Det finns så många ingångar i den här storyn att jag inte vet var jag ska börja. Så låt oss börja med den skärmdump jag gjorde av en sida på Discshop för ett par veckor sedan, strax innan den togs bort helt:
En svensk spelförsäljare skriver alltså uttryckligen på hemsidan ett spel “stoppats” pga barnporr. Bakgrunden är förstås mangamålet där en mangakännare dömdes för innehav av 39 teckningar vars figurer hovrätten fann för unga och porriga.
Jag uppfattade i min naivitet Discshops tilltag som ett slags protest. Det är väl klart att ett populärt spel från jätten Sony inte är barnporr. Det fattar väl alla. Alltså valde Discshop att driva med den absurda svenska lagen genom att stryka Arcana Heart 3 ur sitt sortiment. “Det här blir det logiska resultatet om vi ska gå in och granska tecknade figurer i spel”, ville man säga – inbillade jag mig.
Men när jag läser denna artikel börjar jag förstå att det är på riktigt, och att det är vanliga affärsmässiga beslut som ligger bakom de svenska speldistributörernas och -återförsäljarnas strykningar i spelkatalogen, inte någon vilja att påtala det absurda med svensk lagstiftning.
Över till de mer surrealistiska dragen i artikeln (som om inte bara dess själva existens är surrealistisk nog):
Nu stoppar två av de största spelbutikerna på nätet, CDON och Webhallen de båda spelen det handlar om.
– Om det anses som stötande så kan vi inte ha kvar det i sortimentet, säger Christer Pettersson är spelansvarig för Webhallen.
Jag har kursiverat orden ovan. Nu är det alltså inte längre lagstiftningen man följer, utan huruvida en produkt “anses som stötande”. Grattis, Webhallen. Ni lär få mycket att göra om ni verkligen tänker följa er egen policy.
Sedan får vi veta att det var “Nintendos jurister” som pga mangamålet valde att inte distribuera “Dead or Alive” förra året, något Aftonbladet berättade om (och delvis försvarade eftersom artikelförfattaren ansåg spelet “sexistiskt” i kommentarerna efter artikeln, som togs bort när AB bytte kommentarssystem post Breivik).
Sveriges Radios artikel sammanfattar mangafallet, och fortsätter:
Fallet ställer den svenska lagstiftningen på sin spets och gör att spelföretagens jurister måste vara försiktiga med spel som släpps i Sverige och som skulle kunna bedömas som barnporr.
I många fightingspel från framförallt Japan är figurerna lättklädda och framställs som mycket unga. Därför stoppades även playstationspelet Arcana heart i Sverige.
– I det här fallet hade de satt ut åldrar i produktkatalogen som medföljde vilket gjorde det lättare att ta beslutet att det inte kändes rätt, säger Henrik Martling på den svenska distributören Vendros.
Återigen har jag kursiverat ovan. För återigen handlar det uppenbarligen inte om lagen, utan om att “det inte kändes rätt”.
Så fint.
Reportern frågar “på vilket sätt”, och Martling förklarar (min kursivering):
– De hade satt ut att det var en robot som var underårig och samtidigt såg utmanande ut.
Herregud! En robot som var underårig! Varför nöja sig med att stryka spelet ur sortimentet? Här måste polisen kopplas in. Och var är Ecpat och Rädda Barnen när man behöver dem? Bryr de sig inte om de underåriga robotarna? Om ni verkligen värnar om barnen ska ni ju sitta i en tevesoffa och vara upprörda nu! Eller?
Som om det inte vore slut på tokigheterna lägger Sveriges Radios reporter nu på ett klassiskt undersökande reporter-patos när han säger (min kursivering):
De här spelen stoppades redan förra året av distributörerna. Trots det har vi hittat flera stora webbshoppar som säljer spelen i Sverige. Men (patos-inandning), när vi kontaktar en av nordens största försäljningsställen på nätet, CDON.com blir beskedet att spelen (spott-patos!) ska stoppas redan inom några timmar.
Vad bra, Sveriges Radio-reporter, att du kunde göra en insats! Sedan bekräftar Webhallen att de också tar bort spelen, som de fortsatt sälja “i väntan på nya, censurerade versioner”. Men som Christer Pettersson säger:
Vi väntade på att det skulle hända, ja. Men det har ju inte hänt, så att därför tar vi bort det ur sortimentet.
Ja, var skulle man börja? Det mest surrealistiska i denna historia är inte det som egentligen har hänt, utan alla inblandades, från reporter till intervjuoffer, förmåga att få det att framstå som business as usual. Reportern låter ungefär som om han hittat ett rasistiskt eller homofobt spel, och de intervjuade har väl piskats upp till att tycka likadant. Man ser Pettersson framför sig när han förnuftigt uttrycker: “Men det har ju inte hänt.” Ja, han låter rentav nästan lite stolt. Här har uppenbarligen systemet fallerat utanför Webhallens kontroll. Typiskt att man alltid ska behöva vänta så länge på “censurerade versioner”.
Är det inte detta som är definitionen av surrealism: När alla i en liten bubbla tycker samma sak, och man iakttar denna bubbla utifrån. Men i det här fallet verkar de inblandade ha missat att ett samlat Kultursverige är emot nuvarande svensk lagstiftning kring tecknade figurer. Det här är ingen Sizzla-debatt. Reporterns okritiska drivande av sin cause skrämmer mig, och påminner om när P1-programmet Kaliber hittade eskortannonser på nätet och krävde att ansvariga politiker måste införa ett nationellt prostitutionsfilter.
Slutligen konstaterar jag att ordet censur numera inte verkar ha någon negativ klang. Censur är numera en naturlig del av det svenska samhället. Censur är uppenbarligen inte längre ett ord som får en journalist att dra öronen åt sig.
Var är det som håller på att hända i Sverige egentligen?
Det finns så många ingångar i den här storyn att jag inte vet var jag ska börja. Så låt oss börja med den skärmdump jag gjorde av en sida på...
