之乎者也 on what he calls “blaspedy”.
- Mårten Schultz analyses the verdict, and regrets that fiction, here in the form of cartoons, are not protected by the constitution.
Also read my three posts in Swedish (but with illustrations that everyone will understand), about ways other than sexual that Ecpat and other defenders of the law think are goods way to humiliate children in drawings (murder for example):
I’m still convinced this interpretation of the law will not hold, or that the law will be changed. But until then, Sweden should be considered a no-go area not only for manga fans, but for artists in general.
Tags: barnpornografi, barnporr, child porn, child pornography, Gaston Goor, manga translator, mangadomen, mangamålet, mangaöversättaren, Simon Lundström, Sweden
Death penalty – maybe not so bad after all
January 22nd, 2011, 12:43 | 4 comments
I’ve always been against the death penalty. Recently, I asked myself why. You see, I formed this opinion when I was pretty young. Maybe it’s time to reconsider.
There is one reason to be against the death penalty that is so strong that it vaccinates you against further discussion:
The wrong guy might get hanged.
There are so many examples of that that it’s a very valid argument. You can’t go around hanging innocent people. You must be absolutely sure, which you seldom can be. Okay. But let’s say we can, in order to force ourselves to take a stand beyond the practical aspects. Then, my argument used to be:
But it’s always wrong to take a human’s life!
Okay. It sounded good when I was 20, but now I got to ask myself: Why is it always wrong to take a human’s life? I don’t think I ever answered that one. I think I had this opinion because everyone else did, and because it made me look like an altruistic person.
In principle, disregarding the first argument about hanging the wrong guy, I think there’s a point with the death penalty. I think so because it has existed in so many cultures throughout history. Such widespread phenomena, that exist in cultures otherwise geographically and chronologically separated, usually have a point. (The similar ways in which different cultures have related to boys historically does, for example.) Sometimes it’s hard to see the point, but with the death penalty it’s pretty obvious: By killing off a dangerous person, you save your species.
Being against the death penalty in principle is in a way a luxury. You have nothing to lose. And you’re looked upon as a good person which means you can get laid easier. But if put to the test, let’s say I lived in the stone age and was part of a tribe of a hundred people, I’d say we kill the one who kills us! It’s a matter of survival.
And don’t worry, I’m still against the death penalty for the practical reasons I mentioned above.
Why this post? I think it has to do with my coming to terms with the fact that Japan, the country I’m obsessing about lately, has the death penalty.
The right to be happy
January 17th, 2011, 11:31 | No comments

I would happily support the right to be happy – who wouldn’t? Or das Recht glücklich zu sein, as tonight’s event at Zielona Gora in Berlin is called.
The question is of course what makes us happy. And the answer is that we don’t know. (Although we never tire of trying to find out, as often reported by Niclas.)
So until we have an answer on that one, I’d rather talk about the right to concrete things such as crops, your own body, your own views, and so on. Then at least you know what you’re supporting. Happiness has been used too arbitrarily throughout history to make a good cause.
Swedish manga translator in court again
January 15th, 2011, 11:36 | 5 comments
Sweden’s most famous manga translator Simon Lundström was convicted of possession of child pornography in July 2010. The local court in Uppsala found that 50 out of his three million images – drawn cartoons, that is, and 20 of them being duplicates from a backup drive – were to be considered child porn, since the definition of child porn in the Swedish law includes drawings.
Yesterday, Mr Lundström was up in the next court, Svea Hovrätt. The prosecutor asked for a trial behind closed doors, but the judge decided they would be open. So for the first time, the public were allowed to see what kind of images the police, prosecutor and court considered child porn. I read this report by Steamboat Willie on Facebook and publish it in its entirety here (in Swedish) for those of you who don’t want to visit Facebook:
Nu har jag precis kommit tillbaks från en något komisk – men ändå skrämmande rättegång.
Det var alltså frågan om den omdiskuterade manga-rättegången i hovrätten vars förhandlingar hölls i dag i en fullsatt rättegångssal.
Jag kan bekräfta för alla som antagit att det varit värre än man trott… Samtliga åhörare som gick därifrån var slagna av det faktum att det generellt var ovanligt oskyldiga bilder. Åklagaren yrkade så klart på stängda dörrar, men hovrätten tog det visa beslutet att avslå åklagarens begäran – så den samlade pressen kunde med egna ögon se vad som i dag av experter och åklagare räknas som barnporr. Bland annat en bild på två sedesamt tecknade seriefigurer omgivna av frukt – ätandes bananer. Inte ens min mormor hade sett detta som pornografi. Bild på bild radades upp – och expertvittnet från barnporrgruppen fick vrida ovch vända sig som en korkskruv för att få argumenten att hålla. Ett samfällt skratt hördes från publiken när hon förklarade att en figur som utför oralsex på en annan var barn för att den hade raka höfter och små bröst… Vilket i sammanhanget vore något skumt då figuren skulle föreställas vara en pojke.
Samtidigt är det en skrämmande uppvisning… Att så pass oskyldiga bilder skall leda till räfst och rättarting?
Åklagaren gjorde flera fruktlösa försök att sammankoppla bilder av så kända seriekonstnärer som Ichigo Mashimaru med avbildningar av riktiga övergrepp gjorde hela föreställningen än mer smaklös.
Åklagarens rena lögner att det finns teknik som gör att man snabbt och lätt från ett foto kan framställa vilken serieteckning som helst firekt från foton med “gratis neddladdningsbara program på internet” är en förolämpning mot alla hårt arbetande serietecknare i världen. Om det vore så enkelt – varför finns det överhuvudtaget några tecknare kvar?
Dagens citat:”Jag har bedömt bilderna som pornografiska för att de innehåller barn.” — Cecilia Wallin-Carlsson, Barnporrpolis
Faktum är att samtliga besökare här på forumet bör ta sig i akt. Om de snällaste bilderna blir fällda så lär det vara mycket få personer med serieintresse som inte har värre bilder än så hemma. Det har fokuserats på de tre bilderna med samlagsscener i domen, men minst lika intressant är de fem påklädda bilderna som bara visar strandliv.
Domen faller den 28:e Januari.
(Found through 之乎者也, who as usual makes a good reading – also in Swedish. Plus a short text in DN.)
The Steamboat’s main point is that the prosecution is a joke, and that everyone in the audience was shocked that these apparently very innocent cartoons were considered child porn. There were also laughter when the prosecutor explained that the drawn girl in a sexual act was a child because of her “slim hips and flat chest.” No wonder – it was a boy.
On the whole, I find this trial very unheimlich. It shouldn’t matter if the comics are innocent or gross. If you argue that this isn’t child porn because the drawn images are innocent, then you at the same time admit that it could be child porn if the drawn images were of a more serious nature. Which it can’t.
Because:
They
are
DRAWN!!!
For fuck’s sake.
I’m pretty sure the court will go against the text in the Swedish law and free the man. (The law in Sweden is shaped only partly by the text in the law book, and partly by the way the courts interpret the text.) Always remember that the politicians who vote for these stupid laws are often without education and though well-meaning, not very smart. That’s why we have the courts. Unfortunately we lack a constitutional court in Sweden, that is, a court that can rule laws unconstitutional, as sometimes happens in for example Germany. (On the other hand, the constitution is changed so often in Sweden that such a court probably would be superfluous.)
The verdict will be official on January 28, 2011.
Update January 28, 2011: Guilty!
Tags: barnpornografi, child porn, manga, manga translator, mangaöversättaren, Simon Lundström, Sweden
Det finns en gräns, Google
December 29th, 2010, 12:29 | No comments
Ännu en påminnelse om att jag måste lämna Google tids nog, det är ju bara så smidigt att använda att jag låter det bero ett tag till …
I vilket fall, detta är typ första gången jag läser annonserna som visas intill ens mejlväxling. Och vad läser jag:

Så långt har det gått alltså. Jag korresponderar med vänner om våra liv och intill oss står tre månglare och erbjuder sina terapitjänster. Jag bara: What?! Jag tror inte att jag till fullo fattat vad Adsense egentligen är.
Prata inte om det
December 23rd, 2010, 11:00 | No comments
Är mycket imponerad av Johanna Koljonens makt i svenska media. Jag läste hennes twittrande från Berlin, och när jag nu är i Sverige hittar jag stora Prata om det-artiklar i flera tidningar. Men samtliga jag läst (finns ingen anledning att nämna vilka, jag är inte ute efter polemik här, i synnerhet inte i fråga om så personliga grejer) handlar om något annat än vad som jag uppfattade som Johannas ursprungstanke. Den faktaruta som ramade in texten i två av tidningarna jag läste är talande:
I spåren av misstron mot kvinnorna som anmält Wikileaks Julian Assange…
Är det bara jag som uppfattar formuleringen som att Prata om det-initiativet ställer sig på kvinnornas sida? Johannas första text i DN uppfattade jag som mer neutral, även om bara det faktum att ämnet togs upp förstås kan ses som ett statement i sig.
Johannas text hade också en finess som de andra texterna jag läst saknar. De har uteslutande handlat om att skribenten varit med om något obehagligt, och den underförstådda kontentan – som uttrycks fegt mellan raderna – är att detta är en katastrof, att varje beröring som inte känns rätt är fel. De gråzoner som initiativet säger sig vilja prata om existerar inte. En skribent avslutade sin text så här:
En gång försökte jag förklara att penetrationen gjorde ont, att jag skulle föredra om vi gjorde något annat. Man kan söka hjälp för sånt, sa han.
Tadam! Här finns inte någon vilja att prata om det. Det där sättet att formulera sig uppmanar oss i stället att skaka upprört på huvudet, vifta indignerat med pekfingret och säga: “Fyyy!!!”
Tja, det var min spontana kommentar. Jag avstår helt från länkar den här gången och jag har faktiskt inte ens varit inne på Prata om det-sajten – den här posten var mer for the record. Man måste välja vad man lägger sin energi på, och just nu ska jag lägga den på att läsa ut den svenska översättningen av Pasolinis Amado Mio.
Tags: Johanna Koljonen, Julian Assange, Prata om det, sex, sexuella övergrepp
Hejdå, Ecpatbanken
November 24th, 2010, 12:21 | 5 comments
SvD publicerar i dag en artikel av typen omarbetat pressmeddelande:
Banker går samman mot barnpornografi
Det handlar alltså om Svenska Bankföreningens så kallade “Finansiell koalition mot barnpornografi“. Jo, man skriver det lite otidsenligt i obestämd form, ungefär som “Kristen Demokratisk Samling”. (Koalitionens ordförande är för övrigt kristdemokraten Mats Odell.) Initiativet togs av Skandiabanken och innefattar numera 13 banker. Idén är att förhindra transaktioner där någon försöker köpa “barnpornografi”. För att kunna göra detta samarbetar man med Rikskriminalpolisen och Ecpat.
Och det är där problemen med detta i grunden lovvärda initiativ börjar, eftersom Ecpat är en ytterst tveksam organisation.
Men den stora frågan är naturligtvis:
Varför koncentrera sig på betalningsströmmarna i stället för att stänga ner sajten och ställa de ansvariga inför rätta?
Det är mycket i artikeln som tyder på att det här inte handlar om barnporr. Till exempel passusen om att man “inte identifierar enskilda betalningar” och att det därför inte “blir problem med integritetsfrågan”. Men integritetsfrågan är väl knappast något problem om det handlar om att identifiera individer som begått ett brott och bör lagföras?
Skandiabankens informationschef Lena Hök säger till SvD:
– Visst finns det folk som tycker att allt ska vara fritt på internet, men det här handlar om kriminell verksamhet och det ska vi inte medverka i.
Va? Det finns väl ingen, inte ens jag, som tycker att barnporr ska vara “fritt på internet”? Det känns som att Lena Hök spelar på något slags “det finns vissa nätfundamentalister som är emot det här”. Men det finns det inte. Ingen har använt argumentet att “allt ska vara fritt på internet” när det gäller barnporr. Om vi pratar “riktig” barnporr alltså, det vill säga de “dokumenterade sexuella övergrepp på barn” som ordet en gång stod för.
Problemet är, som vi alla vet, att barnporr i dag kan betyda lite vad som helst. Serieteckningar klassas till exempel som barnporr i Sverige. Har du en vårdnadstvist kan du ringa polisen och säga att ditt ex minsann innehar en massa snaskiga exemplar av Mystiska 2:an, så kommer de på tre röda och beslagtar barnporren. (Jo, Mystiska 2:an var föremål för en barnporrskandal på 80-talet, vilket jag berättar om i sista numret av Destroyer, som kan köpas på papper här och som pdf här.) Ecpat har gett sitt uttalade stöd till denna tolkning av lagen, och Rikskriminalens barnporrgrupp har sedan länge gjort samma tolkning, dvs att teckningar kan vara barnporr, när de utformar den spärrlista som de största svenska internetoperatörerna frivilligt följer. Listan är full av sajter med tecknade serier, har det visat sig vid de få tillfällen då någon lyckats granska den.
Barnporr i Sverige i dag kan alltså betyda lite vad som helst. Förutom tecknade serier kan också de foton som tonåringar tar av sig själva och skickar till sin flick- eller pojkvän falla inom begreppet. Exakt vad är det som bankerna ska strypa betalningsströmmarna till? Det kommer vi aldrig få veta, och det kommer aldrig någon reporter att våga fråga.
Min egen tidning Destroyer blev troligtvis föremål för bankernas samarbete med Ecpat – det är därför jag intresserat mig för det – trots att den var fullständigt laglig. (Om detta skriver jag i boken Bögarnas värsta vän – historien om tidningen Destroyer – köp t ex på Adlibris eller hos mig.)
Om det är denna form av “barnporr” som bankerna ägnar sig åt att strypa betalningsströmmarna till – eftersom de har Ecpat som rådgivare – får följande text från Finansiell koalition mot barnpornografis hemsida (fast förmodligen direktkopierad från Ecpat) betraktas som i bästa fall vilseledande:
Barnsexhandeln, där handeln med bilder på sexuella övergrepp på barn ingår, har ökat kraftigt på senare år och den beräknas omsätta mångmiljardbelopp. det är den tredje mest lönsamma kriminella verksamheten efter narkotika- och vapenhandel.
UNICEF uppskattar att över en miljon barn varje år faller offer för sexhandeln runt om i världen. En stor del av handeln sker via internet där köpare och säljare försöker använda traditionella betalningskanaler för att överföra pengar mellan varandra.
Enligt polisen stoppas i Sverige 50 000 försök varje dygn för att nå illegala webbplatser med övergreppsbilder på barn.
Stora ord. Stora summor. Ännu större goodwill.
Jag har varit kund i Skandiabanken sedan starten 1995. Nöjd kund, rentav. Så nöjd att jag inte lämnade banken ens när dess vd Fredrik Sauter år 2008 började skriva debattartiklar tillsammans med kristdemokratiska politiker och skicka ut spam om samarbetet med Ecpat. Men det finns gränser. Jag kan inte ta ett företag som samarbetar med Ecpat seriöst, och har därför inlett flytten från Skandiabanken. Eftersom jag har en stor del av mitt finansiella engagemang där är det inte helt okomplicerat. Men det är värt det. Tack för de här 15 åren och lycka till med bekämpningen av omoraliska serieteckningar!
Tags: barnporr, Ecpat, Finansiell koalition mot barnpornografi, Skandiabanken

May 16, 2012
23,62 km in 01:00:36 (23,4 kph)
HR 150 bpm