Plastfabriken – en musikal
April 23rd, 2012, 21:58 | No comments
Scen 1:
- Ett öga, ett till öga, en mun, en kind … hm … hår … hals … adamsäpple. Bröst…korg … mage …
- Gilbert?
- Va?
- Vad gör du?
- Ingenting.
- Vi behöver dig.
- Jag vet. Jag kommer.
- Du vet att ingen skär plast lika perfekt som du.
- Jag vet.
- Du har ökat produktionen för den här avdelningen med 183 procent, och detta utan att kompromissa med kvaliteten. Som din närmaste chef är jag mycket nöjd och det vet du. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
- Tack.
- Plaststyckena vi tillverkar här och skickar vidare till Assembly är av högsta kvalitet. Jag har inget att skämmas för. Tvärtom, tack vare dig, Gilbert, kan jag vara stolt över avdelningens arbete. Vi är fabrikens stolthet. Va? Är vi inte?
- Jo.
- Elektronikavdelningen är dock inte lika kompetenta. Trots att de har ett annat ansvarsområde brister de i själva kvalitetsbedömningen. Oavsett om det är plast som ska skäras eller komponenter som ska hamna på rätt plats finns ett objektivt mått på kvalitet: Man kan göra det rätt och man kan göra det fel. Vet du vad, Gilbert?
- Nej.
- De andra avdelningarna gör det fel.
- Fel?
- Ibland. De gör det oftast rätt, men ibland gör de det fel. Och vet du varför?
- Nej.
- Det är för att de inte är lika kompetenta som vi. Det gäller inte bara Elektronik. På Förpackning händer det också. Det händer att de begår misstag. Likaså på Distribution. Men här, på Tillverkning? Aldrig. Och du vet vad det beror på, Gilbert?
- (tyst)
- Det beror på dig. Utan dig hade jag inte kunnat vara stolt. Det är bara du som kan skära plast så perfekt. Jag ska vara helt ärlig och säga att ditt arbete ligger till grund för den löneförhöjning jag erhöll efter det senaste styrelsemötet. Jag kan erkänna det, eftersom jag i min egenskap av chef över dig sett till att även du fått högre lön. Jag är väl medveten om att det är du som är anledningen till de extra slantarna – då vore det väl tokigt om inte du skulle få del av dem, va?
- Ja, jag antar det.
- Du tycker väl inte att jag ger dig för lite?
- (tyst)
- Du vet att du har 140 procent av normallönen i fabriken?
- Nej jag tycker inte att jag får för lite.
- Jag tänkte väl det. Men oss emellan, Gilbert. Jag tycker du har för lite. Du ersatte två personer när du fick det här jobbet eftersom du skär dubbelt så snabbt som de gjorde. Således borde du alltså ha 200 procent av den lön som de hade. Detta alldeles oaktat kvalitetshöjningen, som borde resultera i ytterligare påslag. Men som du vet fungerar det inte så.
- Nej.
- Mina händer är bakbundna i det avseendet. Jag har bara möjlighet att fördela den pott jag blir tilldelad av styrelsen.
- Jag förstår.
- Du gör det va? Du vet, plaststyckena du skär till kommer ju någonstans ifrån. Det är Maja som packar upp dem från plastfabriken och lägger dem på löpande bandet. Så när de kommer fram till dig är det redan händer som rört vid dem.
- Jag vet.
- Och om du fick 200 procent av normallönen, vilket jag alltså personligen tycker att du är värd, ja jag tycker du är värd mer än så, det kan jag villigt erkänna, men om du skulle få säg 200 procent, då skulle Maja få noll procent av normallönen. Och det blir ju som du säkert förstår inte mycket.
- Jag förstår.
- Jag är så glad att du förstår, Gilbert. Och jag är så glad att jag har dig här. Är … är du glad att vara här? Är du det, Gilbert?
- Well, there’s no business like show business!
I cut plastic, I do!
I make it perfect too!
I measure, with pleasure
I cut with the knife
- plastic is my life!
Swedish girls adore Entartete Shota
April 21st, 2012, 18:01 | 3 comments
Just wanted to share this picture with you, taken from this fierce Swedish mangaka’s blog. I hope she doesn’t mind that I republish it (and spiced it up a bit). She writes (in Swedish):
Här ser du bilder på de böcker jag köpte. En femtedel Yaoi denna gång och så var jag nog ganska olaglig också…fast de kan jag väl inte vara när man kan köpa den lagligt…eller??
Jag refererar till boken längst ner till höger som är en Ocensurerad Shota Doujinshi på engelska, och finns på Adlibris :O Han som gjort den är “Tsukumo Gou” och har gjort väldigt mycket och bra korta serier till en massa olika tidningar. Har läst en hel del av hans serier och gillar dom men är inge större fan.
Blir nog inga böcker åt mig på ett bra tag nu :´C
It makes me really proud to see Entartete Shota among the other titles she ordered from Adlibris:
Problemet med hen
February 24th, 2012, 14:25 | 18 comments
Jag känner att det är dags för mig att ta bladet från munnen i hen-debatten. Jag gör det som språkvetare och tidigare “hen”-förespråkare.
Ja, på Språkkonsultlinjen vid Stockholms universitet diskuterade vi “hen”/”henom” kring 2001. I en rapport jag skrev om Migrationsverket, där jag gjorde praktik, rekommenderade jag att man använde ordet i utredningar där könet var oviktigt eller inte fick avslöjas. Jag förespråkade alltså ett användande av “hen” redan för mer än 10 år sedan.
Men myndighetsspråk och lagtexter är en sak, vardagligt språk en annan. Jag är kritisk till all påverkan uppifrån på språkanvändning. Det bästa som sagts i hendebatten sades av DN På stans åsiktsmaskin:
Om svenska folket tycker att ”hen” är ett användbart ord så kommer det att användas och därmed bli en del av språket. Om folket finner ”hen” onödigt kommer det inte att bli en del av språket.
Ja, så enkelt är det. Allt annat är social ingenjörskonst. Jag tror inte att “hen” kommer att bli en del av svenska språket. Anledningarna är både språkliga och politiska. Om vi börjar med de språkliga:
Man får ofta höra av “hen”-förespråkare att finskan minsann har ett sådant här system för genus. Alltså kan det inte vara helt fel. Nej, det är sant. Det är inte fel. Det är finska. Ungerskan har också samma ord för “han” och “hon”. De säger “ö”. (Mitt ungerska ex hade jättesvårt att skilja på “han” och “hon” i svenska och engelska.)
Men man ändrar inte språket hipp som happ. Ändringar sker, som På stan påpekar, inte genom dekret uppifrån utan genom hur språket används. Svenskan hade en gång i tiden objektsformen “ham” i stället för “han”, men den försvann. Danskan har den kvar. Dessa förenklingar brukar ofta kallas “språkets förfall” av upprörda insändarskribenter. Jag kallar det språkets utveckling. Bottom line är att den sker intuitivt, under lång tid, och på ett sätt som inte går att sätta fingret på.
Det finns dock ordgrupper som är lättare att ändra på, och där förändringar sker snabbare. Substantiv är den mest tacksamma ordgruppen att förändra. Det är därför, Jorunn Friis Reset, som ordet “snippa” hade så lätt att ta sig in i svenskan. En annan anledning är förstås behovet. Föräldrar hade inget bra ord för det som kom att bli “snippa”, en bra anledning att börja använda ett nytt ord. Ordet “okej” kom in i svenskan på samma sätt – det gav oss ett fantastiskt ord som vi inte visste att vi saknade! Verb är också rätt flexibla. Man kan embrejsa och förstå nya verb utan större besvär.
Men “hen” är alltså ett pronomen, och sådana är svårändrade. De är att likna vid andra småord som till exempel konjunktionerna: “och”, “eller” osv. Dessa småord sitter i vår ryggmärg snarare än i vårt medvetna språkanvändande. Att ändra på dem innebär ett instinktivt motstånd. Det måste finnas goda skäl om vi ska in och mixtra i de mest grundläggande orden. Mer om det snart.
Det här med instinktivt motstånd: Jag har bytt förnamn en gång i tiden. Jag har alltid haft Karl som andranamn, men när jag började använda det som tilltalsnamn 1996 upplevde jag hur svårt mina nära hade att vänja sig vid det. Jag krävde förstås att de skulle respektera mitt namnbyte. Värst var det för familjen. Det var pinsamt för oss alla i början. Det gick, men det tog några år och stor envishet. Jag berättar detta bara för att visa hur viktigt språket är för oss, framförallt när det gäller människor.
Så långt alltså de språkliga skälen till att användandet av “hen” och “henom” är mer problematiskt än vad många inser.
Låt oss gå över till de politiska skälen:
När jag rekommenderade Migrationsverket att använda ordet “hen” år 2001 var det som sagt av praktiska skäl. I anonymiserade texter fick den omtalades kön inte framgå. “Hen” var alltså en teknisk term som gjorde texterna smidigare än att ständigt hänvisa till “den tilltalade” eller “personen i fråga” osv.
Men det jag nu läser i tidningarna handlar om något annat. En pappa som nyligen börjat använda ordet “hen” säger om sina barn – apropå vilket pronomen de kommer att använda när de växer upp:
Känner de sig inte som en ”han” eller ”hon” är det väl skitbra om det finns ett ”hen”.
I dag är alltså “hen” snarare att betrakta som en identitetsmarkör än en teknisk lösning. Och då är det faktiskt inte självklart att man är för ett införande av “hen”, även om man är en modern människa och inte stockkonservativ (vilket man utmålas som om man är kritisk till ordet). För vad innebär det egentligen? Vilken politisk ideologi representerar begreppet? Jo, den om att könsroller är fel. Vilket varit den dominerande inställningen i Sverige de senaste ca 20 åren. I Sverige i dag går alla föräldrar runt och skäms över att de nog inte uppfostrar sina barn så könsneutralt som de borde.
Men åsikten att könsroller är fel är inte teoretiskt grundad. Den har bara blivit just den trendiga åsikt som man ska ha i Sverige i dag, och som man blir retad av kultursidorna för om man inte har. Därför bör vi inte diskutera om “hen” i sig är bra eller dåligt. Vi bör diskutera om könsroller är bra eller dåliga.
Elise Claeson säger att “hen” gör barn förvirrade. Självklart. Deras föräldrar och förskolelärare saknar ju den teoretiska grunden. Alltså använder de inte ordet övertygande, utan för att de vill vara moderna föräldrar i framkant, oavsett vad detta nu innebär för stunden.
Däremot tror jag inte att några barn kommer ta skada av “hen”. Skada tar man av andra saker. Tvärtom är det nog så att föräldrar som lägger så mycket kraft på sina barns pronomen nog också lägger kraft på resten av uppfostran.
Själv är jag en stark förespråkare inte bara av könsroller utan av alla roller. Det är de som gör oss till människor. Därför är jag kritisk till införandet av “hen”, men än mer kritisk är jag till det unisona hyllandet av ordet.
Att (inte) åka buss i Stockholm
December 23rd, 2011, 11:57 | 1 comment
Man läser en skylt vid busshållplatsen om att det inte går att köpa biljett på bussen.
Så man försöker köpa en sms-biljett, men det fungerar inte eftersom ens mobilnummer är tyskt.
Så man provar med sitt nyinköpta svenska kontantkort, men det fungerar inte heller eftersom kortet är spärrat för betaltjänster, och just där vid busshållplatsen har man inget nummer till mobilföretagets kundtjänst för att be dem ta bort den spärren.
Man läser att man kan köpa biljett i automat, men någon sådan syns inte till.
Man läser att man också kan köpa biljett hos en “ticket vendor”, men vilka dessa är har man ingen aning om.
Så man gör en överslagsräkning: Gå åt ena hållet och hoppas på att hitta ett 7-Eleven eller var man nu kan köpa biljetter. Eller gå åt andra hållet. Man har två tunga resväskor. Andra hållet är från Tjärhovsplan till Slussen. En station. Nedförsbacke.
Så man går.
Och köper en biljett för 36 kronor i en automat vid Slussen där man ska på tunnelbanan.
Allt är frid och fröjd igen!
Varför skriver jag detta rätt irriterade inlägg? Jo, dels för att visa att biljettsystemet inte fungerar tillfredsställande för dem som kommer till Stockholm från andra länder och med tungt bagage. Dvs turister. Systemet kräver antingen planering eller ett svenskt mobilnummer.
Och dels för att visa på något större som går att iaktta i det mindre: Min vän berättade för mig att man sedan någon månad tillbaka måste registrera sitt kontantkort om man ska betala med det. (Mycket riktigt: Exakt 15 timmar efter att jag försökte köpa resan fick jag ett sms från Comviq där de bad om mitt personnummer i utbyte mot att bryta betalspärren.) Detta för att förhindra penningtvätt.
Min fråga är då: Vem tror att någon bedriver penningtvätt genom att göra sms-betalningar på 36 kronor eller liknande småbelopp?
I själva verket handlar denna reglering förstås om att man vill ha kontroll på vem som använder kontantkorten. Egentligen är det förvånande att man fortfarande får använda dem anonymt. I Tyskland måste man sedan länge registrera sitt kontantkort, och det är knappast förvånande att detta nu sprider sig till Sverige också.
Men varför kan man då inte köpa en biljett på bussen i Stockholm?
Jag ringde SL:s kundservice för att fråga. Telefonisten bad mig vänta medan hon tog reda på svaret, som var: För att få bort kontanthanteringen och därmed rånrisken. Ett argument jag köper. Om det inte vore för att man inte heller kan betala med kort (vilket man t ex kan på Flygbussarna, som inte har någon kontanthantering). Jag frågade därför varför man inte kan betala med kort. På detta hade telefonisten inget svar, men hon gissade att det var för att det skulle ta för lång tid.
Mitt förslag till SL: Lista åtminstone de närmaste biljettförsäljarna vid de busshållplatser som saknar biljettautomat.
Nu har jag köpt remsa.
Pojkar, pojkar, pojkar…
July 10th, 2011, 2:16 | No comments
Ur tidningen Killen, nr 95 (1984).
Nyttan med telefonavlyssning
June 10th, 2011, 15:15 | 1 comment
Polisens telefonavlyssning ökade med 50 procent förra året till 2531 avlyssningstillstånd. En rapport från Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten menar att dessa avlyssningar “varit till nytta” i 67 procent av fallen:
Med nytta i det här sammanhanget avses att en misstänkt person frihetsberövats, att beslag gjorts eller att uppgifter använts som bevis vid en rättegång.
Nytta kan också innebära att misstankarna mot en person kunnat avskrivas och att denna kunnat avföras från utredningen.
Den där sista meningen … betyder den inte bara att polisen hade fel? Intressant definition av nytta.
Avföljningsregler på Twitter
June 3rd, 2011, 11:15 | 1 comment
Tre saker som får mig att avfölja twittrare (här gäller det Sverige):
1. Folk som bashar Pär Ström. Anledning: Det sker inte av politiska skäl, utan av sociala. Att klämma åt Pär Ström med någon fyndig formulering som i bästa fall kommer retweetas är ett sätt att säga det som alla andra säger, att följa mobben. Genom att upprepa det som det coola gänget på skolgården säger vinner man respekt. Dock inte hos mig. Oavsett vad man tycker i politiska sakfrågor bör man kunna mötas som vuxna människor, anser jag.
2. Folk som frågar vad engelska ord heter på svenska. Ja, vi förstår att din engelska är helt fantastisk! Så bra att det rentav ofta sker att du får upp ett engelskt ord i huvudet i stället för ett svenskt. Och vid dessa tillfällen måste twittra om detta i stället för att slå upp ordet. Du är så cool! Och om någon nu betvivlar syftet med dessa tweetar, vänd på saken och fråga dig hur många gånger en twittrare frågar vad ett svenskt ord heter på engelska. Som Majbritt sa: Just det!
3. Folk som twittrar om sina baaaaaaaaaaaaaaaarn.
Se Bamse lacka ur på Lille Skutt!
May 19th, 2011, 21:19 | No comments
Ritad av mig för ca 17 år sedan. Inte helt inaktuell! (Se även HD och HAX.)
Hur smakar en Eric Saade-kyss?
May 4th, 2011, 13:35 | 5 comments
Enligt Danny Saucedo så här:
Ljummen och pojkig, men lekfullt nyfiken.
Den rätta känslan
April 27th, 2011, 10:20 | No comments
Min vän Frippe rapporterar från Autobahn:
278 km/h enligt GPS:en. 320 på mätaren, men den har jag slutat lita på för länge sedan. Ryggsäcken skakade så i fartvinden att jag höll på att blåsa av motorcykeln. I morgon ska jag försöka nå 300. Men det är svårt. Även om man väntar in rätt tillfälle så kommer det till slut någon jävla Ford Mondeo som till varje pris ska köra om en lastbil, och så måste man panikbromsa. Min frambroms är nästan helt slut, så bromssträckan är egentligen längre än själva sikten framåt. Mycket handlar om en mental inställning, om att liksom hoppas jättemycket – och verkligen mena det.
Jag gillar hans inställning.
Latest Tweets
My most recently watched anime
My bike trips
- Fast evening ride
May 17, 2012
12,16 km in 00:25:07 (29,0 kph)
- Random city trip (old bike)
- May 16, 2012
- 23,62 km in 01:00:36 (23,4 kph)
- Rainy city trip (old bike)
- May 15, 2012
- 15,74 km in 00:40:07 (23,5 kph)
- Wannsee
- May 6, 2012
- 69,04 km in 02:26:32 (28,3 kph)
- Südring
- April 27, 2012
- 68,35 km in 02:43:04 (25,1 kph)
HR 150 bpm
Latest comments
- aljoshka: I noticed that there are some strange things going on with the sidebar over at the DJ blog also. Seems like you might wa
- Karl: It turned out that it was the new WP installation that messed up my sidebar by automatically assigning widgets to it, in
- aljoshka: *Knock knock* - Who's there? - Head crash!
- Oscar Swartz: Geee! Good work! It was very easy to put in an SSD in my old MacBook. But it also felt like buying a new computer. For 1
- Josh: Maybe SpiderOak would be something for you as a cloud storage service? In their FAQ they say: "SpiderOak never stores or
- Karl: Kul att se dig här. :) Kram!
- Karl: Exactly. In fact, I'm aiming more and more towards not really storing anything on my computer. It should be a "work stat
- Josh: Good job :) And the space problem is easily fixed with an external HDD, hey? You should be able to get 2 TB for less tha
- Sigrun: Looking good!!! Vad roligt att du har en blogg :) Kram! Sigrun
- Karl: Already looking forward to biking your routes, ubik! Did you get that Edge on ebay?
Archive
- May 2012 (4)
- April 2012 (14)
- March 2012 (4)
- February 2012 (9)
- January 2012 (7)
- December 2011 (10)
- November 2011 (1)
- October 2011 (15)
- September 2011 (5)
- August 2011 (5)
- July 2011 (5)
- June 2011 (4)
- May 2011 (10)
- April 2011 (9)
- March 2011 (3)
- February 2011 (6)
- January 2011 (12)
- December 2010 (8)
- November 2010 (14)
- October 2010 (8)
- September 2010 (8)
- August 2010 (8)
- July 2010 (8)
- June 2010 (8)
- May 2010 (12)
Admin
