Reaktion på Bonintervjun

April 19th, 2011, 8:00 | 1 comment

Helsingborgs Dagblad har recenserat nya Bon. Recensenten Johan Malmberg skriver bland annat:

Den enda text som frångår det småputtrigt självanalyserande (till skaran hör också Jonas Hassen Khemiris samtal med Jonathan Safran Foer) och bränner till är Luis Venegas intervju med Karl Andersson, mannen bakom bögfanzinet Destroyer som konsekvent pryddes av avklädda pojkar. Hans motivering till pojkbilderna är dubiös, men poängen att bilder av väldigt unga flickor inte alls väcker samma reaktioner som pojkbilder är förstås relevant.

Är det här jag ska skriva någon fyndig kommentar till ovanstående citat, så att det så att säga inte blir hängande i luften? Okej, vad sägs om: “Ser man på, det verkar ju nästan som att …” Hm, vad ska jag skriva nu? Det verkar ju nästan som att … Eller kanske en krångligare formulering innehållandes en negation: “Om det inte vore för xxx skulle jag nästan yyy.” Ja, det blir väl bra? Nu gäller det bara att fylla de fina formuleringarna med innehåll, en alltid lika svår uppgift. Eller jag kanske ska inleda med ett tillbakalutat “Man kan notera att …”? Då avslöjar jag liksom inte att jag egentligen blev superglad över att se mitt namn i tidningen, utan jag håller en distanserad och lätt blasé ton. Kanske göra lite Wikipediaresearch och koppla till något som ingen vet vad det är: “Som solipsisterna brukade framhålla: Det är alltid den som …” Ja, vadå? Om jag var en vanlig kille kunde jag skriva “word!” och om jag var en vanlig tjej i Bagarmossen kunde jag skriva “hepp!”. Men nu är jag ju en bög i Berlin. Jag kanske borde skriva något bitchigt? Så där bögigt liksom, fast ändå med en intellektuell touch? Typ: “Jag säger som Golda Meir: If it ain’t xxx it ain’t yyy.” Kanske pilla in ett “honey” också. Det blir väl en härlig slutkläm? Jajaaaaaaaaaaaa.

Protected: Research

April 15th, 2011, 15:37 | Enter your password to view comments.

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Takeshi Kitano-vecka på Silver

April 4th, 2011, 11:27 | No comments

Jag fick ett pressutskick från filmkanalen Silver. Enbart detta är anmärkningsvärt, att jag numera får pressutskick om japansk film. Vad kan man säga annat än – jippi! Silver skriver:

Den 8 april 2011 har Outrage, Takeshi Kitanos stora comeback till maffiagenren, premiär på svenska biografer. Med anledning av detta passar filmkanalen Silver på att hylla den japanska mästerregissörens mångfald genom att visa tre mycket olika Kitano-filmer som uppladdning i premiärveckan. Drama, action och det fullkomligt absurda väntar Silvers tittare under vecka 14.

Och filmerna som visas är:

• Achilles and the Tortoise (bilden) – Måndag 4 april klockan 23.00
• Zatochi – Tisdag 5 april klockan 23.00
• Glory to the Filmmaker! – Onsdag 6 april klockan 23.00

Ta chansen och se en av Japans mer egensinniga regissörer. Silver finns “hos operatörerna Boxer, Comhem, Canal Digital, Telia, Tele2 med flera, samt som mobil tv-kanal hos 3″.

Jag har sett två Takeshifilmer tidigare.

Kulturarbetare, ta ställning!

February 16th, 2011, 10:29 | 3 comments

Jag lyssnade på ett två veckor gammalt (1 februari 2011) avsnitt av Nya Vågen, och ett panelsamtal mellan Elsa Westerstad (kulturredaktör Fokus, född 1975), Martin Aagård (kulturjournalist Aftonbladet, född 1971) och Arkan Asaad (författare, född 1980):

Arkan Asaad: Vad jag uppmärksammat och blivit ganska bestört av är den här domen som fälldes i går, hur man bokstavligt talat dömde vår kultur och vår frihet, att det inte handlade om barnpornografi i den här frågan.
Jag är så starkt emot … det finns inget mer avskyvärt än barnpornografi. Men i den här frågan tycker jag inte man dömde rätt i det här fallet.
Jag tycker det var så oerhört synd att man inte gick in och förklarade vad den här killen hade gjort.
Man hittade bilder som var del i hans arbete, han jobbade med det här för att kunna översätta mangaserier. Jag själv har vuxit upp med mangaserier och anime. I mina ögon, när jag såg de här bilderna tyckte jag inte att det här var okej [att dömas för sådana bilder].
Och det var så tragiskt. Vad ska man göra i framtiden, ska man börja förbjuda de här nakna älvorna som vi sätter upp i olika konstmuseer? Ska man förbjuda trollfenomen? Ska vi börja förbjuda Astrid Lindgrens böcker?

Programledaren: För de här bilderna var alltså tecknade.

Martin Aagård: Har du sett de här bilderna som han dömdes för?

Arkan Asaad: Det har jag.

Martin Aagård: För jag har bara sett nån, som hade blivit friad, och den var ju inte så uppseendeväckande kanske.

Arkan Asaad: Det är väldigt vanligt inom den japanska kulturen där man i en surrealistisk värld bygger upp de här så kallade serierna, så man vet inte om de är vuxna eller barn … Det är en uppbyggd värld som är så långt från barnpornografi man kan komma.

Programledaren: Men du menar att man borde ha en lag där inte tecknade bilder ingår som en del av barnpornografibrottet? För måste inte hovrätten fälla honom med tanke på hur lagen ser ut?

Arkan Asaad: I det här fallet, man måste ju verkligen gå in individuellt i olika fall, men jag tycker att i det här fallet borde man hämtat nån som var expert i det här och lagt fram för dem som dömmer den här killen: Vad är manga? Vad är anime? Och var kommer det ifrån? Jag tror man dömde i okunskap, och det är det som är skrämmande.

Martin Aagård: Men det verkar ju som att rätten var inte så intresserad av att döma något hårt straff, för han fick ganska låga böter för det där …

Elsa Westerstad: Men jag måste ändå fråga, det är absurt vid första anblicken och man blir väldigt upprörd och tycker att det är märkligt och en trubbig lagstiftning. Men samtidigt. Det kan ju vara så att vi måste ha den här lagen för att vi inte ska normalisera vårt sätt att se på barn i sexuella situationer, alltså underåriga.
Förstår ni att det är mer ett sätt att påverka värderingar men också ett farligt sätt att trampa på yttrandefriheten, kanske.

Martin Aagård: Fast det är en farlig väg att börja på, om man ska påverka folks värderingar i konst. Konsten måste ju ändå få prova moraliskt förkastliga områden.

Elsa Westerstad: Svar ja, men samtidigt, om man ser barnen som utsatta och utan makt på ett sätt som andra i samhället faktiskt inte har.
Madeleine Leijonhufvud gick ut och sa att då skulle man kunna prata om kränkningar mot kvinnor också, men där skulle man ändå kunna ha en diskussion om barnen som utsatta och värnlösa på ett annat sätt än andra i samhället. Jag är också emot det men jag tycker det finns en diskussion att ta.

Asaad inleder vettigt naturligtvis – klart att domen är både tragisk och skrämmande. Även om jag tycker han motsäger sig lite när han först talar om det principiellt farliga med att förbjuda teckningar, och sedan om att “gå in individuellt”, där han verkar mena att just i detta fall borde mannen inte dömts eftersom det handlade om manga.

Men det som händer sen, efter att Asaad hållit sin inledning, gör mig obehaglig till mods. Man kunde förvänta sig att de två kulturjournalisterna skulle ge Asaad eldunderstöd, renodla argumenten och unisont fördöma den lag som på ett uppenbart sätt påverkar deras yrkesutövning. Men det gör man inte.

I stället för man ett verserat kultursamtal. Aagård beskriver den bild han sett (troligen den som Aftonbladet publicerade) som “inte så uppseendeväckande kanske”. Varför säger han inte: “Men det är ju helt SJUKT att en svensk tingsrätt ansåg att den här tecknade bilden var barnporr, vart är vi på väg, det här är OACCEPTABELT, det var också därför vi publicerade bilden i Aftonbladet, för att det är vårt ansvar som kulturjournalister att göra svenskarna uppmärksamma på vad som håller på att hända i vårt land!” Kort sagt: Varför tar han inte chansen att göra det enda vettiga, nämligen att ta ställning? Tydligt, inte på det där försiktiga kulturdebattsättet.

Westerstads uttalande lämnar mig närmast mållös. Hon är alltså kulturredaktör på Fokus, Sveriges Der Spiegel. Och hon ger sitt stöd åt lagen, i den mån man kan utläsa någon åsikt ur dessa försiktiga formuleringar som väl mest kan sammanfattas i hennes slutord om att “det finns en diskussion att ta”. Så fint.

Slutligen, programledaren Jenny Aschenbrenner. Hon ska vara den objektiva och den som förklarar för lyssnarna. Och hon har ju rätt i att det är lagen snarare än domen som man bör fokusera på.

Men ändå. Hon är programledare för ett kulturprogram i Sveriges Radio. Hur kan hon förnedra sig själv till att ha en objektiv diskussion om mangadomen? Den närmaste jämförelse jag kan hitta är när folk ska ha en objektiv diskussion om homosexualitet. För det enda som är värre än öppna homofobers glåpord är de där resonerande och förment förstående fraserna om “å ena sidan, å andra sidan”.

Vissa ämnen ska inte diskuteras, om ni missförstår mig rätt. I vissa ämnen är en diskussion värderande i sig, och det enda rätta är att gå ut och ta tydlig ställning. Så som ibland sker när det handlar om rasism. Jag tänker på när dagstidningarnas chefredaktörer går samman och kör en kampanj som säger: Vi accepterar inte detta. SÅ borde Kultursverige förhålla sig till mangadomen.

Bra om mangadomen

February 15th, 2011, 0:39 | No comments

Råkade genom Animeradion snubbla över Tomas Antilas blogg och detta inlägg om mangadomen. Läs! Det är inte bara vettigt, det är rörande också. Tomas skriver bland annat:

Jag vill att den här lagen försvinner OMEDELBART! Jag är inte pedofil och vill inte klassas som sådan. Jag är inte ett dugg intresserad av riktiga människor, och i synnerhet inte yngre personer. Verkliga människor lyssnar på mig, kramar mig och får mig att må bra och känna mig trygg, och börjar sedan hata mig och säga elaka saker om mig. Tecknade figurer gör ingenting. Dom varken hatar eller älskar. Dom existerar enbart i min fantasi. Det är det som är det magiska med tecknade figurer.

Han fortsätter:

En tecknad figur är inte en verklig människa, det är en symbol. Tecknaren kanske säger: det här är en skolflicka hon är femton år. Men när jag ser figuren tolkar jag symbolen på ett annat sätt. I mitt huvud gör jag om figuren till något jag kan relatera till. Jag ser aldrig åldrar, jag jämför alltid med mig själv. Jag ser det lite som teater; det finns en massa roller och sedan finns det folk som spelar de rollerna. Tecknaren är i regel alltid mycket äldre än den tecknade figuren. Det är tecknaren som spelar den yngre figuren, det är inte på något sätt en verklig ung person. Det är blott en tolkning, en skev verklighet, på sin höjd ganska trovärdig.

Och avslutar:

Men jag är verkligen ledsen Asuka, jag kan inte älska dig längre. Jag föll för dig redan när jag var i din ålder, och har älskat dig sen dess. (förutom ett kort Ayanami Rei-uppehåll 2005) Men tyvärr blir jag bara äldre och äldre för var dag som går, medan du fortsätter att vara fjorton år. I min fantasi är du 25 och ständigt sur över att jag inte tar itu med mitt liv. Men lagen säger att du är fjorton och jag inte får ha bilder på dig. Jag kommer ta bort dig, jag önskar bara att jag kunde ta bort dig från mitt egna minne lika lätt. Jag kommer aldrig glömma hur mycket du betydde för mig, och hur mycket jag älskade dig. Jag minns när jag såg “You can (not) advance” i våras. Jag älskade verkligen scenen när man förstod att du likt alla andra också var väldigt, väldigt ensam, och inte ville sova själv. Jag hoppas att du nån dag kan förlåta mig, men jag kunde aldrig vara den du ville att jag skulle vara.

Verkar finnas mycket mer att läsa på den bloggen, men det här var väl en bra början!

Det finns en gräns, Google

December 29th, 2010, 12:29 | No comments

Ännu en påminnelse om att jag måste lämna Google tids nog, det är ju bara så smidigt att använda att jag låter det bero ett tag till …

I vilket fall, detta är typ första gången jag läser annonserna som visas intill ens mejlväxling. Och vad läser jag:

Så långt har det gått alltså. Jag korresponderar med vänner om våra liv och intill oss står tre månglare och erbjuder sina terapitjänster. Jag bara: What?! Jag tror inte att jag till fullo fattat vad Adsense egentligen är.

Prata inte om det

December 23rd, 2010, 11:00 | No comments

Är mycket imponerad av Johanna Koljonens makt i svenska media. Jag läste hennes twittrande från Berlin, och när jag nu är i Sverige hittar jag stora Prata om det-artiklar i flera tidningar. Men samtliga jag läst (finns ingen anledning att nämna vilka, jag är inte ute efter polemik här, i synnerhet inte i fråga om så personliga grejer) handlar om något annat än vad som jag uppfattade som Johannas ursprungstanke. Den faktaruta som ramade in texten i två av tidningarna jag läste är talande:

I spåren av misstron mot kvinnorna som anmält Wikileaks Julian Assange…

Är det bara jag som uppfattar formuleringen som att Prata om det-initiativet ställer sig på kvinnornas sida? Johannas första text i DN uppfattade jag som mer neutral, även om bara det faktum att ämnet togs upp förstås kan ses som ett statement i sig.

Johannas text hade också en finess som de andra texterna jag läst saknar. De har uteslutande handlat om att skribenten varit med om något obehagligt, och den underförstådda kontentan – som uttrycks fegt mellan raderna – är att detta är en katastrof, att varje beröring som inte känns rätt är fel. De gråzoner som initiativet säger sig vilja prata om existerar inte. En skribent avslutade sin text så här:

En gång försökte jag förklara att penetrationen gjorde ont, att jag skulle föredra om vi gjorde något annat. Man kan söka hjälp för sånt, sa han.

Tadam! Här finns inte någon vilja att prata om det. Det där sättet att formulera sig uppmanar oss i stället att skaka upprört på huvudet, vifta indignerat med pekfingret och säga: “Fyyy!!!”

Tja, det var min spontana kommentar. Jag avstår helt från länkar den här gången och jag har faktiskt inte ens varit inne på Prata om det-sajten – den här posten var mer for the record. Man måste välja vad man lägger sin energi på, och just nu ska jag lägga den på att läsa ut den svenska översättningen av Pasolinis Amado Mio.

Hejdå, Ecpatbanken

November 24th, 2010, 12:21 | 5 comments

SvD publicerar i dag en artikel av typen omarbetat pressmeddelande:

Banker går samman mot barnpornografi

Det handlar alltså om Svenska Bankföreningens så kallade “Finansiell koalition mot barnpornografi“. Jo, man skriver det lite otidsenligt i obestämd form, ungefär som “Kristen Demokratisk Samling”. (Koalitionens ordförande är för övrigt kristdemokraten Mats Odell.) Initiativet togs av Skandiabanken och innefattar numera 13 banker. Idén är att förhindra transaktioner där någon försöker köpa “barnpornografi”. För att kunna göra detta samarbetar man med Rikskriminalpolisen och Ecpat.

Och det är där problemen med detta i grunden lovvärda initiativ börjar, eftersom Ecpat är en ytterst tveksam organisation.

Men den stora frågan är naturligtvis:

Varför koncentrera sig på betalningsströmmarna i stället för att stänga ner sajten och ställa de ansvariga inför rätta?

Det är mycket i artikeln som tyder på att det här inte handlar om barnporr. Till exempel passusen om att man “inte identifierar enskilda betalningar” och att det därför inte “blir problem med integritetsfrågan”. Men integritetsfrågan är väl knappast något problem om det handlar om att identifiera individer som begått ett brott och bör lagföras?

Skandiabankens informationschef Lena Hök säger till SvD:

– Visst finns det folk som tycker att allt ska vara fritt på internet, men det här handlar om kriminell verksamhet och det ska vi inte medverka i.

Va? Det finns väl ingen, inte ens jag, som tycker att barnporr ska vara “fritt på internet”? Det känns som att Lena Hök spelar på något slags “det finns vissa nätfundamentalister som är emot det här”. Men det finns det inte. Ingen har använt argumentet att “allt ska vara fritt på internet” när det gäller barnporr. Om vi pratar “riktig” barnporr alltså, det vill säga de “dokumenterade sexuella övergrepp på barn” som ordet en gång stod för.

Problemet är, som vi alla vet, att barnporr i dag kan betyda lite vad som helst. Serieteckningar klassas till exempel som barnporr i Sverige. Har du en vårdnadstvist kan du ringa polisen och säga att ditt ex minsann innehar en massa snaskiga exemplar av Mystiska 2:an, så kommer de på tre röda och beslagtar barnporren. (Jo, Mystiska 2:an var föremål för en barnporrskandal på 80-talet, vilket jag berättar om i sista numret av Destroyer, som kan köpas på papper här och som pdf här.) Ecpat har gett sitt uttalade stöd till denna tolkning av lagen, och Rikskriminalens barnporrgrupp har sedan länge gjort samma tolkning, dvs att teckningar kan vara barnporr, när de utformar den spärrlista som de största svenska internetoperatörerna frivilligt följer. Listan är full av sajter med tecknade serier, har det visat sig vid de få tillfällen då någon lyckats granska den.

Barnporr i Sverige i dag kan alltså betyda lite vad som helst. Förutom tecknade serier kan också de foton som tonåringar tar av sig själva och skickar till sin flick- eller pojkvän falla inom begreppet. Exakt vad är det som bankerna ska strypa betalningsströmmarna till? Det kommer vi aldrig få veta, och det kommer aldrig någon reporter att våga fråga.

Min egen tidning Destroyer blev troligtvis föremål för bankernas samarbete med Ecpat – det är därför jag intresserat mig för det – trots att den var fullständigt laglig. (Om detta skriver jag i boken Bögarnas värsta vän – historien om tidningen Destroyer – köp t ex på Adlibris eller hos mig.)

Om det är denna form av “barnporr” som bankerna ägnar sig åt att strypa betalningsströmmarna till – eftersom de har Ecpat som rådgivare – får följande text från Finansiell koalition mot barnpornografis hemsida (fast förmodligen direktkopierad från Ecpat) betraktas som i bästa fall vilseledande:

Barnsexhandeln, där handeln med bilder på sexuella övergrepp på barn ingår, har ökat kraftigt på senare år och den beräknas omsätta mångmiljardbelopp. det är den tredje mest lönsamma kriminella verksamheten efter narkotika- och vapenhandel.

UNICEF uppskattar att över en miljon barn varje år faller offer för sexhandeln runt om i världen. En stor del av handeln sker via internet där köpare och säljare försöker använda traditionella betalningskanaler för att överföra pengar mellan varandra.

Enligt polisen stoppas i Sverige 50 000 försök varje dygn för att nå illegala webbplatser med övergreppsbilder på barn.

Stora ord. Stora summor. Ännu större goodwill.

Jag har varit kund i Skandiabanken sedan starten 1995. Nöjd kund, rentav. Så nöjd att jag inte lämnade banken ens när dess vd Fredrik Sauter år 2008 började skriva debattartiklar tillsammans med kristdemokratiska politiker och skicka ut spam om samarbetet med Ecpat. Men det finns gränser. Jag kan inte ta ett företag som samarbetar med Ecpat seriöst, och har därför inlett flytten från Skandiabanken. Eftersom jag har en stor del av mitt finansiella engagemang där är det inte helt okomplicerat. Men det är värt det. Tack för de här 15 åren och lycka till med bekämpningen av omoraliska serieteckningar!

Avslöjande: Det är jag som är …

November 12th, 2010, 9:25 | 2 comments

Jag kommer ut! Läs mitt pressmeddelande och förundras.

Trevlig helg!

Ett värdigt slut för Destroyer

November 4th, 2010, 0:56 | 2 comments

Mediereaktionerna på Bögarnas värsta vän – historien om tidningen Destroyer (köp den här!) har varit över all förväntan. Jag hade skickat ut recensionsexemplar endast till DN, SvD, Aftonbladet och UNT. Expressen hörde talas om boken och bad att få recensionsexemplar de med. Även SvD hörde talas om boken på annat sätt, så jag fick skicka ett till ex till dem eftersom det första kom bort.

Bögarnas värsta vän fick nästan hela kulturuppslaget i Aftonbladet, och närapå helsidor i såväl Svenska Dagbladets som Expressens kulturdelar – se bilden ovan. Min vän Oscar Swartz kommenterar:

Att en bok med en upplaga på 500 ex får en helsida på – hittills – tre av huvudstadens fyra stora kultursidor säger nog något, men vad?

Man kan tillägga att jag dessutom publicerat boken på eget förlag. (Jo, det fanns ett litet konstförlag som ville ge ut, men jag tyckte att egenförlag passade bättre eftersom jag gjort i princip allt själv med Destroyer, som ju boken ändå handlade om.) Som Oscar också nämner hade jag medvetet inte kontaktat gaymedia alls angående bokreleasen. Under åren med Destroyer blev det nämligen tydligt att det var mode-, konst- och kulturvärlden som på allvar intresserade sig för tidningen – inte gayvärlden.

Här är alla reaktioner hittills på Bögarnas värsta vän – historien om tidningen Destroyer:

Aftonbladet Kultur 27 oktober 2010: En sorglig pojkdröm. Av Ulrika Stahre. Citat:

Det är en spännande samtidshistoria som berättas, som handlar om ett dagligt slit, om utsatthet, om uppkäftighet.

Svenska Dagbladet Kultur 27 oktober 2010 (pappersupplagan 28 oktober): Bögarnas värste vän är tillbaka. Av Tobias Brandel. Detta är ingen recension, utan en kulturartikel där Sören Juvas, Johan Hilton och jag själv intervjuas. Artikeln hade också en puff på förstasidan, och så hamnade ett Destroyeromslag på kulturdelens förstasida:

Destroyer på framsidan av Svenska Dagbladet Kultur.

Expressen Kultur 3 november 2010: Gossedyrkan. Av Karin Olsson, Expressens kulturchef. Ingress:

Karl Andersson ger ut en bok om sin tid som utgivare av det omdiskuterade gaymagasinet Destroyer. Karin Olsson funderar över gränsdragningarna i diskussionen om konstens frihet.

Artiklarna i Aftonbladet och Svenska Dagbladet uppfattade jag som positiva/neutrala, den i Expressen som mer kritisk, dock på ett ganska förutsägbart och, som jag tycker, lite fräckt sätt. Jag gillar dock att Karin Olsson beskriver fotografen Will McBrides porträtt av Siddartha och Govinda från 1969 (som publicerades i Expressens pappersupplaga) som “underåriga fattigpojkar i höftskynke”. Ofta när kontroversiella konstnärer blir kända brukar de bli unisont hyllade, tänk Larry Clark. Det är starkt att gå emot detta och konstatera att motivet faktiskt föreställer två fattigpojkar. Vad man sedan tycker om det är en annan sak.

Jag är mycket nöjd med medieresponsen. Bögarnas värsta vän avslutar det konstprojekt som Destroyer var. Jag var inte ute efter en ny debatt om gayrörelsen och andra frågor som Destroyer aktualiserade – det var intressant så länge tidningen existerade. Förutom att vara en rafflande och viktig historia om de reaktioner Destroyer väckte är Bögarnas värsta vän ett sätt att sätta punkt.

I det avseendet var releasefesten förra onsdagen viktig. Tack för att du kom, om du var där!

En av mycket få bilder jag bad en kompis att ta med sin mobil under kvällen.

Jag måste säga att det var en fantastisk känsla att bli intervjuad inför 50-talet åskådare (fler trängdes utanför men kunde inte komma in) av Snövit på galleri Pony Sugar. Att få frågor från publiken och slutligen läsa ett kapitel högt ur boken. Att få applåder och blommor! (Den största buketten innehöll även tistlar och ett kort med en text som inleddes “Genom tistlarna, alltid.”) Festen blev en värdig avslutning för Destroyer, vars omslagspojkar under hela kvällen blickade ner på publiken från galleriets väggar.

Karl Andersson (dvs jag) intervjuas om sin bok Bögarnas värsta vän.

Det har bloggats om Bögarnas värsta vän också:

Oscar Swartz: Kulturkritikern som blev Bögarnas värsta vän. Måsteläsning! Citat:

[D]et sammantagna resultatet av Destroyer är en massiv kulturkritik, inte bara ett dyrkande av skönheten. Där finns alltså en mängd analyserande artiklar och intervjuer med personligheter från både kultur och akademi. Blandat med något som en del kanske kan tycka är osmakligt objektifierande och sexualiserande. Den kulturkritiken kan man läsa en del av i boken. Men egentligen är den ett projekt i sig. Att Destroyer är namngiven efter Camille Paglia är signifikant.

Unni Drougge: Bögarnas värsta fiende. Citat:

När Karl Andersson kallades till polisförhör i Prag, där han bott en tid, för att någon anmält Destroyer, kom Prags polismyndighet inte till någon annan slutsats än att det var homofobi som låg bakom anklagelsen. Karl fick gå efter förhöret och inget åtal väcktes. Och detta var alltså i Prag, där man kanske skulle kunna förvänta sig en mindre tolerant inställning än i Sverige.

Maria Abrahamsson: Varför ogillar bögar sina vänner? Citat:

Karl Anderssons bok Bögarnas värsta vän ligger på köksbordet. Det  är där jag förvarar högen med oundviklig läsning.

之乎者也: Bögarna i den sexuella hierarkin. Citat:

Karl Andersson anses vara något slags representant för en hel rörelse i det han gör, vilket är varför bannorna främst kommer från homorörelsen snarare än från Ecpat …

Johanna Sjödin: Fram för fler sexuellt utmanande män! Citat:

Det är symptomatiskt att Destroyers omslag skapar upprördhet för att tidningen vänder sig till homosexuella män. Det är först när bögar åtrår män (gärna heteromän) som mäns sexualitet inte tas förgiven, som den ses som ett problem och som unga män är skyddsvärda och faller offer för andras attraktion och sexualitet. Om det är okej att män tänder på unga kvinnor borde det vara minst lika okej att män tänder på unga män utan att det blir en peddodebatt.

Opassande: Hälsosam sexualitet. Citat:

Måste bögar vara mer präktig-sexuella än andra grupper?

Dessutom: Kommer strax, Fajaf blog och Panchamkauns. Samt Bengt Helds blandning av konspirationsteori och lögner.

Tack för den här tiden, alla Destroyerläsare och andra intresserade. Tidningen går ännu en tid att köpa på Ilovemags, där även boken säljs – med personlig dedikation om du så vill. (Om denna kråka är oviktig för dig så finns boken också på Adlibris, Bokus, Bokia och flera andra svenska bokhandlar.)

Nu går jag vidare till andra spännande projekt!

« Newer posts — Older posts »

Latest Tweets

My most recently watched anime

Bakuman 2	Bakuman	Ro-Kyu-Bu!

View my whole list

My bike trips

• Random city trip (old bike)
•   May 16, 2012
•  23,62 km in 01:00:36 (23,4 kph)

• Rainy city trip (old bike)
•   May 15, 2012
•  15,74 km in 00:40:07 (23,5 kph)

• Wannsee
•   May 6, 2012
•  69,04 km in 02:26:32 (28,3 kph)

• Südring
•   April 27, 2012
•  68,35 km in 02:43:04 (25,1 kph)
•  HR 150 bpm

• Berlin Neukölln to Fürstenwalde
•   February 25, 2012
•  52,46 km in 02:23:15 (22,0 kph)

Latest comments

• aljoshka: I noticed that there are some strange things going on with the sidebar over at the DJ blog also. Seems like you might wa
  
  
• Karl: It turned out that it was the new WP installation that messed up my sidebar by automatically assigning widgets to it, in
  
  
• aljoshka: *Knock knock* - Who's there? - Head crash!
  
  
• Oscar Swartz: Geee! Good work! It was very easy to put in an SSD in my old MacBook. But it also felt like buying a new computer. For 1
  
  
• Josh: Maybe SpiderOak would be something for you as a cloud storage service? In their FAQ they say: "SpiderOak never stores or
  
  
• Karl: Kul att se dig här. :) Kram!
  
  
• Karl: Exactly. In fact, I'm aiming more and more towards not really storing anything on my computer. It should be a "work stat
  
  
• Josh: Good job :) And the space problem is easily fixed with an external HDD, hey? You should be able to get 2 TB for less tha
  
  
• Sigrun: Looking good!!! Vad roligt att du har en blogg :) Kram! Sigrun
  
  
• Karl: Already looking forward to biking your routes, ubik! Did you get that Edge on ebay?
  
  

Archive

• May 2012 (4)
• April 2012 (14)
• March 2012 (4)
• February 2012 (9)
• January 2012 (7)
• December 2011 (10)
• November 2011 (1)
• October 2011 (15)
• September 2011 (5)
• August 2011 (5)
• July 2011 (5)
• June 2011 (4)
• May 2011 (10)
• April 2011 (9)
• March 2011 (3)
• February 2011 (6)
• January 2011 (12)
• December 2010 (8)
• November 2010 (14)
• October 2010 (8)
• September 2010 (8)
• August 2010 (8)
• July 2010 (8)
• June 2010 (8)
• May 2010 (12)

Admin

• Log in
• Wordpress
• XHTML