Musashi-Kosugi

March 28th, 2012, 11:45 | No comments

This is where I stay now.

Category: English, Japan
Tags: Japan trip March 2012, Musashi-Kosugi

Tokyo in the rain

March 23rd, 2012, 15:41 | 1 comment

Tokyo is quite fun in the rain too. (Yes, I went here for a third time in less than half a year!) I’m too exhausted to write anything more right now. Always a good sign.

Category: English, Japan
Tags: Japan trip March 2012

僕のアップデート

February 28th, 2012, 22:59 | 5 comments

こんばんは！

まだベルリンに住んでいて日本語を勉強しているが、二週間まえに新しい仕事を見つけました：今、スウェーデン語の先生をしています。面白いですが、元気がたくさん必要だよね。そして、レッスンの準備は時間がかかります。

僕はもう仕事が二つあるから、昨日、社長に「辞めるよ」と言いました。

社長はちょっと怒ったと思います。「どうして辞めたいですか」と聞きました。

僕は「給料は最低だから」と言いました。「でも、今、スウェーデン人の友達はアルバイトを探しているので、先生の興味があるでしょう」と言いました。

社長は「カールさんは世界一いい社員だから、辞めないで下さい！」と言いました。

僕は、「残念辞めなくてはいけません。ごめんね」と答えました。

社長は泣いて「すみません、ちょっと話しにくいですが、カールさんは絶対に辞めてはいけません！」

僕のシャツの袖を握ったから、僕は「僕に触らないで下さい！終わってしまいました。行くよ。」

社長は分かったでしょうね。「分かったよ、行ってもいいです。さようなら。」と言いました。

じゃあ、今、仕事はないから、アニメを見るつもりです。

ではまた！

Category: Japanese, Personal
Tags: 日本語の練習

First spring bike trip!

February 25th, 2012, 23:13 | 3 comments

[iframe http://connect.garmin.com:80/activity/embed/152440856 465 548]

Berlin is getting warmer and less rainy. For today the Deutsche Wetterdienst had issued this warning:

Winds of 50-60 kph – a great opportunity to get out for spring’s first bike trip! Since the winds came from the west, I biked east. And yeah, it was pretty nice! Strong tailwind almost all the time.

I had no plan as I got out, but had looked at the map yesterday. So I happened to bike all the way to Fürstenwalde – 52 kilometers with an average speed of 25,7 kph (44,3 maximum) – and took the RE-train back for 8,20 euro (5,20 for me and 3 for the bike). Very convenient.

Btw, I used my old bike cause neither me or my road bike were prepared for a real Cannondale Caad10 experience. This was more like an improvised little teaser. And here are the photos:

I passed S-bahnhof Berlin Schöneweide.

Dahme, the stream before entering Köpenick. Dahme (だめ) means “no good” in Japanese.

My GPS Garmin Edge 800. And oh, I’m a velophile.

Coffee break in a Norma supermarket in Müggelheim.

Lots of little streams in the nature reserve Gosener Wiesen.

Gosener Kanal.

Nice layout.

The concept of spring is always nicer than reality.

Gosen.

Vintage graffiti, cute.

The church in Neu Zittau. Sorry for the focus, I’m taking these images as I’m biking, and I’m using an old Nokia N73 mobile camera that is so slow that the picture is taken about 2 seconds after I push the button.

My first photo attempt of that church, you can see the door of it top left.

Dark clouds were approaching. This is also in Neu Zittau.

I found a smart way to cross Berliner Ring – the autobahn.

Hm.

Crossing Berliner Ring.

A house.

A supercool bike path called Spree Radweg, or was it Spreewald Radweg?

Spring…

The last photo – soon I would approach Fürstenwalde.

Category: Biking, English
Tags: Berlin, bike tour, Fürstenwalde

Problemet med hen

February 24th, 2012, 14:25 | 18 comments

Jag känner att det är dags för mig att ta bladet från munnen i hen-debatten. Jag gör det som språkvetare och tidigare “hen”-förespråkare.

Ja, på Språkkonsultlinjen vid Stockholms universitet diskuterade vi “hen”/”henom” kring 2001. I en rapport jag skrev om Migrationsverket, där jag gjorde praktik, rekommenderade jag att man använde ordet i utredningar där könet var oviktigt eller inte fick avslöjas. Jag förespråkade alltså ett användande av “hen” redan för mer än 10 år sedan.

Men myndighetsspråk och lagtexter är en sak, vardagligt språk en annan. Jag är kritisk till all påverkan uppifrån på språkanvändning. Det bästa som sagts i hendebatten sades av DN På stans åsiktsmaskin:

Om svenska folket tycker att ”hen” är ett användbart ord så kommer det att användas och därmed bli en del av språket. Om folket finner ”hen” onödigt kommer det inte att bli en del av språket.

Ja, så enkelt är det. Allt annat är social ingenjörskonst. Jag tror inte att “hen” kommer att bli en del av svenska språket. Anledningarna är både språkliga och politiska. Om vi börjar med de språkliga:

Man får ofta höra av “hen”-förespråkare att finskan minsann har ett sådant här system för genus. Alltså kan det inte vara helt fel. Nej, det är sant. Det är inte fel. Det är finska. Ungerskan har också samma ord för “han” och “hon”. De säger “ö”. (Mitt ungerska ex hade jättesvårt att skilja på “han” och “hon” i svenska och engelska.)

Men man ändrar inte språket hipp som happ. Ändringar sker, som På stan påpekar, inte genom dekret uppifrån utan genom hur språket används. Svenskan hade en gång i tiden objektsformen “ham” i stället för “han”, men den försvann. Danskan har den kvar. Dessa förenklingar brukar ofta kallas “språkets förfall” av upprörda insändarskribenter. Jag kallar det språkets utveckling. Bottom line är att den sker intuitivt, under lång tid, och på ett sätt som inte går att sätta fingret på.

Det finns dock ordgrupper som är lättare att ändra på, och där förändringar sker snabbare. Substantiv är den mest tacksamma ordgruppen att förändra. Det är därför, Jorunn Friis Reset, som ordet “snippa” hade så lätt att ta sig in i svenskan. En annan anledning är förstås behovet. Föräldrar hade inget bra ord för det som kom att bli “snippa”, en bra anledning att börja använda ett nytt ord. Ordet “okej” kom in i svenskan på samma sätt – det gav oss ett fantastiskt ord som vi inte visste att vi saknade! Verb är också rätt flexibla. Man kan embrejsa och förstå nya verb utan större besvär.

Men “hen” är alltså ett pronomen, och sådana är svårändrade. De är att likna vid andra småord som till exempel konjunktionerna: “och”, “eller” osv. Dessa småord sitter i vår ryggmärg snarare än i vårt medvetna språkanvändande. Att ändra på dem innebär ett instinktivt motstånd. Det måste finnas goda skäl om vi ska in och mixtra i de mest grundläggande orden. Mer om det snart.

Det här med instinktivt motstånd: Jag har bytt förnamn en gång i tiden. Jag har alltid haft Karl som andranamn, men när jag började använda det som tilltalsnamn 1996 upplevde jag hur svårt mina nära hade att vänja sig vid det. Jag krävde förstås att de skulle respektera mitt namnbyte. Värst var det för familjen. Det var pinsamt för oss alla i början. Det gick, men det tog några år och stor envishet. Jag berättar detta bara för att visa hur viktigt språket är för oss, framförallt när det gäller människor.

Så långt alltså de språkliga skälen till att användandet av “hen” och “henom” är mer problematiskt än vad många inser.

Låt oss gå över till de politiska skälen:

När jag rekommenderade Migrationsverket att använda ordet “hen” år 2001 var det som sagt av praktiska skäl. I anonymiserade texter fick den omtalades kön inte framgå. “Hen” var alltså en teknisk term som gjorde texterna smidigare än att ständigt hänvisa till “den tilltalade” eller “personen i fråga” osv.

Men det jag nu läser i tidningarna handlar om något annat. En pappa som nyligen börjat använda ordet “hen” säger om sina barn – apropå vilket pronomen de kommer att använda när de växer upp:

Känner de sig inte som en ”han” eller ”hon” är det väl skitbra om det finns ett ”hen”.

I dag är alltså “hen” snarare att betrakta som en identitetsmarkör än en teknisk lösning. Och då är det faktiskt inte självklart att man är för ett införande av “hen”, även om man är en modern människa och inte stockkonservativ (vilket man utmålas som om man är kritisk till ordet). För vad innebär det egentligen? Vilken politisk ideologi representerar begreppet? Jo, den om att könsroller är fel. Vilket varit den dominerande inställningen i Sverige de senaste ca 20 åren. I Sverige i dag går alla föräldrar runt och skäms över att de nog inte uppfostrar sina barn så könsneutralt som de borde.

Men åsikten att könsroller är fel är inte teoretiskt grundad. Den har bara blivit just den trendiga åsikt som man ska ha i Sverige i dag, och som man blir retad av kultursidorna för om man inte har. Därför bör vi inte diskutera om “hen” i sig är bra eller dåligt. Vi bör diskutera om könsroller är bra eller dåliga.

Elise Claeson säger att “hen” gör barn förvirrade. Självklart. Deras föräldrar och förskolelärare saknar ju den teoretiska grunden. Alltså använder de inte ordet övertygande, utan för att de vill vara moderna föräldrar i framkant, oavsett vad detta nu innebär för stunden.

Däremot tror jag inte att några barn kommer ta skada av “hen”. Skada tar man av andra saker. Tvärtom är det nog så att föräldrar som lägger så mycket kraft på sina barns pronomen nog också lägger kraft på resten av uppfostran.

Själv är jag en stark förespråkare inte bara av könsroller utan av alla roller. Det är de som gör oss till människor. Därför är jag kritisk till införandet av “hen”, men än mer kritisk är jag till det unisona hyllandet av ordet.

Category: Politics, Swedish
Tags: hen

My blood type

February 24th, 2012, 12:43 | No comments

I don’t know it. Cause I’m a Swede. Do you know yours – and what’s your nationality?

The reason why almost every Japanese knows their blood type is because they attach personalities to them, a bit like we do with horoscopes – we know it’s bogus, but it’s fun.

Nicely translated image from Japan Probe:

Category: English, Japan
Tags: blood types, Japan, statistics

Superdeal in the annual book sale

February 21st, 2012, 12:34 | No comments

Tomorrow the traditional annual book sale (“bokrea”) begins in Sweden. It’s a relic from a past when sales were regulated. A certain Wednesday in Feburary, the book shops were allowed to start the sale. I remember this Wednesday morning as magical – more than once I stood in a line before the shop openend at an unusually early 7 AM.

Nowadays sales are not regulated, but the book business still plays with this silly rule in order to create a buzz and make customers think they’re getting a good deal, despite with internet shopping and heavy subsidised bestsellers real “annual book sale deals” hardly exist anymore.

Except this one:

My book Bögarnas värsta vän – historien om tidningen Destroyer (the Swedish original edition of Gay Man’s Worst Friend – the Story of Destroyer Magazine) is for sale at Adlibris for only 49 crowns.

I’ll tell you why this is a real deal:

What you pay to Adlibris: 49 crowns
What Adlibris pays to me: 36 crowns
What I pay to Deutsche Post in shipping to Adlibris for each book: 17 crowns

So what I receive in the end is 36 – 17 = 19 crowns. And since the book was more expensive than that to print, I lose money on each sold copy. If that’s not a deal, then what is!

However, there are only 10 copies available for this price, and I’ll probably stop selling in Swedish bookstores altogether in the future, cause I don’t think it’s worth it.

Category: English
Tags: Bögarnas värsta vän, bokrea

1,5 years of Japanese studies – passed the JLPT N5!

February 18th, 2012, 14:25 | 2 comments

Today I’ve studied Japanese for exactly 1,5 years – I began on 18th August 2010. In December last year I wrote the JLPT – Japanese-Language Proficiency Test. I wrote the N5, which is the lowest level of five. The results came timely for my 1,5 years celebrations, cause they arrive yesterday. And I passed!

Here are the details. Keep in mind the scores are not the actual raw scores, but scaled scores. I actually thought I did better than this, but nevermind. At least I got A’s in all sections. That means I got at least two thirds of the answers right.

An important mark has been passed! In July I’ll conquer the N4 level in Hamburg. (JLPT can be written twice a year, but Berlin only offers the December test.)

In other studies, I’ve kept up vocabulary training with Iknow – here’s my Iknow status as of today:

I’ve also kept up my tandem training with Kohei.

What I’ve done less of is grammar. I’m currently on chapter 18 in Elementary Japanese, volume 2. But I’m doing Genki II simultaneously.

Last week I started teaching Swedish to Germans at a language school. Yeah, I got a sudden offer and thought I should accept as a way to get out of my comfort zone. (A job that demands I leave my flat is unusual – and good – for me!) I’ve only had two lessons so far, with two different groups, but they’ve demanded plenty of preparations, not to mention anxiety – I’ve never teached before! So I’ve sort of abandoned Japanese for Swedish in the last week.

Anyway, that’s it. In the next few months you’re hopefully going to see some concrete examples of how I’ve put my fresh Japanese knowledge to use. Now, back to your text book, Karl!

Category: English, Japan, Japanese
Tags: Japanese, JLPT, learning Japanese

Japan vs the West – statistics and graphs

February 10th, 2012, 17:10 | 7 comments

It’s easy to idealise a certain country or people, as I frequently do with the Japanese. But let’s take a look at the hard facts, according to the various country “top lists” available on Wikipedia. In this post I’ll focus on life and death matters.

I’ve compared Japan with Sweden (since I’m Swedish), Germany (since that’s where I live) and the US (just to get some perspectives on how diverse “the West” apparently is). Here we go:

1. Life expectancy

I consider life expectancy the most basic and most comprehensible way to measure a country’s success. With a life expectancy of 82,6 years, Japan is number 1 in the world. Sweden is number 9 with 80,9 years. Germany and the US come in at place 20 and 36:

2. Homicide rate

Just like life expectancy, the murder rate is easy to measure and compare between countries. (Crimes like rape and abuse might be defined differently in different countries, but a murder is always a murder.) Japan is famous for its low homicide rate of only 0,46 murders per 100 000 inhabitants and year.

This again makes Japan the world winner, because you can’t really count countries like Monaco and Iceland, the only two countries that score higher. (With a population of only 36 000, Monaco’s most recent murder rate is 0,00. Down from 3,1 in 2006. The statistics fail with such small populations. Likewise, Iceland’s most recent score is 0,31 – but only in year 2000 it was 1,79. Iceland has 318 000 inhabitants.)

USA’s score of 5,0 murders per 100 000 inhabitants per year is 10 times higher than Japan’s. And 5 times higher than Europe’s average. I knew there were many murders in the US, but I didn’t know there were that many.

3. Traffic deaths

These results make me proud as a Swede. With only 2,9 traffic deaths per 100 000 inhabitants we’re the world number 1, because counting states with under 100 000 inhabitants is just ridiculous. (The world number 1, Marshall Islands, scores 1,7 and has a population of 68 000 people.) But Japan is close to Sweden with 3,85. Germany is not bad either, considering its car culture. As with murders, USA scores spectacularly bad.

4. Suicide rate

When I rant about how good Japan is, people always tell me: “But isn’t there an awful lot of suicides in Japan?” Well, here’s the answer: There is! Even though Japan, as the world number 7 in most suicidal nation, is far from South Korea (31,2 suicides per 100 000 inhabitants per year) and the “winner” Lithuania (34,1).

My spontaneous reflection: I think that suicides reflect the Japanese honour culture. There are plenty of suicides in early Japanese literature (Saikaku for example), and Japan’s probably most famous author Yukio Mishima killed himself through seppuku (harakiri) in 1970 after a failed coup attempt. I can think of more charming cultural traits than this suicide-fetish, but at least it’s better to kill yourself than to kill others. There is also a beauty in the black-and-white pureness of the act, reminding of the perfection of the tea ceremony, but that’s another post.

5. Cigarette consumption

What, Japan loses again? Well, I’m not surprised. Cigarette vending machines are ubiquitous in Japan, and you can smoke in most restaurants and cafés. It’s a mystery why Japan’s high cigarette consumption is not mirrored in its life expectancy. Maybe tobacco isn’t so bad for you after all? And like with the suicides: Cigarettes might be unhealthy, but at least they only kill yourself.

6. Birth rate

This is where the US gets back the population it lost in traffic accidents and murders. Sweden scores surprisingly well, which is probably due to the world’s most heavily subsidised parental leave. I worry about Japan though.

Does anyone feel tempted to draw any conclusions from these statistics?

Category: English, Japan
Tags: Germany, graph, Japan, statistics, Sweden, USA

Kazuma Ikezawa action figure

February 2nd, 2012, 12:49 | 3 comments

The main character in Summer Wars is Kenji Koiso. He’s 17. But it was Kazuma Ikezawa, a 13-year-old side character and computer hacker, who was made an action figure by Alter (or their male line Altair) last year. I happened to come across it in a small otaku shop in Akihabara in December 2011.

I guess I never fully understood the obsession with action figures until I found this one. Or when it found me. Or shall I say when he found me?

What a beautiful craft by sculptor Sen-U Tanaka!

I did buy some smaller action figures before, mainly from Ashita no Joe and Sailor Moon. But never before did I happily pay over 6,000 yen for an action figure. Hello otaku world!