Att (inte) åka buss i Stockholm

December 23rd, 2011, 11:57 | 1 comment

Man läser en skylt vid busshållplatsen om att det inte går att köpa biljett på bussen.

Så man försöker köpa en sms-biljett, men det fungerar inte eftersom ens mobilnummer är tyskt.

Så man provar med sitt nyinköpta svenska kontantkort, men det fungerar inte heller eftersom kortet är spärrat för betaltjänster, och just där vid busshållplatsen har man inget nummer till mobilföretagets kundtjänst för att be dem ta bort den spärren.

Man läser att man kan köpa biljett i automat, men någon sådan syns inte till.

Man läser att man också kan köpa biljett hos en “ticket vendor”, men vilka dessa är har man ingen aning om.

Så man gör en överslagsräkning: Gå åt ena hållet och hoppas på att hitta ett 7-Eleven eller var man nu kan köpa biljetter. Eller gå åt andra hållet. Man har två tunga resväskor. Andra hållet är från Tjärhovsplan till Slussen. En station. Nedförsbacke.

Så man går.

Och köper en biljett för 36 kronor i en automat vid Slussen där man ska på tunnelbanan.

Allt är frid och fröjd igen!

Varför skriver jag detta rätt irriterade inlägg? Jo, dels för att visa att biljettsystemet inte fungerar tillfredsställande för dem som kommer till Stockholm från andra länder och med tungt bagage. Dvs turister. Systemet kräver antingen planering eller ett svenskt mobilnummer.

Och dels för att visa på något större som går att iaktta i det mindre: Min vän berättade för mig att man sedan någon månad tillbaka måste registrera sitt kontantkort om man ska betala med det. (Mycket riktigt: Exakt 15 timmar efter att jag försökte köpa resan fick jag ett sms från Comviq där de bad om mitt personnummer i utbyte mot att bryta betalspärren.) Detta för att förhindra penningtvätt.

Min fråga är då: Vem tror att någon bedriver penningtvätt genom att göra sms-betalningar på 36 kronor eller liknande småbelopp?

I själva verket handlar denna reglering förstås om att man vill ha kontroll på vem som använder kontantkorten. Egentligen är det förvånande att man fortfarande får använda dem anonymt. I Tyskland måste man sedan länge registrera sitt kontantkort, och det är knappast förvånande att detta nu sprider sig till Sverige också.

Men varför kan man då inte köpa en biljett på bussen i Stockholm?

Jag ringde SL:s kundservice för att fråga. Telefonisten bad mig vänta medan hon tog reda på svaret, som var: För att få bort kontanthanteringen och därmed rånrisken. Ett argument jag köper. Om det inte vore för att man inte heller kan betala med kort (vilket man t ex kan på Flygbussarna, som inte har någon kontanthantering). Jag frågade därför varför man inte kan betala med kort. På detta hade telefonisten inget svar, men hon gissade att det var för att det skulle ta för lång tid.

Mitt förslag till SL: Lista åtminstone de närmaste biljettförsäljarna vid de busshållplatser som saknar biljettautomat.

Nu har jag köpt remsa.

Pojkar, pojkar, pojkar…

July 10th, 2011, 2:16 | No comments

Ur tidningen Killen, nr 95 (1984).

Nyttan med telefonavlyssning

June 10th, 2011, 15:15 | 1 comment

Polisens telefonavlyssning ökade med 50 procent förra året till 2531 avlyssningstillstånd. En rapport från Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten menar att dessa avlyssningar “varit till nytta” i 67 procent av fallen:

Med nytta i det här sammanhanget avses att en misstänkt person frihetsberövats, att beslag gjorts eller att uppgifter använts som bevis vid en rättegång.

Nytta kan också innebära att misstankarna mot en person kunnat avskrivas och att denna kunnat avföras från utredningen.

Den där sista meningen … betyder den inte bara att polisen hade fel? Intressant definition av nytta.

Avföljningsregler på Twitter

June 3rd, 2011, 11:15 | 1 comment

Tre saker som får mig att avfölja twittrare (här gäller det Sverige):

1. Folk som bashar Pär Ström. Anledning: Det sker inte av politiska skäl, utan av sociala. Att klämma åt Pär Ström med någon fyndig formulering som i bästa fall kommer retweetas är ett sätt att säga det som alla andra säger, att följa mobben. Genom att upprepa det som det coola gänget på skolgården säger vinner man respekt. Dock inte hos mig. Oavsett vad man tycker i politiska sakfrågor bör man kunna mötas som vuxna människor, anser jag.

2. Folk som frågar vad engelska ord heter på svenska. Ja, vi förstår att din engelska är helt fantastisk! Så bra att det rentav ofta sker att du får upp ett engelskt ord i huvudet i stället för ett svenskt. Och vid dessa tillfällen måste twittra om detta i stället för att slå upp ordet. Du är så cool! Och om någon nu betvivlar syftet med dessa tweetar, vänd på saken och fråga dig hur många gånger en twittrare frågar vad ett svenskt ord heter på engelska. Som Majbritt sa: Just det!

3. Folk som twittrar om sina baaaaaaaaaaaaaaaarn.

Se Bamse lacka ur på Lille Skutt!

May 19th, 2011, 21:19 | No comments

Ritad av mig för ca 17 år sedan. Inte helt inaktuell! (Se även HD och HAX.)

Hur smakar en Eric Saade-kyss?

May 4th, 2011, 13:35 | 5 comments

Enligt Danny Saucedo så här:

Ljummen och pojkig, men lekfullt nyfiken.

Den rätta känslan

April 27th, 2011, 10:20 | No comments

Min vän Frippe rapporterar från Autobahn:

278 km/h enligt GPS:en. 320 på mätaren, men den har jag slutat lita på för länge sedan. Ryggsäcken skakade så i fartvinden att jag höll på att blåsa av motorcykeln. I morgon ska jag försöka nå 300. Men det är svårt. Även om man väntar in rätt tillfälle så kommer det till slut någon jävla Ford Mondeo som till varje pris ska köra om en lastbil, och så måste man panikbromsa. Min frambroms är nästan helt slut, så bromssträckan är egentligen längre än själva sikten framåt. Mycket handlar om en mental inställning, om att liksom hoppas jättemycket – och verkligen mena det.

Jag gillar hans inställning.

Reaktion på Bonintervjun

April 19th, 2011, 8:00 | 1 comment

Helsingborgs Dagblad har recenserat nya Bon. Recensenten Johan Malmberg skriver bland annat:

Den enda text som frångår det småputtrigt självanalyserande (till skaran hör också Jonas Hassen Khemiris samtal med Jonathan Safran Foer) och bränner till är Luis Venegas intervju med Karl Andersson, mannen bakom bögfanzinet Destroyer som konsekvent pryddes av avklädda pojkar. Hans motivering till pojkbilderna är dubiös, men poängen att bilder av väldigt unga flickor inte alls väcker samma reaktioner som pojkbilder är förstås relevant.

Är det här jag ska skriva någon fyndig kommentar till ovanstående citat, så att det så att säga inte blir hängande i luften? Okej, vad sägs om: “Ser man på, det verkar ju nästan som att …” Hm, vad ska jag skriva nu? Det verkar ju nästan som att … Eller kanske en krångligare formulering innehållandes en negation: “Om det inte vore för xxx skulle jag nästan yyy.” Ja, det blir väl bra? Nu gäller det bara att fylla de fina formuleringarna med innehåll, en alltid lika svår uppgift. Eller jag kanske ska inleda med ett tillbakalutat “Man kan notera att …”? Då avslöjar jag liksom inte att jag egentligen blev superglad över att se mitt namn i tidningen, utan jag håller en distanserad och lätt blasé ton. Kanske göra lite Wikipediaresearch och koppla till något som ingen vet vad det är: “Som solipsisterna brukade framhålla: Det är alltid den som …” Ja, vadå? Om jag var en vanlig kille kunde jag skriva “word!” och om jag var en vanlig tjej i Bagarmossen kunde jag skriva “hepp!”. Men nu är jag ju en bög i Berlin. Jag kanske borde skriva något bitchigt? Så där bögigt liksom, fast ändå med en intellektuell touch? Typ: “Jag säger som Golda Meir: If it ain’t xxx it ain’t yyy.” Kanske pilla in ett “honey” också. Det blir väl en härlig slutkläm? Jajaaaaaaaaaaaa.

Protected: Research

April 15th, 2011, 15:37 | Enter your password to view comments.

This post is password protected. To view it please enter your password below:


Takeshi Kitano-vecka på Silver

April 4th, 2011, 11:27 | No comments

Jag fick ett pressutskick från filmkanalen Silver. Enbart detta är anmärkningsvärt, att jag numera får pressutskick om japansk film. Vad kan man säga annat än – jippi! Silver skriver:

Den 8 april 2011 har Outrage, Takeshi Kitanos stora comeback till maffiagenren, premiär på svenska biografer. Med anledning av detta passar filmkanalen Silver på att hylla den japanska mästerregissörens mångfald genom att visa tre mycket olika Kitano-filmer som uppladdning i premiärveckan. Drama, action och det fullkomligt absurda väntar Silvers tittare under vecka 14.

Och filmerna som visas är:

  • Achilles and the Tortoise (bilden) – Måndag 4 april klockan 23.00
  • Zatochi – Tisdag 5 april klockan 23.00
  • Glory to the Filmmaker! – Onsdag 6 april klockan 23.00

Ta chansen och se en av Japans mer egensinniga regissörer. Silver finns “hos operatörerna Boxer, Comhem, Canal Digital, Telia, Tele2 med flera, samt som mobil tv-kanal hos 3″.

Jag har sett två Takeshifilmer tidigare.


Older posts »